Nr 1 1
SÖNDAGEN I ADVENT 1853
Kära bröder! Medan vi sådant veta, nämligen tiden, att nu
är det tid att uppstå från sömnen, ty vår salighet är nu närmare än då vi
trodde. Natten är framfaren och dagen är kommen. Därför låt oss bortkasta
mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapen. Rom. 13: 11 12
Den helige Paulus skriver så till de kristna, då han såg
att de började bli sömniga. Och även vi har anledning att uppmana dem vid
kyrkoårets början, att stå upp ur sömnen, eftersom en synbar sömn med våld vill
tränga sig på dem. Många väckta människor skulle nog vara redo att dö efter det
första nådetecknet, om de strax fick lämna världen, när Frälsaren har kommit i
hjärtat och de känner sig vara Guds barn. Men då döden inte strax hämtar Guds
barn så länge bröllopsdagarna varar, uppstår mångahanda frestelser på livets
väg, och därtill anfäktas de av tvivel, så att en väckt och till Kanaans
utlovade land vandrande själ ofta måste tvivla på sitt tillstånd, och hur han
till slut skall komma fram till himmelriket, då så många vägskäl och fiender
möter honom under färden. Han måste ofta sitta på vägen och sucka, hur lång och
besvärlig blev inte denna vandring! Till slut kommer andlig fattigdom och
ljumhet över honom, och i det tillståndet vill många vandringsmän somna. Men
Paulus, som såg detta farliga tillstånd , vill nu uppväcka de kristna ur
ljumhet och andlig sömnighet, då han säger: Nu är det tid att stå upp ur
sömnen, ty vår salighet är nu närmare än då vi trodde. Han vill med dessa ord
tillkännage, att vår salighet då var fjärran, när vi trodde. I det sorglösa
tillståndet tror nämligen alla, att de blir saliga. I det sorglösa tillståndet
tvivlar ingen om sin salighet, även om somliga säger, att de redan för länge
sedan har kommit i tvivel. Men det har inte varit ett sådant tvivel som de
väckta nu under mörkrets tid har. Det har endast varit något slags inbillning
eller förmodan, att det är ovisst hur det slutligen skall gå med själen, när
döden kommer. Men de flesta har under sorglöshetens tid inte alls haft något
tvivel om sin salighet, utan de har trott, att alla blir saliga oavsett hur de
lever. Man har endast varit tveksam om deras salighet, som har begått mened.
Sålunda har apostelns mening varit, att vi i det sorglösa tillståndet trodde
vår salighet vara alldeles nära, fast den var fjärran. Men nu säger han, att
vår salighet är närmare än då vi trodde. I det sorglösa tillståndet trodde vi,
att saligheten var alldeles nära, fast den var fjärran. Men nu, när tvivel
kommer över oss, och vi knappast orkar tro att vi blir saliga, nu är saligheten
närmare än då vi trodde. Då trodde vi, att knappast någon blir förtappad.
Om de väckta inte kommer ihåg, hurudan tro de har haft i
det sorglösa tillståndet, så bör de fråga de sorglösa, hurudan tro de har. De
vågar nog säga , att alla skall komma till samma ställe. Inte har Gud skapat
människor för att han skulle bränna dem i helvetet. Nog hör man av dessa ord,
hurudan tro man har haft i det sorglösa tillståndet. Det har varit en sådan
tro, att det inte är många själar som skall gå förlorade. Då har vi alltså
trott, att saligheten är alldeles nära. Men nu orkar vi inte tro, att det är
många som blir saliga, såsom Petrus skriver till de kristna: "Blir den
rättfärdige med knapp nöd salig, vart skall då den ogudaktige och syndaren
fara?" Man hör av dessa Petrus ord, att han inte orkade tro, att
ogudaktiga och uppenbara syndare skall bli saliga. Men nog orkar de sorglösa
tro, att alla skall komma till samma ställe, och att Gud inte har skapat
människan därför, att hon måste brinna i helvetet. Men vi hör nu av Petrus ord,
att han inte längre orkade tro, att ogudaktiga och syndare skall bli saliga, då
en rättfärdig människa knappt blir salig. Här avses med den rättfärdiga
människan en sådan människa, som genom Guds nåd blivit rättfärdiggjord. Ni hör
nu, att Petrus tvivlade även om sådana, som genom Guds nåd var
rättfärdiggjorda, då de med knapp nöd blir saliga, och därför skriver även
aposteln Paulus till de kristna som började bli sömniga: "Nu är stunden
inne att uppstå ur sömnen, ty natten är framfaren och dagen är kommen."
Det är: syndens natt, eller mörkrets tid, är framfaren, sorglöshetens tid är
förgången, då dagen är kommen genom kristendomen. Nu vore det tid att uppstå ur
syndasömnen, då man under sorglöshetens tid har sovit tungt. Och beklagligtvis
vill sömnen komma över många mitt på dagen, fast man har sovit om natten. Det
är inte underligt, att sömnen tränger sig på dem, som har vakat på natten, då
andra har sovit, men det är mer underligt, att även de blir sömniga som har sovit
om natten och inte vaknat förrän klockan tio på förmiddagen.
När skall vi, som vandrar den långa vägen till Betlehem,
komma fram, om vi sover mitt på dagen och inte vandrar skyndsamt medan vi har
ljuset, för att mörkret inte skulle upphinna oss? Vet ni inte, ni trötta
vandringsmän, att dagen är kort i Norden, i synnerhet om vintern, och vägen
till evigheten är lång, och smal är den vägen som för till livet, och få är de
som finner den. I månskenet ser ingen den smala vägen, hur skarp syn man än
skulle ha, utan därtill fordras fullt dagsljus. Om vi lägger oss på vägen, går
vi tillbaka till världen, dit den breda landsvägen för. Men till himlen kommer
vi inte om vi sover. Därför skriver aposteln Paulus till de kristna, som
började sova: Nu är det tid att uppstå ur sömnen, ty natten är framfaren och
dagen är kommen. Sorglöshetens natt är framfaren och dagen är kommen genom
kristendomen, och vår salighet är närmare än då vi trodde. Då trodde vi, att
alla blir saliga, fast saligheten var fjärran från oss. Nu orkar vi inte längre
tro, att det är många som blir saliga. Om den rättfärdige med knapp nöd blir
salig, vart skall då den ogudaktige och syndaren fara? Dock är vår salighet nu
närmare än då vi trodde, för nu har kristendomens ljus kommit i världen. Nu borde
var och en, som har ögonen öppna, se var vägen till himlen går. Nu har vi inte
mer den mörkrets tid, då alla famlade utmed väggarna och den ena inte var
visare än den andra. Om de få själar, som har vaknat, nu skulle förbli vakande,
så skulle de inte ha brist på ljus , så att de inte ser vart de skall vandra,
men om de börjar sova mitt på dagen, skall detta ljus som nu har kommit i
världen inte längre hjälpa dem. Hur kan den sovande veta vad tiden lider?
Därför skriver aposteln Paulus till de kristna, att nu är det tid att stå upp
ur sömnen, ty natten är framfaren och dagen är kommen, och vår salighet är nu
närmare än då vi trodde. Och dessa apostelns ord hör just till oss, just till
de väckta, på vilka den andliga sömnen vill tränga sig mitt på dagen. Stå
alltså upp ur sömnen, ni trötta vandringsmän och sov inte på vägen mitt på
dagen. Om ni vill komma fram till evighetens sköna strand, så vandra skyndsamt
så länge ni har ljuset, för att mörkret inte skall upphinna er. Ni vet, hur
kort nådens dag nu är i Norden, och allt kortare blir dessa nådens dagar, så
att dagen inte är längre än en skymning, i synnerhet vid mulet väder, då nådens
sol, även om den vore uppe, inte kan lysa över de trötta vandringsmännen. Den
tjocka dimma som stiger upp ur jorden, samt den svarta rök som stiger upp ur
avgrunden, döljer ofta nådens sol bakom svarta skyar, så att de trötta
vandringsmännen sällan får se dess klarhet. Stå alltså upp ur sömnen, ni trötta
vandringsmän, och be den store Korsbäraren, att han inte helt skulle dölja sitt
nådiga ansikte för oss, inte heller släcka den lilla ljusgnista som har visat
oss dörren till fårahuset. Han har själv sagt: "En rykande veke vill jag
inte utsläcka." Hör alltså, Ljusets Fader, deras suckan som sitter i
mörkret och suckar väntande på dagens gryning! Fader vår o.s.v.
Evangelium: Matt. 21: 1 9.
Vi hörde av dagens evangelium, att Frälsaren kom till
staden Jerusalem ridande på en åsna, samt att lärjungarna började ropa:
"Hosianna, Davids Son," men dagens evangelium innehåller inte allt
vad evangelisterna har skrivit om Jesu ankomst till Jerusalem. Evangelisterna
Matteus, Markus och Lukas har skrivit, att världens barn drev handel i kyrkan,
när Frälsaren kom, och att han måste driva ut dessa handelsmän ur templet och
stöta omkull växlarnas bord. Evangelisterna har även skrivit, att fariséerna
förargades när lärjungarna började ropa: "Hosianna, Davids Son." I
följd härav bör vi genom Guds nåd betrakta, vad Jerusalems invånare gör, när
härlighetens Konung kommer. 1:a. Vad gör världens barn, när Sions Konung
kommer? 2:a. Vad gör lärjungarna, när Sions Konung kommer?
1. Vad gör världens barn, när Sions konung kommer? Jag
har nyss sagt, att somliga driver handel i kyrkan och förargas, då lärjungarna
ropar: "Hosianna, Davids Son." Världsherrarna klandrade inte, att
handelsmännen gjorde Guds tempel till en rövarkula. Denna handel stred emot
lagen, och världsherrarna, vilka annars har mycket skarpa ögon att se de
kristnas fel, lät dessa handelsmän driva handel i Guds hus. Utan tvivel fick
fariséerna gåvor av dessa handelsmän och därför var de inte så noga att hålla
dem under uppsikt. Så gör världsherrarna. Då de får mycket gåvor, låter de
girighetsdjävlarna driva handel till och med i kyrkan. De låter alla skojare
och krögare vara i fred, då de själva får en del av vinsten. Girighetsdjävulen
förblindar dem, så att de inte ser efter hur skojarna, krögarna och
kronotjuvarna lever. Men nog har de skarpa ögon att se fel i de kristnas liv.
När lärjungarna började ropa: "Hosianna, Davids Son," började fariséerna
anklaga Frälsaren och sade: "Hör du vad de ropar, varför befaller du inte
dem att tiga?" Fariséerna tål inte att man ger Frälsaren äran. Fariséerna
blir förbittrade om lärjungarna börjar ropa för världen om Frälsarens mäktiga
gärningar. Men fariséerna bryr sig inte alls därom, att djävulens
handelsdrängar växlar pengar i kyrkan och driver handel där . Denna tids
fariséer förbjuder inte skojarna och krögarna att sälja gifter och djävulsträck
bredvid kyrkan. Fariséerna själva har behov att dricka flytande djävulsträck så
snart de kommer ut ur kyrkan. Hur kan de då hindra krögaren att sälja en sådan
produkt, som de själva anser vara välsmakande. De smörjer sin strupe med
flytande djävulsträck och uppmuntrar även andra med sitt exempel. Och de blinda
stackarna tror, att det inte är synd att driva handel i kyrkan. När nu
härlighetens Herre kommer till fördärvets stad och hans lärjungar ropar
"Hosianna, Davids Son," då upprörs hela staden och världsträlarna
frågar: "Vem är denne, som kommer med ett sådant rop?" Då säger hans
lärjungar: "Jesus från Nasaret, den store Profeten." Men världsherrar
och fariséer blir förbittrade, att lärjungarna ropar så, och de ber Frälsaren
att förmana sina lärjungar att tiga. Men inte tiger lärjungarna ändå, hur
mycket herrar och fariséer än skulle förargas. De ropar ständigt:
"Hosianna, Davids Son." Det tar herrarna på äran, att de ropar för
världen om hans stora underverk. Och även det kostar på herrarnas ära, att
Sions Konung har en så dålig häst. Herrarna åker med vagnar och många hästar,
men Jesus från Nasaret sitter på en arbetsåsninna. Inte kommer fariséerna ihåg
vad profeten har skrivit om åsninnan, då han säger: "Säg till Sions
dotter: Se din Konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsninna och på
en under oket varande åsninnas fåle." Men fariséerna och världsherrarna
har blivit vana vid att se konungar sitta i vagnar och åka med sex hästar. Vad
är denne för en konung, som sitter på en åsninna? En hederlig bonde skulle
blygas att fara till kyrkan med en så dålig häst . Och när Jesus därtill
förstör deras handel, driver ut ur kyrkan de krögare som där driver handel och
växlar pengar, då förtörnas världsherrarna ännu mer. Slutligen frågar de:
"Med vems tillstånd gör du detta? Med vems lov driver du ut krögare ur
kyrkan och stöter omkull deras växlarbord?" Ingalunda är världsherrarna
vänliga mot den man som förstör deras handel. Ty kyrkplatsen är den bästa
handelsplatsen, dit alla ortens människor samlas. Där köper man allehanda
varor, i synnerhet om söndagen, när kyrkfolket samlas till kyrkplatsen. Och
just invid kyrkan brukar djävulens handelsdrängar göra de bästa affärerna. Där
super de. Där slåss de. Där bedriver de hor. Där byter de hästar. Där visar
världens dygdiga horor sin hordom. Där gör krögaren sina bästa brännvinsaffärer.
Ingalunda bryr sig världsherrarna om, att Guds och konungens lag överträds och
Guds heliga tempel vanhelgas, då köpare och säljare, det vill säga, fyllhundar,
krögare och kronotjuvar för ett sådant liv bakom kyrkan. Om blott
världsherrarna själva får bevara sin samvetsfrid, nog unnar de också
samvetsfrid åt köpare och säljare. När nu Sions Konung kommer och renar sitt
tempel, som horor , fyllhundar och krögare har gjort till en rövarkula, då
upprörs hela fördärvets stad och frågar: Vem är denna, som kommer med ett
sådant rop och fördärvar vår stad? Har inte Sions Konung en bättre häst än en
arbetsåsninna, som en hederlig bonde skulle blygas att fara till kyrkan med.
Det uppstår ett stort oväsen i fördärvets stad när Sions Konung kommer. Fariséerna
och världsherrarna blir förbittrade då lärjungarna börjar ropa för världen:
"Hosianna, Davids Son." Somliga går före och ropar
"Hosianna", andra följer efter och ropar "Hosianna." Och då
världsträlarna i fördärvets stad hör ett sådant rop, frågar de först: "Vem
är denne?" Och lärjungarna svarar: "Jesus från Nasaret, den store
profeten." Sions dotters Konung kommer, saktmodig, sittande på en åsninna,
såsom profeten har förutsagt. Men världen tror inte, att Sions Konung kommer
med en så dålig häst. Världen är van att se världsfurstar åka med vagnar och
sex hästar, men denna falska profet och folkuppviglare kommer med en åsninna.
Är det inte skam inför världen, att han kommer med ett så dåligt ök. Därför kan
världens hop inte tro att han är Sions dotters Konung. Det är en falsk profet
som kommer och skäller på folk och förstör krögarnas handel. Och de människor
som gick före och följde efter, är endast villoandar, som ropar för världen om
allt vad han gjort. Fariséerna i synnerhet klandrar på sådant rop och säger
till Sions Konung: "Hör du inte, hur dessa ropar? Varför befaller du inte
dem att tiga? Men Sions Konung svarar: "Om dessa teg, skulle stenarna
börja ropa."
2. Vad gör lärjungarna, när Sions Konung kommer? Det står
i evangeliet, att de lägger sina kläder på åsninnan, och somliga bryter kvistar
av träden och strör dem på vägen, där Sions Konung far fram. Och då börjar de
ropa: "Hosianna, Davids Son." Att de lägger sina kläder på åsnan, som
Sions Konung sitter på, betyder, att Jesu rätta lärjungar klär av sig nakna för
hans skull. De klär av all sin grannlåt för Frälsarens skull. Men det nänns
inte världens barn göra, hur hård åsnans rygg, som Sions Konung måste sitta på,
än skulle vara. Inte klär världsbarnen av sig, utan de går själva i granna
kläder och låter Frälsaren vara naken. Därför anklagar han dem på domedagen:
"Jag var naken, och ni klädde mig inte." Lärjungarna klädde av sig
och kastade sina kläder på vägen, men världens barn strör inte sin grannlåt på
vägen för att nedtrampas av åsninnan. Lärjungarna bryter färska kvistar från
träden och strör dem på vägen Sions Konung till ära, men världens barn bryr sig
inte om att på detta sätt hedra Sions Konung. Men om världens furste kommer, då
hämtar de granris från skogen ända från en kvarts mils avstånd. Lärjungarna
gläds, då Sions Konung kommer, och de sjunger lov åt Frälsaren för alla hans
välgärningar, men världens barn tar illa upp, att lärjungarna så ropar för
världen. Lärjungarna ropar "Hosianna, Davids Son", men världens barn
ropar "djävul" och "satan," då de kommer till marknaden.
Utan vidare ropar envar sin faders namn. Världens barn ropar sin faders namn,
vilken de tjänar. Men lärjungarna ropar "Hosianna, Davids Son!" Det
är: "Pris och ära åt Skaparen och Sions Konung för hans
välgärningar." Det är nog sant, att det folk som då började ropa
tillsammans med lärjungarna "Hosianna, Davids Son," var ännu fast vid
världen. De trodde, att Frälsaren nu blir deras Konung och att han föder dem
utan arbete. Men vad vinner världens hop därigenom, att de ser på de kristnas
fel? Om de människor som på palmsöndagen ropade "Hosianna," ropade på
långfredagen "korsfäst," så fick de åter på pingsten styng i sina
hjärtan och började med hjärtats bedrövelse fråga apostlarna: "Ni män och bröder,
vad skall vi göra?" Och sålunda måste de ångra sig, att de hade följt
fariséernas råd på långfredagen och ropat tillsammans med världen:
"korsfäst". Men fariséerna förblev för alltid i sin förhärdelse och
gjorde aldrig bot . Vad vinner de alltså därav, att de ser på de kristnas fel?
De vinner inget annat än skam och samvetskval på den yttersta dagen. Men de
utvalda själar, som i död tro har ropat "Hosianna", och på
långfredagen "korsfäst", men efteråt på pingstdagen åter med ett
bedrövat och botfärdigt hjärta ropat "Hosianna", vilket betyder:
"Förbarma dig över oss!" Dessa bedrövade, botfärdiga och av världen
betryckta själar får till slut i all evighet ropa "Hosianna, Davids
Son!" Vad skall fariséerna då ropa, när Sions Konung kommer för andra
gången, inte såsom i detta sitt fattiga och föraktade tillstånd, sittande på en
arbetsåsninna, utan som den högste Domaren på sin härlighets tron. Utan tvivel
kommer fariséerna även då att be Frälsaren förbjuda sina lärjungar att ropa om
hans stora verk för världen. Jag tänker, att fariséerna då förstummas och inte
förmår säga ett ord. Nu ser ni, hur världens barn tar emot Sions Konung, när
han kommer med en så dålig häst och sitter på en arbetsåsninna. De möter honom
med försmädelse och förakt, och slutligen vredgas de, då han förstör deras
handel. Men de få lärjungar, som klär av sig och strör sina kläder på vägen
samt ger sin grannlåt för att nedtrampas av åsninnan, bryter ännu kvistar från
träden till Frälsarens ära, och ropar: "Hosianna, Davids Son."
Och vi hoppas, att Sions Konung ger dem kraft och styrka
att ropa så länge de lever, och ännu i den yttersta dödskampen, så att fienden
inte skall få dem att tiga eller förstummas genom fruktan för världen. Vi
hoppas och ber Sions Konung, att han måtte komma i de troendes hjärtan och driva
ut fiendens hop, som vill göra Guds tempel till en rövarkula. Se nu, Sions
dotter, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsninna. Amen.
Handskriftskopia av Johan Henriksson Mäkitalo / Uleåborgs
Landsarkiv / A. Kanervas samling
UP / P 43 / SW 13 / B 9