Nr 27 LÅNGFREDAGEN 1851

Den gamle Israel sade till sina barn: "Ni bringar mina grå hår med sorg i graven." 1 Mos. 42: 3 8

Denna förälderns förebråelse har skett till påminnelse för alla ogudaktiga barn som genom sitt ogudaktiga leverne bringar sin förälders grå hår med sorg i graven. Ingalunda betänkte Israels barn då, vilken stor sorg föräldern fick, då de sålde sin broder Josef till hedningarna på grund av hat, avund och girighet. De menade, att Josef hade gjort dem illa, då han skvallrade och berättade åt sin gamle fader, vilket dåligt leverne Israels söner förde bakom förälderns rygg, så snart som de kom lite längre bort från förälderns ögon och därtill började berätta sina drömmar. För dessa skvallers och drömmens skull, hade Josefs bröder först blivit förbittrade på honom. Och ännu vredgas den rättfärdige Josefs ogudaktiga bröder, då han skvallrar om dem och därtill berättar om sina drömmar och avslöjar deras ondska för föräldern, ty inte vill de ogudaktiga barnen bekänna sina onda gärningar för föräldern , utan de vill fördölja och hemlighålla dem, för att föräldern inte skall få veta hurudana de är. Men då Josef börjar skvallra och avslöja deras onda gärningar för föräldern , då vredgas Israels ogudaktiga barn på Josef och traktar efter hans liv och vill av hat och avund dräpa honom, då Israel älskar denne rättfärdige Josef mer än sina övriga barn . Ormynglet börjar röra sig i hjärteroten. Det andliga hatet fordrar av dem att dräpa sin broder eller sälja honom till hedningarna för att få samvetsfrid. Så gör alla ogudaktiga barn ännu, så snart någon börjar anklaga dem. De vredgas inte då ingen anklagar dem, men så snart någon berättar åt föräldern, vad de gör bakom förälderns rygg, så uppstår ett andligt hat hos dem. Ormynglet börjar genast röra sig i hjärteroten.

Men de ogudaktiga barnen anar inte, vilken tung sorg föräldern får, då de först lever ogudaktigt och därtill dräper sin broder, och den som aldrig har sårat förälderns hjärta, bringas av daga och säljs utan orsak som slav till hedningarna. Månne inte föräldern har anledning att klaga över och förebrå dessa ogudaktiga barn liksom gamle Israel: "Ni bringar mina grå hår med sorg i graven." Månne inte sådana barn är sin förälders mördare, som lever så, att föräldern, som har försörjt och uppfostrat dem, till sist måste med sorg gå i graven?

Vad tänker ni vanartiga och ogudaktiga barn? Har ni levt så, ni ogudaktiga och motsträviga barn, att den himmelske Föräldern har kunnat dö med glädje och fröjd i den saliga övertygelsen, att han skall möta sina barn i himmelriket, där han skulle evigt glädjas och fröjdas med dem i det nya Jerusalem, där all gråt och klagan upphör? Eller har ni levt så, att Föräldern med sorg och fasa måste gå i graven med den fruktansvärda tanken, att alla hans barn störtar sig själva och sin Förälder med sorg i graven. Tänk nu efter, ni förhärdade och förbannade andar, hur ni har levt sedan ni började krypa på denna världens golv. Har ni levt så, att både den jordiske och himmelske Föräldern har kunnat dö med glädje och fröjd. Eller har ni levt så, att både den jordiske och himmelske Föräldern har med tårar och suckar måst klaga, att dessa ogudaktiga och förhärdade barn har bringat sin Förälders grå hår med sorg i graven? Den himmelske Föräldern klagar dock, att han har uppfostrat barn, men de har inte tagit emot hans tuktan, ty de har blivit ohörsamma. Och även den jordiske föräldern klagar: "Ni bringar mina grå hår med sorg i graven."

Det är även skrivet, att David fick stor sorg för de ogudaktiga barns skull, som traktade efter sin förälders liv. Och många andra föräldrar måste ha klagat som den gamle Israel: "Ni bringar mina grå hår med sorg i graven." Men även om många jordiska föräldrar är så blinda, att de inte ser att deras barn vandrar på orätt väg, fast somliga av deras barn är horor, somliga tjuvar och somliga fyllhundar, är dock den himmelske Föräldern inte så blind, att han inte skulle se, hur hans barn far huvudstupa till helvetet, som inte alls lyder hans kärleksfulla förmaningar och inte heller bryr sig om hans tuktan, så att de skulle göra riktig bot och bättring, utan smädar sin Förälders tårar och bringar honom med sorg i graven.

Det är skrivet i Första Moseboken (6: 6), att Gud ångrade att han hade skapat människan på jorden, då hennes ondska blev så förskräcklig, och han blev bedrövad i sitt hjärta. Men de ogudaktiga och förhärdade barnen bryr sig inte om att Föräldern får sorg av dem, då de uppför sig så illa, att han med sorg och fasa måste gå i graven. De förhärdade barnen blir bara grymmare och försmädar Förälderns tårar. Somliga förhärdade barn säger till den bedrövade Föräldern: "Kom och slå oss, om du törs!" eller: "Må hans blod komma över oss och våra barn!" Somliga lägger hans kropp vackert i graven och säger: "Vi har inte bringat vår Förälder med sorg i graven, utan med kärlek och dygd har vi tagit hand om honom." Somliga grips av en svår sorg efter Förälderns död, då de erinrar sig, hur olydiga de har varit mot honom och gjort honom bedrövad genom sitt ogudaktiga liv. Och de få själar som blir bedrövade efter Förälderns död, sitter nu på hans grav och suckar: "Vi har varit ogudaktiga. Vi har ofta gjort honom bedrövad. Vi har bringat honom med sorg i graven. Vi är den himmelske Förälderns mördare. Vi har dräpt honom, som med stor vedermöda och blodsutgjutelse har fött oss. Vi har störtat honom till helvetet, som har försörjt och uppfostrat oss. Därför måste vi nu gråta och sucka. Men han hör inte mer våra suckar." Vad torde han göra, ni bedrövade lärjungar? Fast ni har bringat honom med sorg i graven. Fast han nu ligger i jordens sköte, kanske han ännu hör era suckar. Jag undrar om inte botfärdiga, bedrövade och nakna barns tårar väcker honom upp ur graven. Om ni blott ropar med så hög röst, att den hörs från djupet till höjden, så skall ni se, att den store Korsbäraren ännu är levande, fast ni tror att han är död. Hör du korsfäste och dödade Frälsare, de bedrövades och de botfärdigas suckan. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Lukas 23: 32

Då de ogudaktiga barnen har bringat sin Förälder med sorg i graven, så borde vi nu betrakta, vem av dem skall uppväcka honom. Första betraktelsen, vilka är sin Förälders mördare? Andra betraktelsen, vem skall uppväcka honom?

Vi väntar, att föräldramördare och smädare av Förälderns tårar en gång skall inse vem de har stungit. Om inte i denna så dock i den kommande världen börjar Förälderns tårar bränna deras samvete. Men då är ångern för sen.

Första betraktelsen. Vilka är Förälderns mördare och försmädare av hans tårar? Sådana är alla ogudaktiga barn, både små och stora, som går och kryper på jorden. Inte endast judarna, som ropade: "Korsfäst!" utan även hedningen Pilatus, som tvådde sina händer och sade: "Oskyldig är jag till denne rättfärdige mans blod." Såsom många hedningar ännu vill rena sina samveten genom mened, att de inte är skyldiga till Frälsarens död. Men ingen är fri från detta föräldramord, han må vara jude eller hedning, ty alla har varit delaktiga i detta mord. Somliga har gripit honom, somliga har vittnat med falsk ed mot honom. Somliga har anklagat honom. Somliga har dömt honom till döden. Somliga har misshandlat honom med knytnävarna. Somliga har försmädat honom. Somliga har bundit samman törnekronan och somliga har ropat: "Korsfäst!" Somliga har korsfäst honom. Somliga har stungit honom i sidan. Och somliga, som inte har hatat och förföljt honom, har likväl förrått honom, såsom till exempel Judas Iskariot, vars köttsliga bröder och kusiner ännu lever. Och de som inte har förrått och korsfäst honom, har visst förnekat honom. Men Josef och Nikodemus vill med Pilatus två sig rena, och mena att de inte har samtyckt till andras gärning och råd. Men har dessa män gått över på Frälsarens sida? Har en enda av dem sagt till Pilatus: "Denne är en rättfärdig man och Guds Son?" Man har inte hört, att de skulle ha sagt ett enda ord om Jesu oskuld och rättfärdighet. De har varit stumma hundar då de borde ha skällt på satans hop. Men världshedern har inte låtit detta ske, ty deras eget liv var dem kärare än Frälsarens liv. Och därför är dessa dygdiga män uteslutna ur de få själars antal, som då grät och jämrade sig, när alla andra hade glädje och frid.

När det nu blir fråga om vilka som är föräldramördare, måste vi bekänna sanningen, att alla ogudaktiga barn har bringat honom med sorg i graven. Ingen enda är fri från detta mord. Men somliga vill inte ta på sig denna synd, såsom till exempel denne hedning Pilatus, somtvådde sig ren med vatten och sade: "Oskyldig är jag till denne rättfärdige mans blod." En sådan hedning kan inte ångra, att han mot sitt samvete på judarnas begäran skrivit en orätt dom. Han har ju själv sagt till Jesus: "Vet du inte, att jag har makt att korsfästa dig och makt att befria dig." Då du har makt, du hedniske domare, varför fällde du då inte en rätt dom efter ditt samvete? Om satans hop vill suga Jesu och de kristnas blod, nog är Pilatus redo att enligt deras önskan döma dem till döden som bekänner sanningen. Sådana män, som inte tar skul den på sig, utan skjuter den på andra, torde inte få någon ånger.

Ingalunda har Josef och Nikodemus någon synd att ångra, då de inte har samtyckt till de övriga judarnas gärning och råd. De har även på egen bekostnad fört Jesu lekamen i den döda trons grav. Snarare blir Judas ångerfull än Josef och Nikodemus, fast Judas ånger inte hjälpte honom, då han gick bort och hängde sig. Om sålunda Josef och Nikodemus är i himmelriket, så kommer nog även alla andra dygdiga människor dit utan ånger. Och vad har de att ångra? De har gjort mera gott än ont mot Frälsaren. Frälsaren borde tacka dem i stället för att döma dem. En sådan tro har Nikodemus trosbröder, att Jesus skall belöna dem tusenfalt för denna välgärning, att de har fört hans kropp till den döda trons grav.

Andra betraktelsen. Då alla ogudaktiga barn har bringat sin Förälder med sorg i graven, vem skall då uppväcka honom? Det är skrivet, att han har uppstått genom Guds kraft. Men Gud har säkert hört de bedrövade, botfärdiga, nakna och föräldralösa barnens suckar, då de efter Förälderns död började gråta och jämra sig, då de tänkte på, hur stor orätt de har begått, då de genom sitt ogudaktiga leverne har störtat sin Förälder i helvetet, så att Föräldern måste klaga: "Min Gud, varför övergav du mig!"

När nu den store Korsbäraren och törnekrönte Konungen blottar sitt bröst, och visar sina sår åt de förhärdade barnen och säger: "Se, ni ogudaktiga och olyckliga barn. Dessa sår har jag fått för er skull. Ni har störtat er Förälder i helvetet. Skall ni inte ännu ångra era synder och be om förlåtelse för er orättfärdighet?" Då står somliga och försmädar sin Förälders tårar och säger: "Ingalunda har du fått dessa sår för vår skull. Utan vidare har du själv gjort dig illa. Vi har levt dygdigt och har aldrig sårat dig."

Somliga ömkar sig över honom och säger: "Ve över judarna, då de har dräpt en sådan man!" Inte heller dessa blinda stackare känner, att de borde begråta sig själva och sina barn. Inte heller de kvinnor, säger jag, som ömkar sig över Frälsarens olycka, förstår att ömka sig själva, fast de borde komma ihåg den döende Förälderns sista ord: "Ni Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn." Men hör Gud lärjungarnas suckar, som gråter och jämrar sig, då de längtar efter Herren Jesu nådiga närvaro? Vad tänker ni, föräldramördare, hör Gud deras suckar, som gråter på hans grav? Jag tror att det finns så mycket kärlek i Förälderns hjärta, att varken döden eller helvetet kan utplåna den. Tror ni, bedrövade barn, att Föräldern hör era suckar i graven? Tror ni, bedrövade lärjungar, att döden släpper upp honom, så att han kommer och tröstar er? Jag hoppas, att de bedrövade och de tvivlande lärjungar, som nu gråter och jämrar sig medan de längtar efter Herren Jesu nådiga närvaro, skall en gång se den korsfäste och törnekrönte Konungen levande. Jag tror, att Jesus hör deras suckar . Men deras fåfänga snack hör han inte, som sätter hedniska soldater att bevaka graven. Ty somliga föräldramördare blir inte bedrövade, fast Föräldern dör, utan de föraktar honom så mycket, att de pissar och skiter på hans grav. De gläds över hans död. Men deras vrede består ännu efter Förälderns död. De fruktar att han kommer och

skäller på dem, och kallar dem för huggormars avkomma och ett horiskt släkte, om han står upp ifrån de döda. Men till slut får de se, vem de har stungit. Amen.

Handskriven avskrift / Kolari kyrkoarkiv / Början och slutet saknas.

Kompletterad delvis med stöd av UP. UP / PS bilaga / P 423 / SW 232 / B 128

Anm. Det är sannolikt att Uusi Postillas utgivare inte heller har haft något fullständigt manuskript till hands, utan måste ha kompletterat texten i slutet utan stöd i manuskriptet.