Nr 19 SÖNDAGEN SEPTUAGESIMA 1850

Vad mer skulle man alltså göra åt min vingård, vilket jag inte har gjort där. Varför bar den bittra druvor, då jag väntade mig att den skulle bära vindruvor? Jes. 5: 4.

Den store vingårdens Herre klagar genom profeten Jesaja i femte kapitlet, hur han har arbetat och lagt ut stora summor på sin vingård, men han har för all sin möda inte fått njuta särskilt mycket av någon behaglig frukt därav. Han har grävt diken omkring vingården, för att djuren inte skulle få tillfälle att förtrampa den och skita därinne. Dessutom har han planterat där de bästa vinträden som finns i Kanaans land, och han byggde därinne även ett torn och en vinpress, där man pressar vindruvor och bereder gott vin av dem. Han väntade sig att vingården hade burit vindruvor, men den bar idel bittra druvor, törne och tistel. Därför hotar vingårdens Herre att kasta bort hela denna vingård, eftersom han inte får något för sin möda.

Vingårdens gärdsgård skall tas bort. Dess murar skall förstöras för att vingården må bli förtrampad. Då nämligen vingårdens gärdesgård tas bort, får djuren tillfälle att ta sig in i vingården för att förtrampa den och skita där. Alla bockar och getter som även eljest är benägna att hoppa över gärdet, kommer in i vingården och förstör den. Så skall det gå med den vingård som inte bär frukt, trots att man har arbetat så mycket för den. Till slut säger vingårdens Herre, att ingen skall skära eller gräva där, utan det skall växa blott törne och tistel där. Inte ens dagg från himmelen skall regna på denna vingård, och då blir hela vingården öde.

Dessa liknelser finns upptecknade i profeten Jesajas bok, i femte kapitlet, och där har man även gett en kort förklaring om betydelsen av dessa liknelser. Guds vingård är den kristna församlingen, där han genom ordet och sakramentena verkar på människornas hjärtan för att de skulle bli fruktbara och villiga till alla goda gärningar. Men människorna är så onda, att Gud inte får någon glädje eller välsignelse av sitt verk. Och då människorna inte gör bot och bättring, måste Gud till slut ta bort gärdsgården eller den yttre gudstjänsten, samt ordet, och då blir vingården förtrampad.

De människor som har varken Guds ord eller yttre gudstjänst blir till slut hedningar, djur, horor, tjuvar och fyllhundar. Då förtrampar de Guds vingård eller den kristna församlingen och skiter där. Då människorna inte har någon återhållsamhet eller inre samvetsröst som hindrar dem att fördärva sig själva, blir de till slut vilda andar eller skogsdjävlar som bråkar, slåss, super, svär, stjäl, bedriver hor, smädar Guds ord, föraktar nådemedlen, bryr sig inte om kyrkan eller gudstjänsten och anser kristendomen för svammel. Sådana är de djur och kreatur som förtrampar Guds vingård och skiter där, då gärdsgården tas bort.

Kristendomen är den gärdsgård som Gud har byggt upp kring församlingen. Och stenmuren är den levande tron som är byggd på klippan Kristus. Men när de kristna börjar avfalla från den levande tron och göra det onda, då bär de bittra druvor. Därför ämnar Gud förstöra först stenmuren, eller den levande kristendomen, och han tar även bort gärdsgården, eller den yttre kristendomen. Sedan får djuren tillfälle att förtrampa Guds vingård och skita där, för då stenmuren är borttagen, så har den yttre gärdsgården ingen verkan. Getterna hoppar likväl över det.

Nu har stenmuren redan för länge sedan blivit förstörd. Gud började redan i Gamla Testamentet bygga stenmur kring sin vingård, men då han från sin vingård inte fick annat än bittra druvor, tog han bort denna stenmur och lämnade kvar den yttre gärdsgården eller den yttre gudstjänsten som judarna hade. Åter igen började vingårdens Herre bygga stenmur på Frälsarens tid. Och den bestod nästan trehundra år. Men vingården började åter igen bära bittra druvor. Då tog Herren bort stenmuren, men han lämnade kvar den yttre gärdsgården. På Luthers tid uppbyggde vingårdens Herre åter igen den samma stenmuren, men den bestod inte länge. Fienden förstörde den fort.

Nu finns blott den yttre gärdsgården kvar, och den är redan murken, så att inte blott getterna hoppar över det, utan även svinet med sitt tryne lyfter gärdslena och går in. När svinet har gjort en öppning (i gärdsgården), följer andra djur efter och skiter i vingården. Om nu vingårdens Herre inte åter igen börjar bygga upp stenmur och en ny gärdsgård kring vingården, så kommer snart den tid som är förutsagt genom profeten Jesaja på det förutnämnda stället, att vingårdens Herre skall förstöra både stenmuren och gärdsgården, och göra vingården öde. Han skall inte mer ge någon dagg från himmelen, vilket betyder de botfärdigas tårar. Han skall ta bort vinpressen, som han ämnade trampa och pressa vinbär i. Guds vredes vinpress är den andliga och inre tuktan varigenom Guds barn blir prövade. Men Gud prövar endast deras tro genom yttre förföljelse och inre hjärteångest. Denna andliga aga är vinpressen. Men Gud kan inte på det sättet aga de onda människorna, eftersom de inte tar emot agan.

Då nu vingårdens Herre har börjat bygga en stenmur och en stark gärdsgård kring vingården, samt gräva diken och samla bort stenar i hoppet att äntligen få njuta av god frukt för sin möda, så är det givet, att det i vingården finns stort behov av arbetskraft som Herren har gått ut för att leja. Men det finns fortfarande många som står sysslolösa på torget, fast de kunde nog arbeta i Guds vingård. De säger nog att det beror därpå, att ingen har lejt dem.

Men då vingårdens Herre nu på aftonen har kommit för att leja arbetskraft, måste även de gå i arbete som står hela dagen lediga, eftersom de latmaskar som aldrig går i arbete inte skall få något. De får bita i sina naglar då aftonen kommer. Ni få själar som har burit dagens börda och hetta, knorra inte mot Herren, att ni inte får större lön än de som kommer sent till arbetet, utan be hellre med mig till vingårdens Herre, att han alltid måtte gå och leja mer arbetskraft till sin vingård, för att de bättre kunde iordningställa den delen av vingården som blivit utan vård, för att de bättre måtte orka bryta upp stora och tunga stenar och vältra bort dem från vingårdens fetaste jord, för att de genom stor möda måtte orka gräva diken, bygga stenmur och uppföra en sådan gärdesgård, att getter, hundar eller andra djur inte mer kunde förtrampa och skita ner vingården, att de få grenar som är inympade i det levande vinträdet måtte bli fruktbara och bära röda vindruvor som skulle ge Herren gott vin då han pressar dem i sin vinpress.

Vi hoppas att vingårdens Herre som nu har kommit för att hämta vindruvor, måtte finna något bär, som har mognat och smakar gott i hans mun, då han före denna tid inte har funnit annat än bittra druvor, torra grenar och brännässlor. Hör o´ vingårdens Herre, deras suckar som är i tungt arbete. Amen. Fader vår o.s.v.

Med ledning av vårt heliga evangelium skall vi denna stund betänka, hur arbetarna utför arbete i vingården. Första betraktelsen: I vilket skick är vingården, då de första arbetarna kommer dit? Andra betraktelsen: I vilket skick är vingården då de sista (arbetarna) kommer till arbetet? Tredje betraktelsen: Varför knorrar de första (arbetarna), då vingårdens Herre inte ger dem större lön än åt de sista (arbetarna)? Vi hoppas att vingårdens Herre sätter familjens huvud att se efter, hur arbetarna utför arbete i vingården. För om familjens huvud inte ser efter arbetarna, börjar de latas och lägger sig vid middagstiden i den tron, att Herren inte vet, hur de arbetar, då familjens huvud inte alltid har tid att med piskan påskynda de lata arbetarna.

Första betraktelsen. I hurudant skick är vingården, då de första arbetarna kommer till arbetet? Vi hörde nyss genom profeten Jesaja skrift, att vingården är i dåligt skick, då familjens Fader tidigt om morgonen går för att leja arbetskraft till sin vingård. Han beklagade redan då, att han har arbetat mycket på denna vingård för att göra den fruktsam och rik på vindruvor. Men den bar idel bittra druvor som smakar sura i Herrens mun. Varje gång som han kommer för att smaka på bären, måste han spotta dem ut ur sin mun. Då måste han överge hela vingården. Och även om vingårdens Herre redan förut hade byggt stenmuren kring vingården och grävt diken samt uppfört en hög gärdsgård, för att getter och andra djur inte skulle få tillfälle att äta vinträdets telningar och skita (ner vingården), så förstörde fienden stenmuren, diken och vinpressen. Detta har skett med Herrens tillstånd. Då Herren nämligen inte fick något för sin möda, måste han överlämna hela denna vingård i fiendens våld.

Alltså när de första arbetarna kom till arbetet, var denna vingård full med törne och tistel. Stenmuren hade blivit förstörd. Dikena hade blivit fyllda med gyttja och dynga. Vinpressen var borta. Getterna hade ätit upp vinträdets telningar. Svinet hade med sitt tryne lyft upp gärdslena som även hade murknat. Djuren hade förtrampat och skitit ner den. Ugglor, spefåglar och skogsdjävlar hade byggt sitt bo i tornet som även var nära på att falla omkull. Och hela vingården hade blivit öde i enlighet med Herrens ord.

Denna vingård var i dåligt skick, när de första arbetarna kom hit. Först måste de börja rensa bort djävulsträck ur vinträdets stubbar. De måste rensa diken, som var fulla med gyttja och dynga. De måste riva ner den murkna gärdesgården. De måste driva svin och getter ut från vingården. Spefåglar och skogsdjävlar, som svor och skrattade åt arbetarna, kom alltför nära den heliga eld som familjens huvud hade tänt upp, då han sade: "Jag har kommit för att tända eld på jorden." Denna eldlåga ansåg spefåglar och skogsdjävlar för hemsk. De kom dit för att kika. Och där brände de sitt hår.

När nu arbetarna, som Herren hade lejt, började med yxan hugga i vinträdstubbar som var murkna, och med skäran avskära törnen, samt med järnspett bryta upp stenar, och med ett skarpt svärd avkvista torra träd, och med kulor skjuta ugglor som hade byggt sitt bo i tornet, då började även oäktingarna fly från vingården och små mesar började i stället bygga sitt bo i tornet. Vinträdstelningar började växa fortare. Och fast de få vinbär som växer i vingården inte ännu har mognat, förrän Herren ger mera regn från himmelen och låter sin nåds sol skina från morgon till kväll, så har vi likväl det hoppet, att vingårdens Herre inte skall fåfängt söka röda vinbär, såsom han fordom sökte bär från fikonträdet och var då tvungen att förbanna det ofruktbara trädet. O´ Herre, förbanna ännu inte dessa ofruktbara träd, och avkvista inte genast de ofruktbara grenarna, förrän solen går ned.

Andra betraktelsen. I hurudant skick är Herrens vingård, när de sista arbetarna kommer till arbetet? Inte har alla ställen då heller blivit iordningställda. Även om de första som kommer tidigt om morgonen får utföra tungt arbete och bära dagens börda och hetta, så har även de, som kommer till arbetet om aftonen, mycket att göra. De har ju stått länge lediga på torget. Och när familjens huvud frågar: "varför står ni hela dagen lediga," svarar de att "ingen har lejt oss." Det kan nog stämma, att ingen har lejt er. Men tror ni att Herren hade drivit bort er, om ni utan lön hade kommit till arbetet? Det torde bero på er egen lättja och vårdslöshet, att ingen har leja er. Ingen lejer dem som är lata och därtill dumma. Och sådana lata och dumma arbetare som först sover hela förmiddagen och vill slumra igen på middagstiden, de gör anspråk på stor lön och smörgåsar vid varje måltid. För dem duger inte nödbröd.

Det är sant att även det utgör ett hinder, att ingen har lejt dem. Därför har de lata arbetarna blivit övertygade därom, att ingen har anledning att komma till arbetet utan att bli lejd. Men på något vis måste den late arbetaren överskyla sina fel, eftersom denna fråga: "Varför står ni här lediga hela dagen?" ingalunda är till beröm eller ära åt de lata, utan det är en tillrättavisning åt dem som inte går till arbetet utan att bli lejda. Den late har ingen lust att gå till arbetet förrän man lovar honom en stor lön. Likväl måste vingårdens Herre kalla till arbetet även dem som länge har stått lediga, eftersom Herren har så mycket arbete, att han måste ta till arbetet alla dem som duger därtill. När de sista arbetarna kommer, då har de första redan arbetat mycket, såsom Frälsaren säger till sina lärjungar: "Ni har gått i andras arbete. Andra har arbetat och ni får skörda." Men om dessa sista arbetar med större iver än de första, så skall även de få sin dagslön. För i vingården blir de sista de första, och de första blir de sista.

De sorglösa skall ingalunda tillägna sig dessa ord och tänka, att även de skall bli de första, då de skjuter upp sin bot och bättring till det sista. För vi vet, att en sorglös människa tillägnar sig ur den Heliga Skrift sådana ställen som inte alls hör till henne. Då en sorglös människa hör att de sista blir de första, tar hon sorglöshetens ämne även därav och tänker, att hon skall bli den första i himmelriket, fast hon skjuter upp sin bot och bättring till det sista.

Se! Sådant avmålar den onde i den blinde stackarens sinne. Då en sorglös människa blir satt till bibeluttydare, så är det lika med att en bock blir satt till vakt över köksträdgården. Varför har man byggt stängslet kring köksträdgården, och stenmuren kring vingården? Fattar bockar och getter det? Nog skulle det minnsann bli slut med trädgården om bockar och getter släpptes dit. Men vingården är inte gjord för dem, utan den har byggts för det ändamålet, att vinträdets bär och grenar samt telningar skall växa och grönska, av vilket vingårdens Herre skall få rött vin, då han bygger vinpressen i vilken han pressar vindruvor och slår det nya vinet i nya läglar.

Väx, väx, ni vinträdets telningar! Väx, väx, ni fruktbara grenar! Väx, väx, ni röda vindruvor! Snart skall ni bli avskurna och lagda i vinpressen, då familjens huvud säger: "Jag allena har trampat vinpressen, och ingen av folket har stått vid min sida." Varför är din klädnad så röd? "Jag, jag allena trampade vinpressen, och ingen av folket står vid min sida."

Tredje betraktelsen. Varför knorrar de första arbetarna mot Herren, då de inte får större lön än de sista? Det är svårt att säga, varför de knorrar. Men om vi tar några ställen ur Bibeln till exempel, så ser vi, att Sebedeus söner ville bli de bästa kristna, eller de största i himmelriket, därför att de var de första apostlar som Frälsaren hade kallat till lärjungar. Men vingårdens Herre lägger ingen vikt därpå, vem som först har börjat arbeta, utan Herren lägger vikt därpå, vem som har arbetat med största hänförelse och iver.

Även om de första arbetarna har burit dagens börda och hetta, lidit stor pina och kval för kristendomens skull, blivit smädade och förföljda av världsbarnen, om de åter igen har suttit lata eller halvsovit mitt på dagen, så har Herren inte fått större nytta av deras verk än av deras som kom på kvällen. För de har med stor hänförelse och iver burit stenar för stenmuren och gärdsel för gärdsgården samt grävt diken och rensat av djävulsträck från vingården, vilket många inte vill göra. En präktig piga vill knappast rensa av fårbajs, som dock är rent. Men djävulsträck ville hon inte alls rensa av, även om man gav ett guldhjärta till lön.

Detta äckliga arbete har de sista arbetarna måst göra, och därför har alla spefåglar och skogsdjävlar bluvut arga på dem. Men de första (arbetarna) är missnöjda, då de sista (arbetarna) får samma lön som de första. De äldre kristna vill tillägna sig mer makt och ära än nybörjare. Men det osäkert, om de gamla kristna är inför Gud likvärdiga med dem som i sin första iver och hängivenhet arbetar i Herrens vingård, eller försöker vinna vinna någon själ för himmelriket.

Kristendomen har en sådan egenskap, att de sista blir de första och de första blir de sista. Det är inte blott de som vill bli de bästa kristna såsom till exempel Sebedeus söner, som blir de sista, då de inte kan dricka den kalken som Frälsaren har druckit, utan även de som tror sig vara bättre än andra, så som till exempel Petrus, skall snart falla i frestelse. Men de sorglösa tror, att de blir de första i himmelriket, då de menar, att de som bekänner Jesu stora kraft att hjälpa och bota syndare, berömmer sig själva och anser sig vara heliga och fromma. I den sorglöses tycke är de väckta och benådade (själarna) i andligt högmod, då de säger, att de har väckta samveten och att de är Guds barn, och därutöver dömer de sorglösa, men de sorglösa är ödmjuka som inte anser sig för kristna.

Men vad anser då de sorglösa sig vara, då de inte anser sig för kristna? De anser sig inte heller för Guds barn. De anser sig inte heller för djävulens barn, eftersom de blir förargade i så hög grad av det ordet, att de börjar strida med käpp och kniv. De lär vara änglar, då de är varken Guds eller djävulens barn. Men vi hör av dagens evangelium, att inte ett enda ord av dagens evangelium hör till de sorglösa, utom de bittra druvor, törnen och tistlar som profeten Jesaja har omnämnt, eftersom de sorglösa inte är arbetare i Guds vingård, utan i djävulens vingård, därför att de arbetar för mörkrets furste.

Men de väckta och de benådade arbetar i Guds vingård, då de förmanar och lär de sorglösa att göra bättring. De väckta och de benådade själarna är de första och de sista, som modigt arbetar därpå, att denna vingård som nu är i dåligt skick, måtte bli renad och uppbyggd, för att vingårdens Herre äntligen måtte få smaka på röda vinbär, när han på nytt kommer och söker frukt på fikonträdet, för att han inte skall bli tvungen att ännu för andra gången förbanna detta ofruktbara fikonträd, och för att vingårdsbyggaren måtte ha några röda vinbär att lägga på bordet, när gästerna från himmelen kommer. Amen.

Original / Aunos samling / FKHS / Helsingfors universitetsbibliotek