Nr 10            1 SÖNDAGEN EFTER NYÅRSDAGEN

(Början försvunnen)

 

- - - att agnarna inte duger som mat för tröskaren, och fast man inte bränner agnar i den yttersta norden där det inte är brist på brännved. Men i Kanaans land, där det inte finns så gott om brännved som här, där bränner man upp agnarna.

Nu lyder frågan: "Vilka är agnar?" Ingalunda vill nåde­tjuvarna tillägna sig detta bibelställe. Men vi hör av alla omständigheter att de är agnar, för nådetjuvarna är närmast Gud, så som agnarna är närmast tröskaren. Och så som agnarna inte alls flyger längre ut, fast tröskaren kastar dem lika kraftigt som han kastar vete, så flyger inte heller nådetjuvarna långt ut från den store tröskarens hand, fast han kastar dem. Och varför flyger de inte längre ut? Därför förstås, att vinden står emot. Dessa agnar flyger inte längre ut, fast de blir kastade.

Men vänta lite, när tröskaren blir klar med kastandet. Då skall agnarna få se, vart de till slut blir kastade. Han har ännu inte blivit klar med kastandet. Men den tiden skall komma, då han börjar mäta, hur mycket korn han har fått av sin åker. Och då skall han bränna upp agnarna med en outsläcklig eld.

Vart skall man lägga falska vetet, som inte kan skiljas från kornen genom kastande? Skall man lägga dem tillsammans med kornen i boden? Ingalunda, för de förstör smaken på skörden, om man mal dem tillsammans med vetekornen. Men jag tror att det går att skilja falska vetet från kornen genom sållande. Och på det viset blir vetet renat. Fast det inte växer så mycket falskt vete i Kanaans land som här. Här har åkern ännu inte blivit färdigställd. Men ingalunda skall den store Skördemannen, som Johannes talar om, äta falskt vete och tomma skal, utan han vill äta rena korn.

Medan den Store Skördemannen nu rensar sin loge, och agnarna som det finns gott om, inte flyger långt ut från kastarens hand, så borde de få själar som Skördemannen har fått till hjälp i arbetet vid rensandet av logen, be den store sädens Herre, att de må få sin daglön. Inte i form av pengar utan som säd. För att de, då det uppstår brist på säd, måtte ha ren säd att så i åkern. En säd som är fri från falskt vete. För fast man i år har fått lite frukt av åkern, så kan det komma dåliga år, då man inte har något att samla i logen. Inte heller något att rensa. Som det var förr, vilket ni väl kommer ihåg.

Om ni inte spar för missväxt i kommande tider, skall ni till slut inte ens ha eget utsäde. Och vad skall man då så, när utsädet tar slut? Mata inte hästar och kreatur med era korn, utan spara, spara åt de fattiga som svälter svårt. De har större behov av föda än hästar och getter som man skall ge ris att bita.

Nu upplyfter vi våra hjärtan med suckar till den store tröskaren som samlar vetet i sin bod, men agnarna bränner han upp med en outsläcklig eld, för att han måtte ge oss utsäde som är rent och fritt från ogräsfrön, så att vi får enligt hans föredöme så hans goda säd i åkern och att dessa säd må falla i den goda jordmånen. Hör du store sädens Herre de fattiga åkermännens bön: Fader vår som är i himmelen o.s.v.

 

I dagens heliga evangelium talar man om Fräsarens dop som skedde i floden Jordan. Men vi vet att Frälsaren inte hade behov av dopet, han som utan dop var ren och syndfri. Likväl ville han genom sitt exempel helga denna heliga förrättning så att det blev ett heligt sakrament. För vi alla är födda av syndig säd och har behov att genom nya födelsens bad bli renade från den orenhet och syndagyttja som har fastnat i huden från moders­livet.

Vi talar nu om det andliga dopet som sker genom den Helige Ande och eld. När ett nyfött barn döps med den Helige Ande och eld, blir hon renad från syndens orenhet som har fastnat på huden i moderslivet. Visserligen har vi redan tidigare blivit döpta med vatten och i det dopet blivit upptagna i Guds nåds förbund. Men detta dop kan inte rena oss från syndens orenhet då vi efteråt har brutit dopets förbund och förorenat våra själar med flytande djävulsträck och gamle Adams dynga. Djävulen har skitit på oss. Och av detta djävulsträck stiger en sådan lukt att den himmelske Föräldern inte kan ta oss i sin famn förrän han men den Helige Ande och eld tvättar de nyfödda rena från syndens orenhet.

Nog litar visst de sorglösa mycket därpå, att de en gång blivit döpta med vatten. Men de blinda stackarna vet inte att djävulen efteråt har skitit på dem många tusen gånger. Och de har smutsat ned sig så förskräckligt med djävulsträck och gamle Adams dynga, att de inte blott har djävulsträck inne i kroppen. Liksom svinet ofta står under skithusstolen, så står också den naturliga människan under djävulens skithusstol och känner inget obehag därav, att djävulen låter sin rinnande och blöta dynga falla över henne. Många andliga svin öppnar dessutom sin mun och med stort begär tar emot vad djävulen släpper ur sin ända. Ingalunda klandrar det andliga svinet på sitt betesmark, då det står under djävulens skithusstol och äter djävulsträck och gamle Adams dynga.

Många andliga svin tycker att den rinnande djävulsträcken är gott, även om de hade bättre mat till buds. Men de bryr sig inte om den bättre maten så länge som rinnande djävulsträck läcker ur ändan på djävulen. Nu vill ett sådant andligt svin komma i famnen på den himmelske Föräldern sådant det är, skitigt och dyngigt. Det är inte enbart smutsigt utanpå, utan djävulsträcken har förorenat dess kött så att det inte duger till stek för djävulen. En sådan människa blir inte ren därigenom, att hon en gång blivit döpt med vatten. För hon är, så som Paulus skriver om folket på Kreta, ett tvättat svin som återigen går och smutsar sig ned i gyttjan.

Och nog tror många, att ett sådant svin som en gång är tvättat och åter igen smutsat ned sig i gyttjan, blir ren därigenom, att djävulsträcken skrapas bort från yttre sidan. Men då djävulsträcken har förorenat hennes kött, så blir hon inte ren därigenom, att dyngan skrapas bort från det yttre. Även om man avhårade henne i het vatten, blir hon dock inte ren. Hur kan hon bli ren genom denna tvättning då djävulsträcken har förorenat hennes kött och blod, så att endast djävulen och dödsrikets hundar kan äta hennes kött. Hon måste sålunda döpas med den Helige Ande och eld innan hon kan bli behaglig för Gud.

Därför sade även Johannes: "Jag döper visserligen med vatten, men efter mig skall komma den som jag inte är värdig att lösa skosnören på. Han skall döpa er med den Helige Ande och eld." Även själva Frälsaren sade: "Jag kom för att tända eld på jorden." Och denna andliga eld är det ljus som världsträlarna är rädda för. Den eld som Frälsaren tände, visade sig som uppristade tungor på pingstdagen. Men världsbarnen fruktar för den elden. De tror att den är den onde andens ljustereld. De tror sig vara rena, då de är döpta med vatten. Därför vill de inte bli döpta med den helige Ande och eld.

Men ingalunda blir någon delaktig av himmelriket utan att bli döpt med den Helige Ande och eld. Då alla människor som går på två ben har efter dopet nedsmutsat sig och förorenat sig i syndens gyttja, och förstört sig med djävulsträck, hur kan den himmelske Föräldern ta sådana i sin famn innan de blir renade? Tar någon av er ett barn i famnen om barnet har smutsat ned sig? Om barnet har med sina naglar grävt i skiten och även stoppat det i munnen, och därtill knådat skit på alla sina kläder. Ingen förälder tar ett sådant barn i famnen förrän han har tvättat det. Och ni ser hur stor möda föräldern har då han rengör barnen.

Men vissa barn låter sig inte tvättas. De vill nog kliva i famnen på föräldern sådana som de är, nämligen nedsmutsade. Men om föräldern vill rengöra dem först, då gråter de, sparkar emot och klöser. Och föräldern kan inte rengöra sådana barn av den anledningen att de sparkar emot och grinar, så som det skulle vara ett stort straff då man rengör dem. Precis så gör den gamle Adams barn, när den Himmelske Föräldern vill med den Helige Ande och eld döpa eller tvätta deras hjärtan rena från den rinnande djävulsträcken varmed de har förorenat och smutsat ned sig alltifrån barndomen. De grinar och sparkar emot, då Föräldern tar fast dem för att rengöra dem. Och några barn springer ut och rymmer, då Föräldern vill rengöra dem. De säger som Petrus: "Du skall aldrig tvätta mina fötter." Så flyr gamle Adams barn, då den Himmelske Föräldern vill rengöra deras hjärtan från djävulsträcken. De anser det vara en alltför hård press att bli renad. Hellre går de i skit och dynga, än att de skulle låta Föräldern rengöra dem.

Men det är klart att djävulsträcken är ett så illaluktande ämne, att det inte kan avlägsnas enbart med vatten, fast Föräldern en gång har tvättat barnen i dopet. Nog luktar djävulsträcken ännu. Och det vore likväl bättre om de bevarades rena då Föräldern har tvättat dem. Men så som Paulus skriver, att det tvättade svinet sölar sig i gyttjan, så gör även alla andliga svin. De sölar och smutsar ned sig i gyttjan så att de inte har kvar känseln på grund av djävulsträcken. Jesaja skriver: Från hjässan till hälen har hon inte en frisk fläck, utan över hela kroppen har hon blåmärken, bölder som inte är utpressade, och illaluktande sår. Och i det skicket, nämligen fylld med dynga och djävulsträck, vill nu gamle Adams barn utan rening hoppa i famnen på den Himmelske Föräldern.

Och när Föräldern först vill rengöra dem, så flyr de bort. Och några som den himmelske Föräldern börjar rengöra, gråter och sparkar och slingrar sig. Självklart är det trevligare att gå i djävulsträck än att blir renad. Vi sade nyss att djävulsträcken avlägsnas inte med enbart vatten, utan med den Helige Ande och eld skall människohjärtat renas. Och de få barn som låter sig tvättas, känner sig vara brinnande, när den himmelske Föräldern börjar rengöra dem med den andliga elden.

David säger: "Mitt hjärta brinner i mig." Och lärjungarna på vägen till Emmaus sade: "Var inte våra hjärtan brinnande i oss?" Hjärtat känns vara brinnande, när den himmelske Föräldern har tvättat det med den Helige Ande och eld. Denna heliga eld, som Frälsaren kom för att tända på jorden, har slocknat i världen på grund av den förskräckliga ånga som stiger ur avgrundens pörte. Djävulen lyckades även pissa och skita i den heliga elden. Härigenom utsläcktes den heliga eld som Frälsaren kom för att tända. Ingenting är värre att släcka denna eld i människohjärtat än det rinnande djävlaräck som djävulen låter rinna ur sin ända i munnen på de andliga svin som anser det vara gott. Sådana kan Föräldern inte rena.

Till och med de olyckliga och blinda stackare, som Föräldern försöker rengöra med den Helige Ande och eld, grinar och sparkar emot på grund av otålighet, när Föräldern tvättar dem. Och likväl går till och med många av dem liksom ett tvättat svin åter igen att söla sig i gyttjan och gräva i djävulsträck. Och hur flitigt Föräldern än försöker tvätta sina barn och rena dem med Anden och elden, blir de dock inte rena från all djävulsträcks lukt så att de vore helt luktfria. Ändå måste den himmelske Föräldern ta dem i famnen vilka han har tvättat med dopets rena vatten och rökt med den heliga rökelsen. Han måste, säger jag, ta även dem i sin famn, som gråter och ropar efter honom. Han måste låta dem dia uppmuntran ur sitt bröst och därefter kyssa dem, för att de må tiga och lugna ned sig.

Men vissa vanartiga barn vill alltid sitta i famnen på Föräldern. De gråter jämt, så snart Föräldern släpper dem från famnen. De vill inte ge så pass tid för Föräldern, att han skulle laga mat åt andra barn. Men vi vet att det yngsta barnet är kärast för Föräldern. Därför att detta barn är skönt, men svagt och hjälplöst, som inte kan klara sig ensam. Inte är de äldre barnen så kära för Föräldern som det nyfödda som Föräldern har tvättat i nya födelsens bad och lindat i rena linnekläder och i vars mun han låter några droppar rinna ur sina nådefyllda bröst, då barnet är så hjälplöst, att det inte kan dia.

Men de äldre barnen av vilka somliga knappast kan gå efter handräcket och andra springer ute, och en del är som tjänstefolk för Föräldern, de är inte längre så kära för Föräldern. Inte hinner han alltid heller bära dem i famnen. I synnerhet dem som duger till tjänstefolk. De får inte ofta sitta i Förälderns famn eller äta mjölk. Även om han ofta måste ge mjölk åt dem som är svaga i tron, så som Paulus skriver till de kristna: "Med mjölk har jag matat er, då ni inte har tålt starkare föda."

När nu Föräldern befaller dem att se efter, vad de övriga barnen gör i världen, så finner de somliga som gräver i djävulsträck under skithusstolen. Och tjänstefolket säger: "Varför gräver ni i djävulsträcken där? Föräldern bad er komma in. Han vill tvätta och rena er. Tycker ni att djävulsträcken luktar gott, då ni jämt befläckar er därmed, fast ni en gång blivit tvättade?"

Men världsbarnen som tycker att det är trevligt att gräva i djävulsträcken och äta det, blir arga på dessa tjänare och säger: "Se i ändan! Är du själv ren? Du har förstås kommit hit för att bära skvaller. Om du inte ger mig samvetsfrid, så skall jag ge stryk åt dig. Jag skall klaga hos landshövdingen, att du skäller på hederliga människor." - - -

 

 

Original (början och slutet saknas) /FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors