Nr 9 NYÅRSDAGEN 1859

Petrus skriver: Det är inte något annat namn under himlen givet, i vilket vi skall bli saliga än detta Jesu namn. Ap. g. 4: 12.

Utan tvivel hade Petrus börjat fundera, i synnerhet efter Frälsarens död , när han var i otro och tvivel, om det skulle finnas en annan Frälsare, som kunde frälsa människosläktet från dess olycksalighet, men han har inte funnit något annat namn då, än endast detta Jesu namn. Fast han tvivlade starkt, om det kunde vara en rätt Frälsare, som inte kunde hjälpa sig själv från döden och fiendernas händer, har han dock inte funnit något annat namn än detta Jesu namn. Och ju mer han tänkte, desto mer blev han övertygad därom, att inget annat namn finns, i vilket vi skall bli saliga.

Nu hyser inga andra än världens visa tvivel om Jesus från Nasaret har varit den ende rätte man, som duger till Frälsare. Men endast därom hyser de botfärdiga tvivel, om Jesus kan ta emot sådana syndare innan de blir bättre. Därom tvivlar många otrons fångar, om det är tillbörligt att tro på honom och genom tron tillägna sig hans förtjänst innan man får en bättre ånger, större nitälskan, svårare samvetskval och större nöd efter Frälsaren. Men vi har sett att sådana otrons fångar slutligen finner sin frälsare i världen, eftersom de inte kommer till Frälsaren när de känner sin uselhet och oduglighet.

Egenrättfärdighetsdjävulen uttröttar otrons fångar och tvingar dem till världen , då de inte tror, när Jesus är tillstädes. Till sist finner de sin bästa glädje i världen, i grannlåt, i dryckenskap, i skörlevnad och i vällust. I det tillståndet finner de ett annat namn, eller en annan frälsare, som inte är så helig och rättfärdig som Jesus, och som inte bryr sig om att se dem som suckar eller höra dem som tjuter, inte heller se på dem som bär dåliga kläder.

Har ni funnit ett annat namn, i vilket ni skall bli saliga? Har ni funnit i himlen, på jorden eller under jorden en annan frälsare, som kan hjälpa er från synden, döden och djävulens våld? När alla Belials bäckar börjar strömma och alla djupets böljor börjar stiga, avgrundens hav dåna och djupets brunn brusa, har ni då funnit något annat namn än detta Jesu namn? Jag tror och bekänner, att de botfärdiga , bedrövade och betryckta själarna inte har funnit något annat namn. Men de som inte är botfärdiga och troende, de finner ett annat namn i vilket de tror sig bli saliga. De finner någon annan frälsare, någon människoson eller hondjävul som duger åt dem till frälsare. Hordomsdjävulen duger åt somliga till frälsare, grannlåt åt somliga, världens ära åt somliga, brännvinet åt somliga och stora ägodelar åt somliga.

Denna dag är Frälsarens namnsdag. Och de få själar, som inte finner något annat namn under himlen, i vilket de skall bli saliga, borde på Frälsarens namnsdag fråga Nya Testamentets överstepräst, som har hand om livets kyrkoböcker, de borde idag fråga, om deras namn finns i kyrkoboken, i synnerhet därför, att aposteln Johannes skriver i Uppenbarelseboken, att de har fått ett namn, som ingen annan vet än han själv. Ingen vet, hur mångas namn som under detta år skall strykas ur kyrkoboken? Men må han, som bär det höga namnet och som idag har fått Frälsarenamnet, stödja de vacklande, styrka de bävande , hjälpa de fattiga och nådehungrande, att de måtte hålla ut ännu detta år! Hör du, som bär det stora namnet, deras suckan, som ännu inte har fått namn, och stryk inte ut deras namn, förrän de dör eller utan prästbevis flyttar till ett annat rike. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Lukas 2: 21

Vi hör av det upplästa evangeliet, att barnet, Guds och Marias Son, blev omskuret på åttonde dagen och fick namnet Jesus, vilket var sagt av ängeln innan han blev avlad i moderlivet. Vi bör sålunda genom Guds nåd betrakta, hur Guds Son har fått sitt namn innan han var avlad. Gud har redan i evighet utvalt sin ende Son till syndares Frälsare och givit honom ett namn, som är över alla namn, för att alla knän skall böja sig i Jesu namn, deras som är i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor skall bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. Därför har namnet givits åt honom tusen år innan han föddes, och detta namn har den Helige Ande givit honom genom Davids mun, nämligen namnet Kristus, det är: den smorde, såsom Paulus säger: "Han är smord med den Helige Ande." Detta namnet, Kristus, har sålunda givits åt Frälsaren tusen år innan han föddes och har genom David blivit känt för alla judar. Men namnet Jesus har givits honom av ängeln, innan han blev avlad i moderlivet . Nog tror alla kristna nu, att så har det skett, men världens vise tror inte, att Marias Son har fått namn innan han föddes, liksom världens vise inte tror, att Marias Son sannerligen är Guds Son. Världens vise säger, att Maria har varit en teckentydare. Hon har drömt och trott sina egna drömmar, och därav har namnet fått sitt upphov. Men de kristna har från världens begynnelse haft den tron, att Gud har gett namn åt alla utvalda och i synnerhet åt dem, om vilka Gud redan i förväg har sett, att de skall bli utvalda redskap till att predika och vägleda syndare till ånger och bättring, såsom till exempel Moses, profeterna och Johannes Döparen, åt vilken namnet blev givet av ängeln innan han var född. Gud har ändrat några heligas namn, åt vilka man hade gett ett hedniskt namn. Abram kallades Abraham. Jakob fick namnet Israel, då han kämpade med den okände. Saulus kallades Paulus, när han blev kristen. Dessa har fått nya namn redan i denna världen. Men den som vinner, skall även få ett nytt namn. Och detta nya namn är skrivet i livets bok.

I denna tid ger föräldrarna sina barn hedniska namn. Namnet verkar visserligen intet till huvudsaken, men vi hör nu, att Gud har ändrat hedningarnas namn, då någon märklig förändring har skett i deras hjärtan. Men huvudsaken är, att var och en skulle minnas, varför ett namn blivit honom givet, och vad han genom detta namn har lovat i dopet. När Gud gav Jakob ett nytt namn och kallade honom Israel, så betydde det: mannen vann över Gud. Petrus betyder hälleberg. Kristina betyder kristen. Om var och en nu var lik sitt namn, så borde Israel övervinna Gud med sina böner. Petrus borde vara ett hälleberg, på vilket Kristus bygger sin församling, och var och en som bär namnet Kristina borde vara kristen. Och då Kristus, av vilken alla kristna har fått sitt namn, är den smorde, så borde alla kristna nu på Frälsarens födelsedag komma ihåg, hur stort och heligt detta namn är och hur mycket detta namn innebär, och härefter börja vaka och kämpa så, att detta höga namn inte skulle bli utstruket ur livets bok. Nog är det lätt att säga: "Jag är ingen kristen." Men det är svårare att bekänna sig som kristen, ty genom denna bekännelse bringar den onde många i nöd. De väckta kan bekänna sina synder, hur fula och skamliga de än må vara, men när de borde bekänna sig som kristna, så gör den onde motstånd, fast Paulus säger: "Med hjärtats tro blir vi rättfärdiga och med munnens bekännelse blir vi saliga."

Kom nu ihåg, alla kristna, hur dyrbart och förpliktande detta kristna namnet är, och med vilken stor möda Kristus har förvärvat detta höga namn åt er, och hur stort ansvar som vilar över er! Om ni genom ovaksamhet eller sömnaktighet uppför er så, att detta sköna namn blir utstruket ur livets bok, då ger alla djävlar i helvetet er ett förskräckligt namn, som är skrivet i den svarta boken. Hur de än skulle skälla på er och kalla er för horor, tjuvar och villoandar, så gör detta ingenting så länge ni har förvissningen , att ni har ett skönt, högt och ärorikt namn i livets bok. Men om detta namn stryks ut, så får ni ett förskräckligt namn, som berövar er all ära. Kom även ihåg, att Gud har gett Kristus ett namn, som är det största av alla namn, att i Jesu namn skall alla knän böja sig, deras som är i himlen, på jorden och under jorden. Och alla tungor skall bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

Och då nu ett nytt år börjar idag, på vilken världens Frälsare har fått namnet "Frälsaren", så borde varje kristen tänka, att detta är det sista året för honom, att han snart får lämna denna sorgedal, att han snart får höra det nya namnet som blivit honom givet i himmelriket och med stora bokstäver inskrivits i livets bok. Amen.

Handskriven kopia av Lars Parkajoki / Uleåborgs landsarkiv / P. Raittilas arkiv

KP 55 / P 169 / SW 76 / B 44