Nr 17 SÖNDAGEN SEPTUAGESIMA 1853

Jesus sade till judarna: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det därjämte fördärva jorden? Men han svarade honom: Herre, låt det stå kvar ännu detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. Kanske kommer det då att bära frukt. Om inte, så hugg det sedan bort. Lukas 13: 6 – 9.

Denna liknelse om det ofruktbara trädet har Frälsaren framställt som ett exempel på, hur många år vingårdens Herre skonar de ofruktbara träden, innan han befaller att de skall huggas ned. Och vi ser av alla omständigheter, att detta ofruktbara träd var ett färskt träd, ty ingen sparar torra träd så länge i sin trädgård. Men så länge ett fikonträd förblir färskt och bär blad och blommor, vill vingårdens Herre spara det i det hoppet och den förväntan, att det kanske skall bli fruktbärande. Men vingårdens Herre skonar inte alltför länge det ofruktbara fikonträdet, ty vi hör, vad Johannes Döparen säger: "Yxan är redan satt vid roten av träden, varje träd som inte bär goda frukter skall huggas av och kastas i elden." Men vi hör nu även i denna liknelse, som finns i Lukas 13:e kapitel, att vingårdens Herre i tre år hade sökt frukt på detta fikonträd utan att finna någon. Och sedan sade han till Vingårdsmannen: "Hugg ned det, varför skall det därjämte fördärva jorden?" Men Vingårdsmannen började be, att Herren skulle spara det ännu ett år och sade: "Herre, låt det stå kvar ännu detta år så länge som jag gräver omkring det och göder det." O, du underbare Vingårdsman, hur nådig och tålmodig du är med detta ofruktbara träd. Fast detta träd står i vägen och fördärvar jorden, vill du ändå gräva omkring det och göda det. Men om detta träd inte bär frukt, ens då det får stå kvar ännu ett år, så skall det ovillkorligen huggas av och kastas i elden. Så nådig är Vingårdsmannen mot det ofruktbara fikonträdet, att han skonar det i tre år, och ännu ett fjärde år, tills han får gräva omkring det och göda det.

Men må det torra trädet inte tillägna sig något falskt hopp av detta färska fikonträd, ty Frälsaren har sagt: "Om detta har skett med det färska trädet, vad skall då ske med det torra?" Många torra träd tror, att även de skall bli sparade, då det färska trädet inte har huggits ned. Men du skall inte hoppas, du torra träd, att du skall skonas, utan du skall huggas av med det snaraste, ty du är sedan länge färdig att brinna. Den onde behöver utan vidare brännved i Norden, där vintern är så lång och kölden varar många månader. Hur skulle annars den gamle gubben djävulen uthärda i kylan här, om det inte fanns brännved i skogen. Men inte tar han heller det färska trädet i första hand till brännved, ty det färska trädet brinner inte lika bra som det torra trädet. Men torra, unga granar och förtorkade enar tar han först till brännved. Det torra trädet har alltså ingen anledning att tänka, att han skall skonas i tre eller fyra år, såsom det färska trädet skall sparas. Men även det färska trädet skall huggas ned, om det nu inte börjar bära frukt, då vingårdens Herre kommer fjärde gången och inte finner någon frukt.

Frälsaren talar även om murkna träd, som bär onda frukter. Och sådana träd som börjar murkna i den ihåliga kärnan har vingårdens Herre aldrig skonat. Herren klagar även på några ställen i Bibeln, att han har nedlagt mycket arbete på sin vingård och inte funnit annat än beska bär, och nog finns det sådana även här. Men om de vinträdets grenar som bär beska bär, säger han i Uppenbarelseboken, att han skall lägga de beska bären i Guds vredes vinpress, och blodet från denna vinpress skall rinna på sextio stadiers avstånd, då han pressar de beska bären i sin vredes vinpress. Herren talar också på några bibelställen om höga träd, som skall göras låga, och låga träd som skall höjas upp. Ty de höga träden hindrar solen att lysa på det låga trädet. Därför ämnar Herren göra de höga träden låga. Då en kraftig vind blåser, faller de höga träden först, hur tjocka de än är. Men det murkna trädet, som bär beska bär och onda frukter skall avhuggas och kastas i elden. Då det i dagens evangelium talas om vingården, där såväl vinträd som fikonträd finns, borde alla vingårdsarbetare be vingårdens store Herre, att han ännu detta år ville skona de ofruktbara träden, så länge de förblir färska , för att den store Vingårdsmannen må gräva diken omkring dem och göda dem, att de, om möjligt, skulle bli fruktsamma. Och du, ofruktbara fikonträd, kom även du ihåg, att detta är nu tredje året då vingårdens Herre kommit för att söka frukt på dig. Vingårdens Herre har redan sagt till Vingårdsmannen: "Hugg bort honom. Varför skall han även fördärva jorden?" Men den nåderike Vingårdsmannen ber nu för dig, att du måtte skonas ännu detta år. Om du inte inom denna tid blir fruktsam, så skall du bli avhuggen. Kom nu ihåg det, du ofruktbara fikonträd. Och du nåderike Vingårdsman, be ännu för detta ofruktbara fikonträd, att det ännu måtte skonas ett år. Hör du nåderike Vingårdsman, de bedrövades suckan. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Matt. 20: 1 - 16.

Vi hörde av evangeliet, hur vingårdens Herre lejde arbetare till sin vingård från morgonen ända till aftonen. Och vi ser av solen, att det nu redan lider mot aftonen och de yttersta tiderna. Det torde inte vara lång tid, innan aftonen kommer. Men likväl står somliga ännu sysslolösa på torget och säger: "Ingen har lejt oss." Och vingårdens Herre säger till dem: "Gå även ni till min vingård, och vad skäligt är, skall ni få." Låt se, vad de nu gör, när vingårdens Herre har lejt dem. Vi har förut talat om arbetarna i vingården, och då arbetarna nu har arbetat, borde vi denna stund betrakta, vilken frukt som nu kommer från vingården, och hurudan denna frukt är. 1:a betraktelsen: Kommer det mycket frukt från vingården? 2:a betraktelsen: Hurudan är den frukt som nu växer i vingården? Ack om den store vingårdens Herre måtte finna någon frukt, när han kommer och söker frukt. Han klagar nämligen genom profeten, att han förut inte funnit annat än beska bär, men nu väntar han bättre frukt än förut. Amen.

1. Kommer det mycket frukt från vingården? Vi vet det inte ännu, förrän alla vinträdets grenar beskurits. Många bär är ännu inte mogna, och omogna bär har ingen smak. Nog är i vårt tycke några vinbär i rätt god början, om de bara fick växa i fred. Men kråkor och skator vill fördärva vinträdets grenar. De kan visserligen inte äta dessa bär, men de skiter på dem. Och vilken människa vill äta sådana bär, som kråkor och skator har skitit på . Och jag tror att djävulen själv har satt dem i vingården för att fördärva bären. Det finns även sådana maskar, som kallas för dödsrikets hundar, som gnager vinbären och vållar stor skada. Men jag tror, att den fjäril, vars larver dödsrikets hundar är, torde inte mer lägga så mycket ägg som förut i vingården. Det är en stor och i världens tycke vacker fjäril, från vilken de maskar kommer som kallas för "dödsrikets hundar." Det är den mask som aldrig dör, varom det står skrivet i Uppenbarelseboken. Ty denna mask gnager i evighet deras samvete, vilka här inte blivit ympade i det sanna vinträdet. Men även de vinträdets bär och vinträdets grenar, som är inympade i det sanna vinträdet, vill denna mask gnaga, innan bären har mognat. Men ju mer vinträdets grenar suger must ur vinträdet, dess fortare mognar de, och sedan har denna mask inte mer lust att gnaga i dem. Men ännu har inte många bär mognat. Därför gnager dödsrikets hundar dem. Men vårt hopp är, att de bär, som nu växer i vingården, snart skall mogna, om Herren ger dem mer regn från himlen och låter sin nådefulla sol skina. Men dessvärre blir inte alla vinbär fullkomliga, som nu växer i Guds vingård. Somliga blir fördärvade av maskar, på somliga skiter kråkor och skator, somliga bär skadas av frost. Sålunda går en del av vinbären förlorade. Vinbärsblommorna är nog vackra vid midsommartiden, men när skördetiden kommer, och vinträdets grenar beskärs, då ser man, att det inte finns så många bär, som det i början fanns blommor. Hade ni gått och räknat de blommor som vid midsommartiden var i sin skönaste fägring, så skulle ni ha sett, att knappt hälften av dem ger frukt. I augusti finns det inte så många bär som det vid midsommar fanns blommor. Vad beror det på? Ja, det beror därpå, att vårfrosten skadade somliga blommor och somliga förstörde tidigt regn. Blommornas natur är nämligen sådan, att de inte utan frö ger någon frukt. När nu blomman är i sin skönaste fägring, då innehåller den ett sådant frö, varav blomman blir fruktbar. Och sådant frö finns i alla blommor, det må vara vinbärsblomma, hjortronblomma eller en blomma på åkern. Om det nu blir regn under blomningstiden, så förstörs blomman på så sätt, att regnet tar bort fröet från blomman, och sådana blommor blir inte fruktbara, utan det återstår endast ett tomt skal. När ni ser sådana ax som har tomt skal, så må ni veta, att det är regnet som vid blomningen har tagit bort fröet som finns i alla blommor. Och på detta sätt går mycket av de frön förlorade, som sädens Herre i början har sått i jorden. Vinbärsblommorna är även frostkänsliga, liksom hjortronblommorna. Därför går en del av dem förlorade vid blomningen och en annan del vid skördetiden, så att endast få vinbär slutligen återstår för vingårdens Herre. Fast vingårdens Herre har lejt så mycket folk att gräva diken och göda fikonträdens rot, och vattna blommornas rot, likväl går hans möda förlorad, om vingården härefter inte ger mer frukt än den hittills gett. Och nog gläds fienden över att Vingårdsherrens möda går förlorad. Men vingårdens Herre blir bedrövad däröver, och alla trogna arbetare i Guds vingård gråter, då de ser, hur mycket av de vinbärsblommor går förlorade, som vid midsommar stod i sin skönaste blomstring.

2. Hurudana är de röda vinbär som slutligen blir kvar? Herren har förut i Gamla Testamentet klagat, att han inte funnit annat än beska bär i sin vingård. Och vem vet, hurudana de vinbär är som nu växer? Men de är inte ännu helt mogna. Men vi hoppas, att om Herren låter sin nådefulla sol skina och skär bort de ofruktbara grenarna, så att solen bättre kan skina på de grenar som bär frukt, så skall de bära mer frukt. När Herren rensar dem såsom han lovat, att han vill rensa dem som bär frukt, så hoppas vi, att de få vinbär, som växer här, skall behaga Herren, när de slutligen blir fullmogna. Vi hoppas, att Herren skall smaka av vinträdets frukt, som har vuxit i Norden. Väx alltså, ni röda vinbär! Väx och mogna innan frosten kommer! Snart kommer dödens ängel och skär av vinträdets grenar. Alla vinbär som då är beska bär såsom svinbär, ormbär och mjölon, dem lägger vingårdens Herre i sin vredes vinpress och pressar dem så att blodet från denna Guds vredes vinpress skall flyta på sextio stadiers avstånd. Men må den store Vingårdsmannen, som genom stor vedermöda har lejt arbetare i sin vingård, grävt diken och gött fikonträdens rot, bevara de få bär som nu växt, som är inympade i det sanna Vinträdet, ur vars hjärta de suger must. Må han bevara dem för snöfall, frost och oväder, för att de måtte hinna mogna innan skördetiden kommer, och för att Vingårdsmannen måtte ha några röda vinbär att sätta fram på bordet, då gästerna kommer från himlen. Hör du store vingårdens Herre, de arbetares bön, som är i tungt arbete. Amen.

Originalmanuskript / Aunos samling / Helsingfors universitetsbibliotek KP 99 / P 272 / SW 146 / B 82