Nr 20 FASTLAGSSÖNDAGEN 1849

Min son, vill du vara Guds tjänare, så bered dig för frestelse. Syr. 2: 1

Av dessa Syraks ord hör vi, att envar som vill vara Guds tjänare bör bereda sig att bli frestad, ty man har ännu inte hört, att djävulen skulle fresta världens barn. Därom finns det inte ett enda exempel i Bibeln, att den onde skulle ha frestat sina egna, som troget tjänar honom. Men Guds barn frestar han rysligt, såsom till exempel Job, David, Luther, och till och med Guds Son frestades av djävulen. Därav ser och förstår vi, att Syrak har erfarit något, då han skriver till sin son i andra kapitlet och första versen: "Min son, om du vill vara en Guds tjänare, så bered dig för frestelse." Detta låter som om Syraks son ännu inte hade känt några djävulens frestelser. Och vi vet, att de sorglösa vet knappast något om djävulens frestelser, ty inte vill fienden fresta dem som troget tjänar honom med tankar, ord och gärningar. Visserligen anser de sorglösa det för en stor frestelse, om brännvinet tar slut eller om en häst kommer bort, eller om de har ett grinigt barn, eller om någon skada eller motgång drabbar dem i världen. Men detta är inte en sådan frestelse, varom Syrak talar till sin son, ty han talar här om den andliga och inre frestelsen. Sådana inre frestelser har inte syndaträlen, ty alla sorglösa säger så: "Vi har intet att skaffa med djävulen." Och vi vet och tror det fullkomligt, att de sorglösa världsträlarna inte har något med djävulen att skaffa, ty de känner inte den ondes frestelser. Och varför skulle den onde fresta dem, som troget tjänar honom? Nog ger den onde dem en lugn frid. Men Guds barn frestar djävulen förfärligt såsom alla heliga klagar. Och då fienden inte lämnade Guds Son i fred, utan vågade fresta även honom, vad skall han då göra med andra Guds barn som han tror sig övervinna, såsom han också övervunnit några, till exempel David, då denne gick in till Batseba och bedrev hor. Och även då djävulen eggade honom att räkna folket. Då reste sig satan emot Israel och uppväckte en sådan tanke hos David, att han skulle räkna folket. Men David fick samvetskval och en uppriktig ånger över den synden, då profeten Natan bestraffade honom, och därför förlät Gud honom denna synd. När frestar nu djävulen de sorglösa på det viset? Jag har inte hört de sorglösa klaga, att fienden frestar dem. Men de väckta och troende klagar stort, att fienden inte ger dem någon frid.

Då nu fienden inte frestar de sorglösa, utan blott de väckta och de kristna, så får alla sorglösa och nådetjuvar nu tillägna sig detta kännetecken, att de inte har något att skaffa med djävulen, ty just de är djävulens och världens spenbarn som sitter såsom stillsamma barn i den ondes famn, eller uppfyller så troget alla djävulens tankar, att den onde inte har någon anledning att fresta sina egna barn. Världens barn känner inga andra djävulens verkningar än blott gamle Adams kraft och hordomens verkningar, vilka de ändå anser för lovliga. Gamle Adam omskapar sig i deras hjärtan till sanningens förkunnare, och hordomen blir kärlek. Girigheten blir ett lovligt näringsfång, dryckenskapen blir himmelsk glädje och brännvinet blir läkemedel, äran blir välvillighet och egenrättfärdigheten blir dygd. Djävulen skulle inte ha så stor makt över det sorglösa folket om han inte förvandlade sig till ljusets ängel, såsom till exempel det andliga hatet blir samvetskrav. Gamle Adam blir sanningens förkunnare, egenrättfärdigheten blir Guds rättfärdighet och äredjävulen blir Guds ära. Då dagens evangelium beskriver Guds Sons frestelser, om vilka de sorglösa inte vet något, så skall vi i dag förklara, vilka fiender de är som hindrar de sorglösa från ånger. Ty samma frestelser, som beskrivs i dagens evangelium, kommer över alla väckta och kristna. Och samma frestelser får de sorglösa på fall, fast de inte känner dem. Vi ser att änglarna tjänar dem, som övervinner frestelser. Himlens änglar gläds då Guds Son har övervunnit djävulens frestelser. Himlens änglar gläds, då de kristna övervinner frestelser. För himlens änglar blir det glädje över en enda syndare som omvänder och bättrar sig. Om en enda syndare omvände sig till bättring idag, så skulle himlens änglar få stor glädje över honom.

Vi hoppas och ber, att Guds Son, som övervunnit alla fiendens frestelser, ber för de få själar, som är i stor frestelse, då han var frestad liksom vi, dock utan synd. Hör du store frestelsernas övervinnare deras suckar som är i stor frestelse. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Matt. 4: 1 - 11

Vi hör av det upplästa evangeliet, hur Jesus fördes av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Men då vi redan förut visat, att de sorglösa inte har sådana frestelser som de väckta och de kristna som känner likadana frestelser som Kristus, så kan vi inte för de sorglösa förklara dessa Kristi frestelser så, att det skulle bli uppbyggande för dem. Ty de sorglösa borde först vakna innan de kan känna sådana frestelser som Kristus har känt. Somliga sorglösa tror, att det är den onde som frestar dem, när de kristna kommer och dömer dem. De säger sig vara hatade av världen, då de kristna framställer Guds stränga rättfärdighet för dem. Nådetjuvarna anklagar de kristna, att dessa är de kristnas förföljare, som inte ger hederliga människor samvetsfrid. De kristna låter inte nådetjuvarna i frid gå till helvetet. De fördärvar nådetjuvens veka hjärta och uppretar sin nästa till vrede, och därav får nådetjuven ett ont och gnagande samvete. Han får ett ont och gnagande hjärta genom de kristnas dom, så att nådetjuven inte mer orkar tro, att han i ett sådant tillstånd och med ett sådant hjärta kommer till himlen.

Sådana frestelser känner de sorglösa på de orter, där det finns några kristna, vilka inte ger de sorglösa samvetsfrid. Den onde förvänder deras syn, så att de betraktar de kristna som frestare och de kristnas förföljare. Men på de orter där det inte alls finns några kristna, där har de sorglösa inte sådana frestelser. Där får alla sorglösa i frid fara till helvetet.

Det finns några sorglösa som frestas av djävulen på detta sätt: när hedern och egenrättfärdigheten bevarar en dygdig hora för horsbrott i gärning, och om någon frestare kommer och frestar henne i detta tillstånd att bedriva hor, så strider denna dygdiga hora mot sådana frestelser och befaller denne narr som tränger sig i hennes närhet, att gå bort. Någon dygdig hora klöser och luggar de narrar som vill locka henne till hordom, och därefter tänker hon, att hon har övervunnit frestelsen. Men med vems kraft har hon övervunnit en sådan frestelse? Många har efter sin väckelse erkänt, att hedern har bevarat dem för hordom, och fruktan för fattigdom, om det skulle bli avkomma.

Men det är inte en sådan frestelse som det talas om i dagens evangelium, ty frestaren har inte sagt till Kristus : "gå och gör hor" eller "gå nu och stjäl, gå nu och sup och slåss!" Den onde vet väl, att Guds Son inte är som Absalom, som gick uppenbart inför ögonen på hela Israel och gjorde hor, då en djävulens tjänare bad honom göra så. Men frestaren lade sådana frestelser för Kristus, i vilka inte i och för sig hade varit någon synd, om Gud hade befallt att göra så. Till exempel den första frestelsen: "Säg, att dessa stenar blir bröd!" Det naturliga förnuftet fattar det inte som synd, att man på lovligt sätt stillar sin hunger, även om man av sten och lera beredde bröd. Men det skulle ha blivit synd på så vis, att den onde skulle ha fått tillfälle att anklaga och säga: "Nu gjorde du ju som den onde befallde!" Och därav skulle den onde ha fått stor glädje, om Guds Son hade gjort som den onde befallde.

Vi ser bara i denna församling, hur stor glädje den ondes änglar får, om någon kristen gör som de bjuder. Om en kristen till exempel smakar kyrkovin på krögarens befallning, så är den ondes änglar färdiga att ropa för världen: "En kristen tog och söp vin" och: "Sådana är de kristna!" Men om en sorglös människa skulle dricka ett kvarter eller en halv kanna brännvin eller rom på en gång, därom sägs intet. Och hur skulle väl krögarnas goda erbjudande bli en frestelse för den sorglöse och nådetjuven? Det är ingen frestelse för den som anser dryckenskapen för lovlig och nyttig. Men de kristnas varning till fyllhunden, att drinkarna inte skall ärva himmelriket , gör drinkaren ont. Ty den onde inbillar drinkaren, att denne villoande kommer och hindrar honom att njuta av Guds gåvor. Så är det även med en fräck hora. Då föräldrarna vill hindra henne från hordom , vredgas hon på föräldrarna och anser dem för frestare, som vill hindra henne att njuta av köttets förnöjelse. Men sin frestare och horkamrat , som påskyndar henne till helvetet, älskar hon.

Sådana är de sorglösas frestelser. De är varningar och kärleksfulla förmaningar från Guds sida, från föräldrarnas och de kristnas sida, fast en blind syndaträl anser dem för frestelser . När föräldrarna drar horan ur horsängen, anser horan sina föräldrar för fiender, vilka vill hindra henne från hordom. Då föräldern agar några barn för stöld, förargas dessa små tjuvar på sin förälder som hindrar dem att stjäla. För sådana horor och tjuvar blir föräldrarna och de kristna frestare, ty de lägger hinder för dessa horors och tjuvars lycka och saliga köttets förnöjelse, som de älskar, och i vilken syndautövning de finner sin glädje och salighet. Sådana är den sorglöses frestelser. Gud blir i deras ögon en frestare, föräldrarna blir frestare, överheten blir kronotjuvarnas frestare, de kristna blir nådetjuvarnas frestare. Alla som vill hindra de sorglösa syndarna i deras syndalopp, blir deras frestare. Och på dem förargas de, som arbetar på de sorglösas bättring. Men verkliga frestare är de sorglösas bästa vänner. Sålunda är till exempel den som gömmer det stulna godset tjuvens bäste vän. Horans bäste vän är den, som frestar henne till hordom , och krögaren är fyllhundens bäste vän, som släcker hans brännvinsbegärelse . Sådana frestare som gör många själar olyckliga och hjälper sorglösa skyndsamt till olycksaligheten, dem anser en sorglös syndaträl inte som frestare, utan som hjälpare och bästa vänner. Det är olämpligt för oss att förklara åt de sorglösa, hurudana de kristnas frestelser är, ty de begriper dem ändå inte, fast man skulle förklara dem. Men en dygdig människas frestelser borde vi förklara litet.

En dygdig människa vill på allt sätt undvika grövre synder, och därför undviker hon även sådana synder, genom vilka hon skulle bli ärelös. En måttlig drinkare smakar litet för hederns skull, men inte så mycket, att det upprör sinnet. Men en måttlig drinkare inser inte, att han blir en frestare för en fyllhund och till förargelse för sina egna barn och gör dem till värre helvetets barn än han själv är. En dygdig hora undviker också på allt sätt att blanda sig i en köttslig handling. Men hon hindrar inte de andra från den synden, ty den dygdiga horan vill inte bära hundens eller den falska profetens namn.

Om en god vän bjuder en måttlig drinkare mer än vad denne tror sig tåla, då känner han frestelse därav, men han strider alltid mot dessa frestelser. Och som han tror sig övervinna alla frestelser, så kämpar även den dygdiga horan mot hordomens frestelser, men varken med Andens svärd eller trons sköld, utan genom att klösa med naglarna, sparka med fötterna och bita sin frestare med tänderna. Och på det sättet tror hon sig övervinna alla frestelser, men låter ändå övervinna sig, när en sådan frestare kommer, som är mycket listig, som kommer i friarens skepnad och stjäl först hennes hjärta, och slutligen får han göra med den dygdiga horan allt vad han vill. Mot sådana frestelser har den dygdiga horan varken strid eller stridsvapen. Och de kristna flickorna får nog akta sig för dessa falska profeter som kommer till dem i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar. De låtsas vara botfärdiga, bedrövade och ödmjuka, och så blir kristna flickor bedragna, ty sådana narrar stjäl snart hjärtat och får dem snart att samtycka till sina gärningar. Så har många redan blivit bedragna av frestaren.

Var rädd om era hjärtan, ni få själar , som känner den ondes glödande pilar. Sätt trons sköld emot pilarna och hugg med Andens svärd, ty fienden går omkring som ett rytande lejon sökande vem han må uppsluka. Fienden är inte så farlig, när han kommer i lejonets skepnad eller i björnens skepnad. Men när han förvandlar sig till ljusets ängel, då är han mycket farlig även för de kristna. Därför säger jag ännu: Var rädd om era hjärtan, ni få själar, som känner till djävulens listighet, var rädd om era hjärtan, så att den listige frestaren inte må stjäla era hjärtan och därigenom få er i fällan.

Fienden är inte så farlig, då han bjuder de kristna hat, förföljelse, smälek och död. Men när han bjuder det goda, då är han farlig. Nog öppnar fienden ibland avgrunden för de kristna, och låter en sådan giftig rök stiga upp därifrån, att de skulle förkvävas. Men de kristna har dock alltid ett litet hål, en trång port, genom vilken de kan fly in i det levande Vinträdets sprickor, då åskan dundrar mäktigt på Sinai berg. Men den ondes trälar har ingen utväg att fly. När de kommer i nöd, måste de förbli där de är och säga: "De behagar mig inte." Den ondes änglar kommer för att betjäna de ogudaktiga, och deras lik skall hederligt ledsagas till graven, men deras själar skall även ledsagas hederligt till helvetet. Men den fattige Lasarus själ förs av änglarna till Abrahams sköte.

Vårt hopp är, att de få själar som här frestas, föraktas och smädas, snart skall befrias från alla frestelser och alla vedermödor, när den store Stridshjälten, som idag har övervunnit alla djävulens frestelser och ännu på korset ropat: "Eli, Eli, Lama Sabaktani!" kommer de få själar till hjälp, vilka frestas, smädas, hatas och föraktas här, när de bär Jesu kors och följer Jesu blodiga spår från Örtagården till Golgata kulle. Där får Jesu lamm vila vid foten av Jesu kors, och se på de blodiga såren ur vilka försoningsblodet flyter, och slutligen får de på Sions berg sjunga lovsång över segern, när alla frestelser upphör och alla tårar torkas av, och alla djävlar flyr ned i avgrunden. Så skall de saligas glädjeröst höras i himlen. Och himlens änglar skall komma för att tjäna dem, som här frestas förfärligt av djävulen. Amen. Och Guds barns åklagare skall tystna. Amen.

Originalmanuskript / FKHS Kollerska samlingen / Nationalarkivet Helsingfors UP / PS 182 / P 318 / SW 178 / B 96