Nr 38 PINGSTDAGEN 1859

Text: Episteln på pingstdagen.

Med ledning av vår upplästa heliga text skall vi denna åt Herren helgade stund genom Guds nåd betrakta 1. Varifrån kommer den andliga vinden? 2. Vilken verkan har den andliga vinden? 3. Den sorglösa hopen smädar den Helige Andes verkningar .

Må den Helige Andes vind blåsa över alla dem, som är församlade i bönen. Amen.

1. Varifrån kommer den Helige Andes vind? Ifrån himmelen kommer denna vind som ett mäkta starkt väder. Och denna vind är osynlig, men kännbar, ty Frälsaren säger: "Vinden blåser vart den vill och du hör dess röst , men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far." Den mäktiga och starka vind, som blåste på pingstdagen, var så stark, att även den otrogna hopen kunde höra dess susande . Men de kunde inte begripa varifrån denna väder il kom eller vart den for. På samma sätt som den stora hopen hörde susandet av denna vind, så kan även den stora hopen ännu i denna dag förnimma, när en oförmodad väckelse kommer ibland folket, men de kan inte begripa, vad det är. Och likadant som den stora hopen hade församlats på pingstdagen för att se och gapa, så församlar sig ännu den stora hopen för att se och gapa, när någon människa blir väckt. Men de kan inte begripa vad det är. Och likadant som den stora hopen blev förbluffad över det starka vädret på pingstdagen, så blir även nu den stora hopen förbluffad, förvånad och häpen, när någon hastig väckelse uppenbarar sig. Men det står inte länge på, innan häpenheten försvinner, ty djävulen inbillar den stora hopen, att de som talar med tungomål är fulla av sött vin. Men vad som i synnerhet är märkvärdigt i denna stora tilldragelse, består däri, att ingen av denna världens vise har kunnat förklara vari dessa andens drifter består, eller vad det var för en kraft, som lärde dem att tala främmande språk. Nu för tiden kan ingen lära sig att tala främmande språk på en kort stund, utan man måste lära sig småningom och med stor möda att läsa, förstå och tala främmande språk.

2. Vilken verkan hade den andliga vinden på lärjungarna? De blev uppfyllda av den Helige Ande och började tala mångahanda tungomål. Detta var ett under, som den stora hopen inte kunde begripa. Sådana under är mera sällsynta nuförtiden, men de är inte alldeles omöjliga. Men vad som nu motsvarar talande med tungomål, består i de väcktas talande om bättringen, omvändelsen och pånyttfödelsen, och sådant kallas av världen predikosjuka. Den som har predikosjukan kan tala kraftigt och mäktigt om väckelsen, bättringen, omvändelsen och pånyttfödelsen. Världen menar nämligen, att apostlarnas predikosjuka var en själssjukdom. Och hade apostlarna varit här, skulle den stora världshopen ha sagt det samma, som sades då: "De är fulla av sött vin." Ty världen kan inte begripa Guds Andes verk i människan. Världen dömer alldeles galet om Andens verkningar och andens drifter

Men nu dömer världen så om apostlarnas predikosjuka: "Det kunde vara behövligt på den tiden, då ingen visste annat än att kristendomen var ett ohyggligt svärmeri." Men nuförtiden, menar förnuftet, nuförtiden behövs inga tecken och under för att bekräfta den nya läran som redan varit trodd i nära 2 000 år. Vi har nu Bibeln och Luther och andra andliga böcker, som visar oss den sanna kristendomens art. Och vi behöver inga läsarpredikanter, vi behöver ingen predikosjuka, ty i våra upplysta tider kan var och en få den upplysning han behöver av Guds ord. Ja visst ja. Om du läser Bibeln med det andliga hatet i hjärtat, så kan du få samma upplysning av Bibeln som Paulus före sin omvändelse. Den mannen hade läst Bibeln med sin skalle . Men när djävulen uttydde skrifterna för honom, så fick han den upplysningen ifrån Bibeln, att de kristna var kättare, svärmare och villoandar som borde utrotas med eld och svärd. Så går det för bibelläsaren, när han tar djävulen till skriftefader och rådgivare. Men annorlunda gick det till med Paulus, när han blev fasttagen på vägen till Damaskus. Då fick han höra en röst ifrån himmelen som sade: "Jag är Jesus, den du förföljer. Dig är svårt att spjärna mot udden." Då blev han först blind, och sedan när hans ögon öppnades, fick han en helt annan upplysning av Guds ord än han hade haft förut.

3. Kristendomen försmädades i sin första början av den blinda världshopen, som inte kunde begripa, vari andens drifter och apostlarnas predikosjuka bestod. Ty det heter att somliga gjorde gäck av dem och sade: "Dessa är fulla av sött vin." Det kunde kanske se så ut för världen, som om apostlarna var fulla av sött vin. Men världen känner inte, att detta söta vin är den Helige Andes vin, som gör bröllopsgästerna glada . Världen kan väl försmäda Kristi lärjungar för deras predikosjuka och kalla dem för svärmare, kättare och villoandar. Men Kristi lärjungar bryr sig inte om denna smädelse, utan Petrus håller en kraftig straffpredikan och kallar den församlade världshopen för mördare: "Ni har korsfäst härlighetens Herre, och detta har ni gjort av okunnighet." Många får av denna Petri straffpredikan ett styng i sitt hjärta, men den stora hopen blir förargad och förtörnad. Inte skall ni tro, att fastän 3000 själar blev omvända på pingstdagen, detta antal utgjorde mera än en hundrade del av den stora hop som då var samlad. På sådant sätt har den sanna och levande kristendomen börjat, och på samma sätt måste den också sluta om den skall vara saliggörande. Men för att komma till en sådan kristendom, måste man först genomgå nådens ordning på samma sätt som lärjungarna. De måste gråta och jämra sig, när Frälsaren var död. De måste först falla i otro och förtvivlan . Man måste komma i själanöd , innan man kan längta efter frälsning. Ingalunda går det så lätt som mängden tror att bli salig. Ty Frälsaren säger: "Den porten är trång och den vägen är smal som leder till livet, och få är de som finner den." Genom mycken bedrövelse måste människan ingå i livet.

Medan lärjungarna låg i syndasömnen, nämligen före Frälsarens död, drömde de bara om makt, ära och rikedom i världen. De hade ingen omsorg om sin själs salighet. Men efter Frälsarens död fann de, att alla deras jordiska uträkningar slog fel. Då blev det sorg å färde. Men genom denna sorg blev de något lösryckta från världen. Deras hjärtan blev genom denna sorg förberedda att mottaga en försmak av den himmelska glädjen, när Frälsaren visade sig levande för dem. Och är det nu så, att människan måste på detta sätt förberedas att ta emot en försmak av den himmelska glädjen, då måste det vara en förskräcklig blindhet och ett fasligt mörker att inbilla sig, att man kan nog bli salig med mindre gråt och jämmer, eller med mindre andlig sorg än lärjungarna hade. Ty även om vi ingenting förtjänar med vårt grubblande, kan vi dock inte påstå, att endast lärjungarna skulle känna sveda och värk för den nya födelsen, och vi skulle födas på nytt utan sveda och värk. Luther grubblade lång tid innan han kunde komma till tron. Och hade inte Luther grubblat så hade vi ännu i denna dag varit i påvedömet. Nej, utan en sorg som är efter Guds sinne kan ingen komma till en sann och levande tro. Utan sveda och värk kan den nya människan inte födas, och därför måste väckelsen och syndaångern gå före tron. Men den som har en död tro i peruken har ingen ånger, han grubblar intet, han tvivlar aldrig om sin salighet. Om någon skulle få ett styng i sitt hjärta på pingstdagen, kunde han också få den Helige Ande som lär honom att tala med tungomål, som lär honom att tala om Guds dråpliga verk och predika för andra, ty därtill fordras den Helige Andes kraft. Den som inte kan predika, han må gärna höra på och lägga orden på hjärtat. Nu har den Helige Ande blivit bedrövad, och nära på utdriven ifrån den lutherska kyrkan. Och nu skulle det behövas en ny pingstdag, ny kraft ifrån höjden att ur dvalan väcka en syndig värld. Ty nu är hela världen uti mörker och endast i det landet Gosen skiner solen över de få själar som är beredda att gå ut ifrån hedendömet för att tjäna Israels Gud. Där skiner solen i det landet Gosen, var Israels barn bor. Amen!

Originalmanuskript på svenska / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors /

III P / PS 346 / P 817 / SW 331 / B 183