Nr 28 PÅSKDAGEN 1853

Prästernas ledare sade till Pilatus: "Herre, vi kommer ihåg att denne förförare sade, när han ännu levde: "Efter tre dagar skall jag uppstå. Bjud fördenskull, att man skyddar graven fram till tredje dagen, så att inte hans lärjungar kommer om natten och stjäl bort honom och säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir den sista förvillelsen värre än den första. Matt. 27: 63, 64.

Av dessa fariséernas ord i Matteus evangelium hör vi, vilken fruktan världens herrar har. De tror inte att Jesus uppstår från de döda eller från den döda trons grav, men de fruktar, att lärjungarna skall säga till folket att han har uppstått. Dessutom kallar de Jesus med ett sådant namn: de kallar honom för förförare, och tidigare hade de kallat honom för folkuppviglare. Därav hör man tydligt, hur högt de aktade honom. Det andliga hatet gör dem så blinda, att de måste ge sanningens bekännare fula öknamn. Och ju mer de kunde spy sitt gift på dem, dess bättre skulle det vara. Sådan är deras natur, som bär andligt hat i sitt hjärta mot Jesus. De vet inte, hur de borde smäda och bespotta honom. De kommer alltså till Pilatus för att anklaga Jesus ännu efter hans död och säger: "Herre, vi kommer ihåg att denne förförare sade: "Efter tre dagar skall jag uppstå. Bjud därför att man bevakar graven fram till tredje dagen." Månntro fariséerna nu visar honom högre aktning? Jag tror, att fariséerna visar honom ännu samma aktning som förr, fast denna tids fariséer tror sig vara Frälsarens bästa vänner. Men deras leverne visar, att de är av fadern djävulen. När de super, svär, slåss, bedriver hor och stjäl, då är de Frälsarens bästa vänner. Men de som ångrar sig och gör bättring, de torde vara djävulens vänner. Så tror och tänker den blinda världen. De tror att fyllhundarna och krögarna är de främsta i himmelriket. Därefter kommer dygdiga horor och ärliga tjuvar, men allra sist kommer de kristna som kallas med öknamnet skörtfolket . Och när de har kallat den kristna trons upphovsman och fullkomnare för förförare och folkuppviglare, så är det inte underligt, att de kallar hans lärjungar för skörtfolk och villoandar. Frälsaren har själv sagt: "Lärjungen är inte större än sin mästare." Har de kallat Mästaren för Belsebub, så får visst hans lärjungar samma namn. Dock fruktar fariséerna och de skriftlärda, att hans lärjungar skall stjäla honom om natten och säga till folket, att han har uppstått. Härav hör vi, att fariséerna och de skriftlärda har den tron, att han inte är uppstånden, fast han sade medan han ännu levde: "Efter tre dagar uppstår jag." Fariséerna tror, att lärjungarna skall stjäla honom om natten. Därför går de till den hedniske domaren med begäran, att han skulle låta soldaterna bevaka den döda trons grav för att Jesus inte skulle kunna uppstå. Visst försöker de hedniska soldaterna beskydda den döda trons grav. Även om fariséerna och de skriftlärda låser denna grav med förnuftets sigill, så förmår de inte hålla honom kvar i graven, utan han står ändå upp. Men han uppstår inte för världen, utan för lärjungarna och de troende. Och därför anser världen, att den sista förvillelsen har blivit värre än den första. Ty genom den sista förvillelsen har några, fast få själar, börjat tro, att Jesus verkligen är uppstånden. Detta gör världsträlarna ont, eftersom dessa lärjungar började göra så stort oväsen, att världsträlarna inte får sova i fred. Nog försöker världsherrarna och prästernas ledare, såsom de alltid har gjort, beskydda den döda trons grav, där den naturliga dygden, Josef och Nikodemus, har lagt honom. Låt fariséerna och de skriftlärda försegla denna stora sten med förnuftets sigill, som dygdens män har lagt på graven. Låt även soldaterna beskydda graven, så att Jesus inte skulle kunna stå upp. Men likväl står han upp och blir levande, då en ängel kommer från himlen och vältrar bort stenen från gravens dörr. Nu sitter ängeln på dygdens sten, och du, Maria Magdalena, behöver inte längre bekymra dig för vem som skall vältra bort stenen från gravens dörr. Du behöver inte annat än gråta vid graven tills den korsfäste och uppståndne Herren Jesus kommer och frågar dig: "Kvinna, varför gråter du, vem söker du?" Nog får du gråta vid graven så länge du gråter kärlekens och ångerns tårar. Men du skall inte söka den levande bland de döda. Och nu, du sorgsna Maria Magdalena, vänd dig till den korsfäste och törnekrönte Frälsaren, fall på knä framför honom och be den store Korsbäraren, att han måtte öppna dina ögon, du blinda stackare, att du inte skall tro att han är örtagårdsmästaren, men att du i stället skall känna honom rätt såsom den korsfäste Korsbäraren. Hör oss, du korsfäste och ur graven uppståndne livets och dödens Herre. Fader vår, o.s.v.

Evangelium: Markus 16: 1 - 8

Med ledning av dagens heliga evangelium och den evangeliska historien skall vi genom Guds nåd denna heliga stund betrakta Jesu uppståndelse. 1:a. Vem har bortvältrat stenen från gravens dörr? 2:a. Vem har sagt, att Jesus är uppstånden? 3:e. Vem har gråtit vid graven? 4:e. Vem har först sett honom uppstånden? Ack, om alla soldater skulle dö, då en ängel stiger ned från himmelen. Vi hoppas även, att den bedrövade och botfärdiga Maria Magdalenas ögon öppnas, då hon sitter vid graven, så att hon må känna den korsfäste Frälsaren som levande, så att hon inte mer behöver söka den levande bland de döda.

Första betraktelsen: Vem har bortvältrat stenen från gravens dörr? Herrens ängel har stigit ned från himlen och bortvältrat dygdens sten från gravens dörr, som de dygdiga männen, Josef och Nikodemus, hade satt dit. Denna dygdens sten är nog slät utanpå, men dess undersida är ganska skrovlig, och denna sten är så tung, att kvinnorna inte orkar vältra bort den. Därför måste de fråga varandra: "Vem skall vältra bort stenen åt oss?" Men Herrens ängel lyfter bort stenen och sätter sig därpå. Och de hedniska soldaterna blir döda, då ängeln stiger ned från himlen. De orkar inte längre strida, fast de har kommit för att skydda den döda trons grav, för att Jesus inte skulle stå upp ur graven. Jesus har legat i den graven ända sedan judarna och hedningarna korsfäste honom med sitt ogudaktiga liv. Han har legat i den döda trons grav sedan dygdens män, Josef och Nikodemus, tog ned honom från korset. Fast dessa dygdens män inte har korsfäst Jesus såsom judarna, Pilatus och de hedniska soldaterna, har de likväl för världsärans skull varit stumma hundar, då de borde ha skällt på världsherrarna och den sorglösa hopen för det fruktansvärda och fasansfulla mordet på Frälsaren. Men ingen annan än den botfärdige rövaren har velat öppet bekänna, att Jesus är oskyldig, för vilket han fick löfte om nåd och salighet. Men Josef och Nikodemus har då varit stumma hundar, då de hade bort skälla på Jesu mördare. Varför gick de inte då över på Jesu sida när han levde? Då sade de inte ett ord om Jesu oskuld och rättfärdighet. Men efter Jesu död har de gått till Pilatus och bett honom om lov att få begrava Jesu kropp. De har alltså visat sin kärlek till Frälsarens döda kropp, men inte till den levande Guds Son. Och därför har de gjort så mycket gott åt Frälsarens döda kropp, att de inte behöver ångra att de varit stumma hundar då de borde ha talat till världen, judarna och den hedniske domaren, att Jesus inte har gjort något ont. Vem tillslöt då munnen, när de borde ha sagt mördarna sanningen? Ingen torde bli salig med det livet, att man lägger Jesu kropp med dygdens täcke ned i den döda trons grav, och inte vill för världsärans skull tala till Frälsarens mördare.

Andra betraktelsen. Vem har sagt, att Jesus är uppstånden? Hela världen vet, att Jesus har dött på korset, men att veta detta, frälsar inte världen från helvetet, då världen inte vill tro, att Jesus är uppstånden. Och hur kan världen tro det, då Jesu egna lärjungar inte har kunnat tro, förrän de såg honom med sina egna ögon? Vem har nu sagt, att Jesus är uppstånden? Ja, änglarna har först sagt till kvinnorna: "Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte i graven, utan han är uppstånden." Och kvinnorna trodde detta till hälften, nämligen de kvinnor, som hade följt Jesus från Galileen. Men lärjungarna har inte trott förrän de själva fick se Herren. Inte heller Maria Magdalena trodde, förrän hon såg, men hon har först berättat åt lärjungarna, att Jesus inte längre var i graven. Och lärjungarna, Petrus och Johannes har också kommit springande till graven. Men Johannes, som var yngre, sprang fortare och kom först till graven och tittade in. Men Petrus kom efter och betraktade linnebindlarna och svettduken. Vad hittade nu Petrus i den döda trons grav, då han gick dit in? Ingenting annat än linnebindlarna, och de torde vara kvar i graven ännu. Inget annat märke av Frälsaren har lämnats kvar i den döda trons grav än linnebindlarna och svettduken, och dem dyrkar nu den döda trons bekännare. De har inte den försäkran i sina hjärtan, att Frälsaren är uppstånden, utan de känner alltid på dessa lindor, och sedan tror de. Men vad tror de? Ja, de tror, att Jesu kropp inte är i graven. Men de tror inte, att Jesus nu är uppstånden och lever i de troendes hjärtan. Men har inte soldaterna talat om för världsherrarna och översteprästerna, hur det har skett med dem? Nog har soldaterna berättat om detta, men världsherrarna tror dock inte, att Jesus är uppstånden, utan de vill göra hela saken om intet, då de ger soldaterna pengar och lär dem att ljuga. Översteprästerna och de skriftlärda vill på allt sätt förhindra folket att tro, att Jesus är uppstånden ur den döda trons grav. Och nog gör de hedniska soldaterna så som världsherrarna befaller. Ingalunda börjar de tala om för folket, att Jesus är uppstånden, utan de ljuger som de blivit lärda att ljuga mot sitt vetande och samvete, fast de inte säkert vet om han är uppstånden eller inte. Men så pass mycket vet de, att en ängel kom från himlen, och de blev döda, och att liket var försvunnet. Men de säger inte ens detta till folket, utan de säger som de har blivit lärda att ljuga, att lärjungarna kom om natten och rövade bort honom.

Tredje betraktelsen. Vem har gråtit vid graven? Maria Magdalena har gråtit vid Jesu grav, och jag tror att hon ännu gråter där. Om jag rätt känner henne, så gråter hon kärlekens och saknadens tårar. Men hennes ögon är så betäckta, att hon förväxlar sin Frälsare med örtagårdsmästaren. Hon känner inte igen Jesus, fast hon gråter efter honom. Är det inte underligt att en bedrövad själ som längtar efter Frälsaren, inte känner Jesus, fast han står bredvid. Tårarna rinner så rikligt, att hon inte ser den korsfäste och törnekrönte Konungen, utan tror att det är örtagårdsmästaren. Vad verkar då inte den orätta världssorgen i en blind stackares hjärta, då en av Jesu kärlek förkrossad och av saknad, sorg och längtan nedtryckt själ inte kunde känna igen honom, som hade utgjutit sitt blod till hennes och andra botfärdigas återlösning? Ack, ack, du sörjande Maria Magdalena! Varför sitter du nu vid Jesu grav bedrövad och nedslagen, förkrossad, gråtande medan du saknar Jesu kropp. Har du inte redan hört av ängelns mun, att Jesus är uppstånden? Varför söker du ännu den levande bland de döda? Vänd dig bort från graven. Se, den korsfäste och ur graven uppståndne Herren Jesus står levande bredvid dig och frågar dig: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Du skall nu med din egen mun bekänna, att du söker Jesus, att ditt hjärta brinner av saknad och längtan efter Jesus. Men du känner inte Jesus, fast han står bredvid dig, därför att du inte tror, att han nu är uppstånden, utan du tror alltjämt att han är död. Dock har du med rent hjärta älskat honom, och din sorg och dina tårar verkar så mycket, att han måste uppenbara sig för dig.

Fjärde betraktelsen. Vem såg Jesus först levande, och vem såg honom sist? Den sorgsna Maria Magdalena står eller sitter och gråter så länge vid graven, att den korsfäste Herren Jesus måste komma framför hennes ögon, och det bör vara ett tecken för alla bedrövade som längtar efter Jesus. Efter Frälsarens död gick lärjungarnas tro om intet. De förmådde inte längre tro, att han var uppstånden, och denna otro vill ännu besvära lärjungarna, då synden, världen och djävulen vill döda deras Frälsare. Då stiger egenrättfärdigheten åt huvudet, när de känner, att Jesus för syndens skull dog i deras hjärtan. De förmår inte längre tro, att Jesus lever, då djävulens hop har korsfäst honom. Men för sådana bedrövade och tvivlande lärjungar uppenbarar sig nu den korsfäste Frälsaren och säger: "O, ni galna och senhjärtade till att tro allt vad profeterna har talat om honom!" Och han förklarar för dem skrifterna. Och de börjar undan för undan förstå Guds ord, och fast de ännu inte känner den Korsfäste, börjar de ändå älska honom. Lyssna nu, även ni sorgsna lärjungar, hur han förklarar skrifterna för er. Hör och förstå, ni galna och senhjärtade till att tro, för att era hjärtan måtte bli brinnande av kärlek, så att ni måste be honom, då ni kommer närmare byn dit ni är på väg: "Bli kvar hos oss, ty aftonen har kommit och solen har gått ned." Låt inte den okände Bibelförklararen avvika från er, fast han låtsas vilja gå vidare. Låt honom inte avvika från er, ni bedrövade och tvivlande lärjungar, utan kräv honom att följa med er till byn dit ni är på väg. Kanske öppnas era ögon, så att ni skall känna honom genom brödbrytelsen. Men lägg inte er att sova där, utan gå och omtala detta glädjebudskap för andra lärjungar, som ännu inte har sett honom. Amen.

KP175 (=källan) / P 437 / SW 241 / B 133 4, 136 140

I Uleåborgs landsarkiv, Raittilas samlingar, finns fjärde betraktelsen bevarad som handskriven kopia. Denna variant lyder:

4:e. Vem såg Jesus först levande och vem såg honom sist? Den sorgsna Maria Magdalena står eller sitter och gråter så länge vid graven, att den korsfäste Herren Jesus måste komma framför hennes ögon. Det bör vara ett tecken för alla bedrövade och efter Jesus gråtande, att så länge som de gråter vid graven och saknar Jesu kropp, måste han komma framför deras ögon, att de måtte bli försäkrade om hans uppståndelse. Men Thomas, som var i otro såg honom sist. Paulus, som under en tid var de kristnas förföljare, skriver till de kristna: "Till sist sågs han även av mig såsom av en för tidigt född." Vi hör alltså, att Maria Magdalena var den första för vilken Jesus uppenbarade sig, men den tvivlande Thomas var den siste. Men fienderna till Jesu kors får aldrig se honom, om Jesus inte tar så kraftigt fast dem, att de blir blinda och faller ned på marken. - Och nu, du bedrövade Magdalena, sitt i ensamhet vid graven och gråt så länge, att den korsfäste och ur graven uppståndne Jesus hjärta bevekas, och han måste komma framför dina ögon och torka av dina tårar. Och se noga på honom. Kanhända du känner honom på rösten, om du inte annars känner honom. Och när ögonen öppnas i den mån, att du känner honom, fall genast på dina knän inför honom och omfamna hans knän och ropa: Rabbuni, det är, Mästare, min Herre och min Gud. Amen.