Nr 23 MIDFASTOSÖNDAGEN 1854

Israels barn sade till Samuel: så sätt nu en konung över oss till att döma oss. 1 Sam. 8: 5

Denna begäran visar, att de trodde sig ha en drägligare tillvaro under en konungs regering än under en domare. Profeten Samuel, som länge hade varit domare i Israel, hade blivit gammal, och hans söner dög inte till domare, ty de tog mutor och förvrängde rätten. Därför började de fordra en konung som skulle döma dem. Inte dög Gud mera till konung åt dem, ty människorna kan inte vara belåtna med Guds regering, då de handlar orätt utan att förstå, att de gör orätt. Redan på Moses tid började Israels barn tvista med Gud, då han hade lagt det straffet på dem, att de måste vandra fram och tillbaka i öknen för sin otålighets skull. Då började de knorra mot Gud och säga: "Varför leder Herren oss till ett land där vi blir dräpta?" Och ännu efteråt härmade en profet deras tal, då de sade: "Herren gör inte rätt med oss." Därav förstår man, att människan inte är nöjd därmed, att Gud dömer henne, utan de flesta av det sorglösa folket vill ha en jordisk konung till domare, som de ser med sina ögon. Därav förstår man, att Gud inte duger till domare åt det sorglösa folket. Men världens Gud skulle vara lämpligare till konung och domare åt dem, ty först eggar han dem att göra det onda, och därpå låter han dem leva efter deras onda vilja. En sådan konung, som följer folkets vilja som Pilatus, är den bästa konungen åt den sorglöse. Därför blev profeten Samuel bedrövad, när det sorglösa folket ville ha en konung. Han förstod, att folket härmed band ett ris på sin egen rygg, att de blir slavar, att de skall belastas med tung skatt, att de skall bli tagna ut till soldater och dräpas i krig. Men den mödan vägde intet mot den äran, att även de skulle ha en konung såsom andra riken. Men Gud sade till profeten Samuel: "De har inte förkastat dig, utan mig." Inte dög Gud mera till konung åt dem. Så skulle det gå även nu, om Gud vore på jorden och började hålla dom. Alla sorglösa skulle säga: "Denna Herre gör inte rätt med oss, han är alltför hård och sträng i sina domar." Men om världens furste blev konung, som följer folkets vilja som Pilatus, då skulle alla sorglösa säga: "Denne är en god konung, han är inte alltför sträng att straffa och döma." Det är en god konung som gör som det sorglösa folket vill. Blott av den jordiska överheten ser man, hurudan tro folk har. Om kronans tjänare inte är sträng att bötfälla drinkare och krögare, då säger alla drinkare och krögare: "Han är inte alltför sträng att bötfälla folk." Men om kronans tjänare stämmer lagbrytarna, då säger alla drinkare och krögare: "Han är en orätt och elak domare, som berövar människornas egendom." Tror ni, att Gud nu skulle duga till domare åt världen? Nej, inte alls. Om en sådan konung kommer, som enbart ser på rättvisan, så säger alla: "Det är en orätt domare." Men om världens furste kommer, som låter det sorglösa folket leva efter sin onda vilja, så säger alla: "Han är en bra domare, han är inte alltför sträng att bötfälla folk."

Vi hör av dagens evangelium, att folket ville göra Jesus till konung, då de såg honom gratis föda fem tusen män. Men i vilken avsikt ville de göra Jesus till konung? Utan tvivel i den avsikten att han skulle föda dem gratis. Det sorglösa folket gillar sådana som föder dem gratis. Ty det sorglösa folket nöjer sig inte därmed, att Gud har skapat födoämnen, såsom spannmål, djur, fisk, fåglar och annat slags näring, varav människan genom arbete och möda får sin nödtorft. Om Gud däremot kastade stekta mesar i munnen på dem och födde dem utan besvär, då först skulle Gud vara en god Gud. En sådan man skulle nog duga åt det sorglösa folket till konung, som skulle följa folkets vilja såsom Pilatus, och föda dem gratis. Vi bör genom Guds nåd vidare betrakta, hurudan man skulle duga till konung för världens barn, och hurudan man skulle duga för de kristna till konung. Men må den store Konungen som idag har bespisat femtusen män med fem bröd och två fiskar, nu mätta de femtusen själar som har kommit utan mat, och som har behov, som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, och vilka svälter ihjäl om de inte blir mättade av Jesus. Fast en del har kommit från fjärran enbart av nyfikenhet, en del för att höra Guds ord, en del för att se under, så bespisas de likväl gratis, för att de skulle förstärkas i tron att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Lärjungarna får uppdraget att utdela maten så att alla skulle bli mättade, annars skulle en del bli utan mat. Hör, himlens Konung, deras suckan, som utmattas av brist på mat, svälter ihjäl av brist på bröd, som ingenting har till själaspis. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Joh. 6: 1 - 15

Det sorglösa folket vill göra Jesus till konung, men Jesus vill inte bli deras konung. Vi bör genom Guds nåd betrakta för det första varför det sorglösa folket vill ha Jesus till konung, och för det andra, varför Jesus inte vill bli deras konung?

Det är underligt, att det sorglösa folket trängs för att höra Jesus, fast detta folk som har kommit av nyfikenhet, förstår nästan ingenting av hans predikningar. Då Jesus predikar endast genom liknelser, går hans ord som ett sus över deras huvuden, de begriper ingenting därav. Jesu lärjungar frågar, då de inte förstår. De vill veta vad dessa liknelser betyder, men det sorglösa folket frågar inte efter, vad liknelserna innehåller, utan de gapar, häpnar och undrar vad det torde betyda. Såsom det sorglösa folket står kring Jesus som myggor, så tror det sorglösa folket även att de är Jesu bästa vänner. De är så dumma att de inte ens förstår att frukta Guds Son. De knuffar honom med sina armbågar och tror, att han skall föra dem till eviga hyddor. Inget under, att de sorglösa vill ha Jesus till konung, då de tror, att han föder dem gratis, och att de är Jesu vänner. Det har ingen betydelse, att de super, svär och slåss, bedriver hor och stjäl, och slutligen ropar: "Korsfäst!" De tänker inte alls, hur de lever, bara de får leva efter sin egen onda vilja och får mat utan besvär. Se, en sådan man skulle vara lämplig till konung för de sorglösa, inte bara därför, att han skulle föda dem gratis, utan även därför, att de skulle få leva efter sitt eget behag! De sorglösa tror, att Jesus är så nådig, att han låter dem leva som de själva vill. De tror, att Jesus skulle vara så nådig om han blev konung, att han skulle varken bötfälla eller döma någon. Om någon kommer till honom och säger: "Hjälp mig att bli av med min trätobroder", så säger Jesus: "Människa, vem har satt mig till domare över er?" Om fariséerna bringar en hora fram till honom för att snärja honom, så säger han: "Jag dömer dig inte." Därav drar nu de sorglösa den slutsatsen, att Jesus dömer ingen. Men det sorglösa folket förstår inte, att Jesus inte kan i likhet med en världslig domare börja lyssna till det sorglösa folkets fåfänga saker, när någon grälar med sin hora, några bråkar om hästar och några blir osams för en dynghög. Men världsfursten, som först uppeggar folket att processa i rätten och därpå säger som fadermördaren Absalom: "Ack, om jag blev domare i denna landsdel, nog skulle jag snart dela rättvisa åt sakägarna!" Det fick vara vem som helst som kom fram med sin sak, nog var denne man redo att säga: "Din sak är alldeles korrekt, men det finns ingen som kan föra fram din sak inför konungen." En sådan domare som vinner världens ära med förälderns blod, och säger till alla sakägare: "Din sak är helt korrekt," vore lämplig som domare för det sorglösa folket, Moses var en tapper domare, men inte orkade han sitta hela dagen och döma det sorglösa folket, som tvistade i onödan, utan han måste efter sin svärfars råd sätta andra till domare. Men de sorglösa skulle i alla fall vilja ha Jesus till konung och domare, ty de tror, att han inte dömer någon på ett naturligt sätt i denna världen, som världens domare gör. Men han är en andlig domare, som dömer allt på ett andligt sätt. Han dömer även dem som tvistar med sin broder om dynghögen, men han dömer så, att ingen blir nöjd med den domen, ty en sådan domare som dömer båda sakägarna just därför, att de tvistar i onödan, duger inte till domare åt världens trälar. Men den onde, se, han är en lämplig domare för det sorglösa folket! Han säger till alla sakägare, vem de än skulle vara: "din sak är helt korrekt" och "stäm honom". Ty världens furste vinner mycket, då det sorglösa folket tvistar och processar, han vinner många själar genom detta tvistande. Och alla falska domare tjänar mycket pengar, då det sorglösa folket tvistar sinsemellan. Alla orätta sakägare tjänar mycket pengar på folkets dumhet, och likväl tror de sorglösa, att Jesus är så nådig, att han inte dömer någon. Men om nu två bröder kom till Jesus och sade: "Döm mellan oss", så skulle han säga: "Människa, vem har satt mig till domare mellan er?" Men är de sorglösa nöjda därmed, att Jesus inte alls dömer i jordiska saker? Eller är de sorglösa nöjda därmed, att Jesus dömer båda sakägarna just därför, att de tvistar för struntsaker? Nej. Jag tror, att det sorglösa folket inte nöjer sig därmed, att domaren inte alls dömer, eller att han dömer båda parter för den tvistens skull som är helt fåfäng och leder de bådas själar till helvetet.

Andra betraktelsen. Låt oss nu betrakta, varför Jesus inte vill bli det sorglösa folkets konung. Vi förstår väl, att det sorglösa folket inte har bytt sin natur ännu, fast detta sorglösa folk följer Jesus i yttre mening, och kommer till Jesus av nyfikenhet och tror sig vara Jesu bästa vänner. Deras avsikt är dock att få världens gods och ära samt en lyckobringande regering i Messias rike, då Jesus är så nådig att han inte dömer någon. Må nu alla horor och tjuvar komma, må alla drinkare och krögare komma, må alla svärjare och slagskämpar komma, må alla komma, som troget tjänar den onde och världen med tankar, ord och gärningar, må nu alla den ondes trälar komma och göra Jesus till konung. Han skall föda dem gratis och låta dem supa och slåss, bedriva hor och stjäla, ty han är så nådig, att han inte dömer någon. Månne Jesus tar emot smörjelsen samt kronan på huvudet av den ondes trälar och ropar för världen: "Jag är världens konung!" Jag tror, att Jesus låter den onde ha äran och går bort i skogen, skiljer sig från deras sällskap, och ifall världens hop kommer nästa dag och söker honom, måste han säga: "Ni följer inte efter mig för det ords skull som jag har talat till er, utan ni söker mig därför att ni blev mättade igår." Vad tänker det sorglösa folket därom, att Jesus flyr från deras sällskap och inte vill bli deras konung? Torde inte det vara ett tecken därpå, att världens furste är lämplig som konung för dem. Och ifall det uppstår brist på konungar, så låt det sorglösa folket gå och leta. Låt dem göra världens furste, den onde, till konung. Nog tar han kronan på huvudet och ropar: "Jag är världens konung, jag är den store fursten vilken hela världen tjänar." Men Jesus vill inte bli det sorglösa folkets konung. Varför? Jo, därför, att de inom kort skall korsfästa honom. Om de ännu på palmsöndagen ropar Hosianna Davids Son, så ropar de på långfredagen, ta bort, korsfäst. Sådan är världens hop. Om de får leva i dryckenskap och vällust, så tar de Jesus till konung. Men om han bestraffar dem för deras ogudaktiga leverne och kallar dem för ett horiskt släkte, så vredgas de. När det sorglösa folket ropar, korsfäst, frågar Pilatus: "Skall jag korsfästa er konung?" Därför vill inte Jesus bli deras konung, då de redan har en konung och världens herre, som regerar dem, nämligen världens furste, som är världens husfader och överbefälhavare. Vi hörde honom säga till Jesus: "Hela världen ger jag dig, om du tjänar mig." Självklart är han världens härskare. Utan tvivel härskar han över hela världen, då han kallas för världens furste. Fast de sorglösa vill göra Jesus till konung och har den tron, att Jesus är deras konung, så stämmer det inte, utan det är världens furste som är deras konung, och det är han som regerar världen. Men likväl är Jesus konung såsom han själv har bekänt, när Pilatus frågade honom: Alltså är du en konung? Han svarade: "Jag är en konung, därför har jag kommit till världen, att jag bekänner sanningen. Var och en, som är av sanningen, hör min röst." (Joh. 18: 37). Här hör nu alla sorglösa, att Jesus är konung, men de sorglösas konung är han inte, ty när det sorglösa folket vill göra Jesus till konung, går han bort till ensamheten i skogen. Han vill inte bli sådana hedningars konung, vilka ändå inte lyder honom, utan må världens furste vara deras konung som hittills. Likväl är Jesus konung. Förstår de sorglösa nu, vems konung han är? Inte tror de sorglösa, att Jesus är de kristnas konung, ty profeterna säger, att Kristus regerar hedningarna med järnris. Men inte kan dessa hedningar vara kristna, då Kristus är så hård, att han regerar dem med järnris. Men dessa hedningar som Kristus regerar med järnris, torde bli kristna därigenom, att Kristus regerar dem med järnris. Och detta järnris betyder samvetskval, vilket kommer över de hedningar som låter sig tuktas. Detta järnris är ett förskräckligt ord, och det uppenbarar, att Kristus inte är så nådig som hedningarna tror. Men hedningarna tror att det är den onde som plågar dem som kommer i samvetskval. Inte tror de, att Kristus på det sättet regerar hedningarna med järnris. Men vi har nu sett, att det järnris varmed Kristus regerar hedningarna, är en nådig tuktan och Faders ris, varmed den himmelske Föräldern tuktar dem, som tar emot tuktan. Den himmelske Föräldern uppfostrar några till människor genom en nådig tuktan, och dessa som genom denna faderliga tuktan blir så ödmjuka, att de kysser fadersriset, tar Föräldern i sin famn och kysser dem, och låter dem dia hans nådedrypande bröst, samt torkar av deras tårar och föder dem med mjölk. Så här blir Kristus de kristnas konung, och han regerar dem slutligen med kärlekens järnris. Men de sorglösa förstår inte, att Kristus är en sådan konung, som regerar över hedningarna med järnris, utan de tror, att Kristus är så nådig, att han låter hedningarna leva efter sin egen onda vilja. Horor och tjuvar tror, att Kristus är så god och nådig, att han inte tuktar någon med järnris. Fyllhundar och krögare tror, att Kristus föder dem utan besvär. Alla trasdjävlar tror, att de blir rika i Kristi rike. Därför vill de göra honom till konung. Men till sist ropar de: "Korsfäst."

Nu ser alla sorglösa judar, att Jesus inte vill bli det sorglösa folkets konung. Och hur skulle Jesus duga till konung för det sorglösa folket? De lever ju ändå inte efter Kristi lag. Men världens furste får vara de sorglösa judarnas konung såsom de redan förut har varit i världsfurstens rike, vilken är så nådig, att han inte dömer någon, oavsett hur ogudaktigt man lever. Tro inte, att världens furste är sträng att döma dem som tjänar honom. Horor och tjuvar är de bästa vännerna till en sådan furste. Fyllhundar och krögare får leva fritt i världsfurstens rike. Svärjare och slagskämpar är världsfurstens bästa vänner. Han är även den bäste konungen för det sorglösa folket. Men Kristus vill inte bli konung åt ett sådant sorglöst folk, ty de ropar ändå inom kort: "Korsfäst." Kristus har blivit de kristnas konung på det sättet, att han med sitt eget blod vunnit, friköpt och förlossat dem från syndens, dödens och djävulens våld. Han har återlöst de fångar, som världens furste hade fängslat. Han har vunnit deras själar med sitt eget dyra blod. Och nu, ni dyrt återlösta själar, nämligen de få själar, som har tuktats med järnris i Kristi rike, och genom en sann bättring beretts att motta Kristi nåd och kärlek, himlens Konung är smord till konung åt er. Han har mättat femtusen män med fem bröd och två fiskar. Med mycket litet har ni blivit mättade, eller föga ämne har det varit, varav en så stor skara har fått näring. Det ringa ämne som fanns i början, har genom Jesu välsignelse förökat sig i lärjungarnas händer, så att alla som har haft en andlig hunger, har fått sin näring. Ta nu, ni mättade själar, Jesus till konung, och be av hela hjärtat, att han inte skall lämna er som han lämnat de sorglösa och gått i ensamhet på ett högt berg. Mitt hopp är, att om han för en kort stund lämnade sina lärjungar att ro på denna världens svallande hav, så är jag övertygad därom, att han kommer åter till de bedrövade lärjungarna om natten, då himmel och jord är mörka, när ni är nära på att drunkna i tvivlets böljor, just då kommer Jesus gående på vattnet och stiger i den lilla båten. Men Petrus, om du stiger ned i djupet, så var trogen. Så snart din tro sviktar, börjar du sjunka. Och ni andra lärjungar, bli inte rädda, utan tag Jesus i båten. Snart kommer ni till den andra stranden. Snart kommer ni till evighetens sköna strand, som är oändlig. Smörj Jesus till Konung, och jag tror, att han är Konung, nämligen er Konung, vilka har följt Jesu blodiga steg och har för avsikt att följa, och säkert följer den korsfäste och törnekrönte Konungen, om ni är bestående i er dyrbaraste tro intill änden. När ni kom till Kristi rike, genom Jesu nåd, då har Kristus blivit er Konung och ni hans undersåtar. Och när den stora Herrens dag kommer, tar han sina trogna undersåtar in i härlighetens rike, där Kristus regerar nu och i evighet. Amen.

KP 135 / P 350 / SW 208 / B 113