Nr 13 1 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1849

Och Herren Sebaot skall göra för allt folk ett fett gästabud på detta berg, ett gästabud av klart vin, av fett och märg, av vin där ingen drägg finns. Jes. 25: 6.

De andliga gåvor, som Herren utlovar alla folk, liknas här med sådana läckerheter, som människan mest tycker om, nämligen vin och märg, som smakar gott i människans mun. Till gästabudet tillreder man de bästa läckerheter som finns i landet, och därav tar man nu denna liknelse, då Herren vill visa, vilket gott kristendomen för med sig. Andligt vin gavs åt lärjungarna på pingstdagen, då de uppfyllda av den Helige Ande började mäktigt predika med nya tungomål. Andligt vin ges ännu åt somliga troende, när de får känna andlig glädje. Och dessa andliga drinkare får ibland smaka på det söta vinet på detta berg. Denna världens krögare blandar vin med vatten och tar betalt inte bara för vinet utan även för vattnet, och de inser ändå inte, att de har förstört Guds gåvor. Men de säger, att de gör detta av kärlek, för att de tokiga fyllhundarna inte skulle dräpa sig med det starka vinet. Då nämligen fyllhundarna inte kan hålla någon gräns och dricka måttligt, utan så snart som de känner smaken, dricker de vin som vatten, hur starkt vinet än skulle vara. Därför säger världens krögare, att de måste blanda vatten i vinet, inte av girighet eller för att få större vinst, utan av kärlek mot medmänniskan. Är det sant, att krögarna blandar vatten i vinet av kärlek mot sin nästa? Jag har hört fyllhundar klaga mycket däröver, att de måste köpa vattenblandat av krögaren. Och fast fyllhundarna som köper sådan vattenblandning har rätt tjockt samvete, så tror jag att krögarnas samveten är ännu tjockare, eftersom de ids blanda vatten i vinet och ta betalt även för vattnet. Deras samveten är utan tvivel tjockare än oxhud, då fyllhundarnas hustrurs och barns tårar inte bränner deras samveten.

Krögarna får inga samvetssår, fast alla fyllhundar anklagar dem för att de har fördärvat Guds gåvor med vatten, och tagit betalt för vattnet. Men om världens krögare har tjocka samveten, så har ingalunda somliga andliga krögare tunnare eller ömmare samveten, då även de ids blanda vatten i vinet. Fast deras vin har varken köpts eller kokats i den egna brännvinspannan, utan har blivit skänkt, så som Gud säger genom den förutnämnda profeten Jesaja: "Kom och köp vin och mjölk utan pengar och utan betalning," Likväl ids somliga andliga krögare blanda i vinet, inte blott vatten, utan även djävulsträck, så att ingen rättskaffens människa kan dricka sådan djävlaträcks blandning. Men nog är denna onda andars blandning söt i deras mun, som har ätit och druckit så mycket djävulsträck, att de har mist all smak, precis som någon gammal dåre, som inte mer känner smaken på maten. Så dricker alla i död tro varande gamla dårar av denna onda andars blandning, som andliga krögare häller i den blinde stackarens mun. Fast vinsmaken knappast känns i denna blandning, utan endast det flytande djävlaträcket, blandat med eget vatten. Och när sådan döda trons blandning ges åt människorna varje gång de kommer in i kyrkan, blir de sömniga och somnar i så god sömn, att de inte vet något om himmel eller helvete.

Men nu säger Herren genom profeten Jesaja, att han på detta berg ämnar bereda ett stort gästabud för alla folk, och där skall han ge dem klart och rent vin, samt märg och fett . Ack om alla folk nu måtte samlas på Sions berg och ta emot sådana läckerheter och äta fett och märg, samt dricka sig fulla av det söta vin som varken är blandat med vatten eller med den döda trons slem, inte heller med flytande djävulsträck , utan är klart och rent vin, sådant som det kommit från vinpressen och av det vinbär som har vuxit på det levande Vinträdet. Jag fruktar bara att inga andra kommer till detta gästabud som Herren har berett på Sions berg, än några hungriga gäster och andliga tiggare, som inte har smakat på Guds gåvor sedan de sist var på bröllop. Då åt de nog märg och fett , och drack rent och oblandat vin. Men varje dag är inte bröllopsdag. Då får tiggarna äta märg och fett, smör och honung, när de sitter vid bröllopsbordet, men däremellan får de fasta och tugga nödbröd.

Ät inte alltför snabbt, ni tiggare och hungriga gäster, när ni kommer till bröllopsbordet, utan ät endast så mycket som bruden brukar äta, då hon har krona på huvudet och trolovningsringar på varje finger. Hon äter så litet, att de andra tror att hon svälter. Men hon är ju inte så hungrig, ty hon lever av kärlek. Hon är ännu så blyg, att hon knappast vågar se på sin Brudgum i folks närvaro. Men om natten och i ensamheten avviker hon inte från sin Brudgums hals, oavsett vad som stod i vägen. En lättsinnig hycklare visar stor kärlek till sin man, för att människorna skulle se hur mycket hon älskar sin man. Men då folk inte ser, går hon i djävulens famn, och i sitt eget hus är hon som en hondjävul mot sin man. Vid folks närvaro kysser hon den man, som hon är vigd med, men då mannen är borta, kysser hon djävulen. Sådana är några vackra brudar, som har avlagt ed vid altaret och mottagit ringar från sina män, men gett hjärtat åt djävulen.

Må nu bruden be, när bröllop hålls, att inte fienden med sin list får förvilla henne till otrohet eller likgiltighet mot sin Brudgum. Må bruden be, att Herren Jesus, som ensam kan förvandla vatten till vin, av nåd skulle låta en droppe av det klara och rena vinet rinna i den fattiga och av världen föraktade brudens mun, för att kärleken måtte bestå för alltid, inte endast mellan jordiska äkta makar, utan även mellan den store och blodbestänkte Brudgummen, Herren Jesus och hans fattiga brud. Hör, o himmelske Konung, alla bedrövades och nödställdas bön, som ropar efter dig: Fader vår, som är i himlen o.s.v.

Evangelium: Joh. 2: 1 - 11

Med ledning av vårt heliga evangelium och i följd av det som redan blivit sagt, skall vi denna stund genom Guds nåd betänka, varifrån de fattiga bröllopsgästerna får bröllopsvin. Första betraktelsen. Varför skall de gifta sig, som är så fattiga, att de inte kan skaffa bröllopsvin? Andra betraktelsen. När de i anden fattiga gifter sig, så kallar de Jesus till bröllopet. Tredje betraktelsen. Jesus bereder det bästa vinet åt de fattiga bröllopsgästerna. Må den nåderike Herren Jesus ge sin nåd, att alla i anden fattiga par, som har bjudit Jesus till bröllopet, skulle få behålla honom som gäst så länge bröllopet varar här och sedan evigt i himlen. Amen.

Första betraktelsen. Varför skall de gifta sig, som är så fattiga, att de inte har råd att skaffa bröllopsvin? Utan tvivel var det ett fattigt brudpar som hade rett till bröllop i Galiléens Kana, ty för de rika fattas aldrig vin. Ett rikt brudpar skaffar redan i förväg så mycket vin att det inte skall ta slut för tidigt. Men ett fattigt par kan inte på en gång köpa så mycket vin, och därför tryter vinet innan de hungriga gästerna blir mättade. Därför framställs nu frågan: varför gifter de sig, som inte har råd att skaffa vin? Somliga menar, att de fattiga är ivriga att gifta sig för hordomens skull, eller på grund av köttets begärelse, och somliga för högfärdens skull, då de inte vill tjäna för rimlig lön. Då de fattiga tjänarna inte får så stor lön, som de anser sig förtjäna, vill de bli husfäder och husmödrar och tänker, att det är mödosamt att alltid vara en annans träl. Sålunda säger de upp sin tjänst och börjar dels spela herrskap, dels försöka sig på affärer, dels gifta sig och hålla bröllop. Och när de på detta sätt blir fattiga, säger de: "Gud gjorde oss fattiga." Somliga som klär sig riktigt grant, går ut för att spela och dansa. Och när köttets begärelse väcks genom världens glädje och brännvin, går de efter dansen ut om natten och gör hor. Och då de fått oäkta barn, går de ihop som kreatur, fast de har intet att gifta sig på. Och då det blir många barn och fattigdomen kommer över dem, säger de: "Gud gjorde oss fattiga." Han lämpar sig bäst att bära allas synder, både hordomens, grannlåtens , lättjans och dryckenskapens synder.

Om vi åter skulle tala om andlig fattigdom och fråga: varför de i anden fattiga vill gifta sig, fast de inte har råd att skaffa bröllopsvin, så måste vi lägga märke till, att de i anden fattiga vill ingå andligt äktenskap av kärlek. Kärleken tvingar dem att gifta sig och hålla bröllop, fast de är så fattiga, att de inte ens har kläder på sig utom några trasor, som hänger om höfterna. Och för dessa trasor varmed de försöker skyla de värsta eller skamligaste ställena, skäller dödsrikets hundar rysligt på dem. Och inte slutar dödsrikets hundar att skälla, fast sådana tiggare hotar att slå dem med stav. Men de skäller ännu rysligare och vill även bita tiggarnas ben. Men om tiggarna hade blivit helt avklädda och nakna, hade inte dödsrikets hundar så mycket att skälla på. Nu ställer de rika åter denna fråga: "Varför är sådana ivriga att gifta sig, som inte har något att skyla sin nakenhet med?" Ja! De skyndar sig att gifta sig, fast de har varken kläder på sin kropp eller skydd mot oväder.

Andra betraktelsen. De i anden fattiga bjuder Jesus till bröllop. Fast de inte har råd att skaffa bröllopsvin åt de hungriga gästerna, rustar de likväl till bröllop. Och när vin fattas, säger Jesu moder: "De har intet vin." Både för brudparet och gästerna är det tråkigt, om vinet helt och hållet saknas. Men vad kan de göra? Ett fattigt brudpar har inte råd att köpa vin. Och om Jesus inte förbarmar sig över detta fattiga brudpar, så får de vara utan bröllopsvin. Men någon lättsinnig människa torde fråga: "Hade inte detta brudpar kunnat klara sig utan vin?" Ingalunda, ty vinet värmer hjärtat och uppväcker kärleken. Om inte vin hade skaffats, hade de fått dricka kallt vatten, varav hjärtat blir kallt. Och om äkta makars hjärtan är kalla, så tränger sig äktenskapsdjävulen mellan makarna. Somliga tror, att äktenskapsdjävulen ligger under sängen. Men det är inte sant. Äktenskapsdjävulen ligger nämligen i ändtarmen . Och om hjärtat dessutom blir kallt för att de inte har kärlekens vin, som värmer deras hjärtan, träder äktenskapsdjävulen även in i hjärtat och verkar där så mycket, att det blir slut på all glädje. Och om Herren Jesus inte hade skaffat det bästa vinet åt detta brudpar, hade det gått med dem som det har gått med alla andra, som inte har bjudit Jesus till bröllopet. Deras äktenskap har förvandlats till ett helvete på jorden. Somliga brudpar är nog rika, och skaffar så mycket brännvin till bröllopet, att alla bröllopsgäster blir berusade. Men likväl kommer äktenskapsdjävulen mellan dem. När nämligen brännvinet stiger åt huvudet, börjar de slåss och riva i håret. De blinda stackarna förstår inte, hur äktenskapsdjävulen har kommit mellan dem. Så går det för det par, som inte har bjudit Jesus till bröllopet, när de gifte sig. De måste dricka brännvin, varigenom det blir tvist, gräl och slagsmål mellan makarna. Men det par som är så fattigt, att de inte har råd att skaffa bröllopsvin, måste bjuda Jesus som gäst, som allena kan förvandla vattnet till vin. När brudparet nämligen blir så fattigt, att de måste be Jesus bereda bröllopsvin åt dem, då flyr äktenskapsdjävulen. Och Jesus, som är äktenskapets ängel, försonar stridiga brudpar med kärlekens bröllopsvin, som värmer deras hjärtan och gör dem glada. Var och en som smakar det vin som Jesus gör av vatten upptänds av kärlek. Men den som dricker det vin som djävulen har kokat i kopparkittel, kan endast älska världen och sitt eget kött. Han hatar sin maka och sina barn, vilka han borde älska, inte blott med naturlig kärlek utan även med kristlig kärlek.

Tredje betraktelsen. Jesus bereder det fattiga brudparet det bästa vinet. Vi har förmodat, att detta brudpar var fattigt, då vinet så snart tog slut. Men de var utan tvivel släkt med Jesus och hans moder, om inte lekamligen så dock andligen. Jesus räknar dem som sina släktingar, som gör den himmelske Faderns vilja. Men de i anden fattiga är särskilt kära för Frälsaren, därför, att sådana brudpar, som är i anden fattiga och betryckta, måste bjuda Jesus till bröllopet. Ty Jesus själv är fattig till kroppen, och han har intet att ge till bröllopsbordet. Men när det blir brist på vin, nämligen sådant vin, som mjukar upp hårda bröst och värmer kalla hjärtan, då förvandlar han vatten till vin. Inte för att gästerna skulle bli berusade, utan därför, att han skulle uppenbara sin härlighet. Evangelisten betygar, att Jesus genom detta tecken uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar började tro på honom.

Det är sålunda visst och sant, att de brudpar, som bjuder Jesus till bröllopet, får smaka det bästa vinet, som Brudgummen har sparat till sist. Det är sådant vin som värmer kalla hjärtan och upptänder en brinnande kärlek mellan makarna. Det tar bort vreden och avunden och försonar stridiga makar samt förvandlar hatet till kärlek. Sådant vin borde de makar smaka, mellan vilka äktenskapsdjävulen har trängt sig genom brännvinet, som har gjort äktenskapsbudet bittert för många par, och har fått många kvinnor att gråta och tjuta, samt klaga över sin hårda lott, att hon måste råka i ett så olyckligt äktenskap. Fast de flesta kvinnorna själva är skyldiga därtill, att deras män blir fyllhundar. När hustrun är hemma som en hondjävul, måste mannen bli fyllhund och björn och handjävul genom brännvinet. Men ingendera ser, att det är djävulen som kommer dem att kivas och slåss, förrän de får ögonen öppnade. Mannen anklagar hustrun och hustrun anklagar mannen så länge båda är blinda och i den ondes våld. Men om de en gång blev så fattiga i anden, att de måste klaga ut sin nöd för Frälsaren och bjuda honom som gäst, skulle även de säkert få smaka det bästa vinet som Brudgummen har sparat till sist. Men varav förstår de blinda makarna, att det är avsaknad av kristendom som gör deras liv bittert och mödosamt. De tror att äktenskapsdjävulen ligger under sängen, men den ligger i flaskan och i ändtarmen och flyr inte bort förrän äktenskapets ängel droppar i hjärtat en droppe av det bästa vinet som Brudgummen har sparat till sist. Den naturliga kärleken är som vatten, som inte finner väg till hjärtat förrän detta vatten förvandlas till vin genom kristendomen. Alla makar, som inte har bjudit Jesus till bröllopet, har fått erfara, att brännvinet inte inbringar kärlek utan tvedräkt mellan makarna. Men det vin, som Jesus har gjort av vatten, är det bästa vinet som Brudgummen har sparat till sist. Det är rent, oblandat vin, som nyss har kommit från vinpressen, och är framställt av de röda vinbär som växer på det levande Vinträdet. Detta vin värmer kalla hjärtan och mjukar upp hårda bröst och åstadkommer kärleken.

Bed, ni fattiga drinkare, att den rike Krögaren , som förvandlar vatten till vin, måtte spara det bästa vinet till sist, för att ni skulle få glädjas och fröjdas vid Lammets bröllop nu och i evighet. Amen.

Originalmanuskript / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors

III P / PS 135 / P 222 / SW 112 / B 63