Nr 2 2 SÖNDAGEN I ADVENT 1859

När dessa, den yttersta tidens tecken, börjar ske, upplyft då era huvuden, ty då nalkas er förlossning. Lukas 21: 28.

Med dessa ord ville Frälsaren uppmuntra sina lärjungar att tro, att deras förlossning är nära då den yttersta tidens tecken börjar ske. Jesu lärjungar väntade alltid på domen då de hade kval i världen. Och jag tror, att alla kristna har ett sådant hopp och en sådan väntan, när de plågas i världen.

Men Gud har i sin vishet beslutat, att brödernas antal skall bli fullt innan världens ände kommer. Då de kristna får lida så mycket i världen för Jesu namns skull, så är det möjligt att tänka sig, att de kristna blir otåliga, när Kristus inte kommer strax att hämta sina egna bort från denna sorgedal. De kristna besinnar inte då, att Gud har några själar, vilka han i sin vishet ser, att de skall omvända sig och komma till salighetens kännedom . Och då de kristna förväntar sig att domen strax skall komma och ropar under altaret: "Herre, varför hämnas du inte vårt blod på dem som bor på jorden," får de till svar, att de måste vänta en liten tid, tills brödernas antal blir fullt. För de brödernas skull måste de ännu vänta en liten tid, tills brödernas antal blir fullt.

Den himmelske Föräldern vill ännu föda några barn i deras ställe, som dog i sin ungdom. Hans bedrövelse över dem som dog i sin ungdom är större än över en fullvuxen människas död, och hans bedrövelse skall inte upphöra förrän han får andra barn i stället, vilka sitter i hans famn och diar hans bröst och tar honom om halsen och omfamnar honom. Då skall han glömma bort sin sorg och glädja sig över dem, som föddes på nytt. Vänta alltså en liten tid, du klena hjord, som håller på att kämpa i er dyrbaraste tro och väntar på er förlossning! Snart kommer gästerna från himlen för att se, hur skön Frälsarens brud nu är, om hon är vaken, om hon har den tidigare skönheten kvar, som hon fått av sin Brudgum, då hon blev kyrktagen som brud. Och då nu den yttersta tidens tecken har blivit sedda på himlen, så lyft nu upp era huvuden, ni Jesu lärjungar, och be, att de yttersta tidernas vedermödor skulle förkortas för de utvaldas skull. Hör, himlens och jordens Regent , de bedrövades, botfärdigas, troendes och betrycktas suckan. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Lukas 21: 25

Jesus sade till sina lärjungar: "När dessa den yttersta tidens tecken börjar ske, upplyft då era huvuden, ty då nalkas er förlossning." I följd därav skall vi genom Guds nåd eftertänka varför Jesu lärjungar skall upplyfta sina huvuden, när den yttersta tidens tecken börjar ske? Jesu lärjungar känner ibland redan här i nådatiden salighetens försmak, då de är uppfyllda av den Helige Ande. Men de är gruvligt anfäktade både invärtes och utvärtes. De plågas inte bara av världens hat och försmädelse, utan även av inre fiender, djävulens frestelser och mångahanda trångmål, som en sorglös människa inte känner. För dessa fienders skull blir Jesu lärjungar modfällda. Då Brudgummen dröjer, blir alla sömniga. Det är skrivet, att lärjungarna låg för bedrövelsens skull i örtagården, där Jesus svettades blod. Vi vet inte, om de vid detta tillfälle hade en andlig sorg, men sedermera fick de en stor bedrövelse, då Jesus dog. Och denna stora bedrövelse var nödvändig för dem, ty deras sorg vändes i glädje, när de såg Herren. Och på pingstdagen uppfylldes de av den Helige Ande. Då hade de stor kraft att predika evangelium åt alla. Men då domen inte kom så snart som de tänkte, började de snart tvivla om sin salighet, så att Petrus lite före sin död skriver till de kristna: "Om den rättfärdige med knapp nöd blir salig, hur skall det då gå för den ogudaktige och syndaren?" Sålunda är det inget under, att lärjungarna blir modfällda, då Herren Jesus inte kommer snart från himlen för att hämta sina egna från denna sorgedal. Men när den yttersta tidens tecken börjar ske, då får de upplyfta sina huvuden, ty då nalkas deras förlossning.

Jesu lärjungar har redan länge väntat på att domen skulle komma, men då domen inte kommer så snart som de själva vill, börjar somliga tvivla på hans tillkommelse, såsom vi hör av Petrus brev: "Vi har inte följt några kloka fabler då vi kungjorde för er vår Herres och Frälsares makt och tillkommelse." Av dessa Petrus ord hör vi, att somliga hade börjat tvivla på hans tillkommelse. Men nog skall Jesus snart komma och hämta sina bedrövade lärjungar från denna värld. Jag vet, att i världen har ni kval, men var vid gott mod, jag har övervunnit världen! Sitt inte nedböjda mot jorden, utan upplyft era huvuden, när den yttersta tidens tecken visar sig på himlen. Ligg inte, ni visa jungfrur, medan Brudgummen dröjer, ty snart skallar ropet: "Se, Brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!" Utan tvivel har ni så mycket olja i era lampor, att lamporna tänds när Brudgummen kommer, men visserligen inte så mycket, att den skulle räcka till att ge åt de fåvitska, som har fallit i så djup sömn, att deras olja har runnit ned på marken. Men de visa har dock så mycket olja, att lamporna tänds när ropet skallar. Ni brudtärnor! Har ni olja i era lampor? Se till, när ni ligger med de fåvitska, fast ni borde ha vakat och även ruskat om de fåvitska, som snarkar i syndasömnen, se till, ni brudtärnor, att ni inte skall bli utan olja, då ni har så litet kvar, att den inte räcker till att ge åt andra!

Ni har nu sett tecken på himlen, vilka syns före domen. Tecken i solen: nådens sol har blivit svart och mörk i världen. Endast i Gosens land skiner ännu solen. Månen har blivit röd som blod, det betyder, att blodsutgjutelser skall komma i världen. Dödsängeln skall förgöra hedningarnas förstfödda. Endast i Israels barns hus, där lammets blod har strukits på dörrposterna, är de förstfödda vid liv. Tecken i stjärnorna: draken har med sin stjärt dragit tredje delen av himlens stjärnor ned på jorden. Det finns inte mer många stjärnor kvar på himlen, vilka duger till vägvisare för vandringsmännen, när de far vilse. Nu är alltså den yttersta tidens tecken för handen. Upplyft era huvuden, ni Jesu lärjungar, ty er förlossning nalkas. Det är inte lång tid innan slutet kommer. Det är inte mer än en halv fjärdingsväg kvar av vägen för vandringsmännen till evigheten. Om de trötta knäna börjar utmattas, be då den store Korsbäraren, att han måtte förstärka de utmattade knäna och lyfta de trötta händerna, för att de skulle orka avverka även denna sista halva fjärdingsväg. Snart skall de trötta benen få vila! Snart skall ni komma till Fäderneslandet, där ljusen brinner och bröllopsbordet är dukat! Där skall ni få hålla den stora sabbaten med alla saliga barn och sjunga lov och tacksägelsepsalm med en renare och heligare tunga. Där hörs änglarnas sång och en outsäglig jubelröst av alla saliga själar i himlen. Salig är den som finns bland de visa jungfrurna, som har brinnande lampor. De skall få inträda i bröllopssalen med honom. Där står de alla med leende mun och glada ögon, och ropar pris och ära åt Gud och Lammet. Amen i Jesu namn.

Handskriven kopia / Kolari kyrkoarkiv UP / PS 19 / P 57 / SW 21 / B 15