Nr 39 ANNANDAG PINGST 1854

Vår Frälsare säger i dagens evangelium: "Ty inte har Gud sänt sin Son i världen, för att han skall döma världen, utan därför att världen skall bli frälst genom honom." Joh. 3: 17

Dessa Frälsarens ord tillhör särskilt de botfärdiga, som inte orkar tro, att Gud är nådig, fast nådetjuvarna tillägnar sig dessa ord och tror, att detta har skrivits åt dem. Men vi vet, att dessa ord har skrivits för tvivlande och botfärdiga själar, som inte orkar tro, att Gud är dem nådig. Frälsaren har visserligen talat dessa ord till Nikodemus, men inte i den meningen, att Nikodemus hade varit i någon andlig nöd eller i brist på tro, såsom nådetjuvar och egenrättfärdighetens tjänare tror, att Nikodemus var botfärdig och tvivlande eller dömd av samvetet. Utan Frälsaren har förklarat nådens ordning för Nikodemus, för att han skulle förstå varför Frälsaren hade kommit i världen. Han har inte kommit för att döma de botfärdiga utan för att frälsa dem. Oavsett hur gärna världen skulle vilja tillägna sig dessa ord och säga: "Det är världen som Jesus har kommit för att frälsa, inte har han kommit för att frälsa enbart de botfärdiga, utan världen." Därför måste vi ställa inför världens ögon dessa ord, som är upptecknade i samma evangelium, nämligen: "Detta är domen, att ljuset har kommit i världen, och människorna älskade mer mörkret än ljuset, ty deras gärningar var onda."

Hur kan då världen tillägna sig tröst av dessa ord: "Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen", då domen förkunnas för världen omedelbart i samma ställe. Han säger nämligen: "Men detta är domen, att ljuset kom i världen, och människorna älskade mer mörkret än ljuset, ty deras gärningar var onda." Visserligen har Frälsaren kommit i världen för att frälsa syndare, som redan i sanning känner sig som syndiga, men världen vredgas, då man bestraffar henne för synd. Hur kan då världen bli frälst genom honom? Världen behöver ingen Frälsare, men de botfärdiga, bedrövade, nedtryckta, av världen hatade och föraktade, de känner sig behöva en Frälsare, och för deras skull sade Frälsaren till Nikodemus: "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin ende Son, för att var och en, som tror på honom, inte skall förgås, utan få evigt liv."

Men detta slags nådens ordning kände Nikodemus inte till förut, fast Nikodemus trosbröder vill påstå, att dessa ord gäller just Nikodemus. Inte har han talat så till de botfärdiga, inte heller till sina egna lärjungar, utan till Nikodemus. Men inte behöver Nikodemus trosbröder tänka, att dessa ord passar bäst åt dem: "Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen," ty Nikodemus är en så dygdig man, att han inte tål höra någon dom, men hans trosbröder tror, att Guds Son inte har kommit för att döma dem, utan enbart publikaner och syndare. Men vi hör av andra Frälsarens ord, att han inte har kommit för att kalla de rättfärdiga till bättring, utan syndare. Nikodemus var en from man, och alla som är i hans tro är så fromma, att de inte har några synder att ångra. De är de nittionio rättfärdiga, som ingen bättring behöver. Sålunda får publikaner och syndare tillägna sig dessa ord: "Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen." Så länge som de botfärdiga publikanerna och syndarna orkar tillägna sig dessa ord, så länge är de befriade från domen. Men om de inte orkar tillägna sig dessa nådens ord för otrons och egenrättfärdighetens skull, måste de tillägna sig de andra orden: "den som inte tror skall bli förtappad", och "den som inte tror är redan dömd." Vilketdera ord tillägnar ni nu er, ni bedrövade och botfärdiga själar? Och ni tvivlande! Vilketdera ord tillägnar ni er av dessa Frälsarens ord? "Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen", eller de andra orden: "Den som inte tror, är redan dömd."

Jag tror, att de botfärdiga, bedrövade och tvivlande själarna har av egen erfarenhet känt, hur sanna dessa ord är: "Den som inte tror skall bli förtappad." De har i sanning erfarit, att otron nedtrycker de botfärdiga i förtappelsen, och å andra sidan har de troende erfarit kraften av dessa ord: "Den som tror skall inte bli dömd." Vilketdera ord tillägnar sig de botfärdiga och tvivlande? Eftersom det fortfarande finns många som tvivlar, fast de nog känner, hur olycksaliga de är i det tillståndet, och ändå har lust att bli saliga i all evighet, så tror jag, att de gör Jesus bedrövad och plågar den Korsfäste, om de därtill låter hans blod rinna förgäves och vänder bort sina ögon från hans sår och säger: "Guds Son har inte kommit för att frälsa oss, utan det är världen som han kommit för att saliggöra." När Jesus sade till sina lärjungar: "Ni är inte av världen", tror ni att de kunde tänka, att Jesus inte är deras Frälsare? När han sade till Nikodemus: "Inte har Gud sänt sin Son i världen för att döma världen", tror ni att Jesu lärjungar kunde tänka, att Guds Son inte har kommit för att frälsa dem, utan världen? Eller kan de tvivlande tänka, att Gud inte har sänt sin Son för att döma världen, utan han har kommit för att döma de botfärdiga? En sådan tro uppstår hos somliga tvivlande och otrons fångar. Då egenrättfärdighetsdjävulen får makt över de botfärdiga själarna, får de en sådan tro, att Guds Son kom för att döma dem, men världen skall han frälsa. Ty det är egenrättfärdighetsdjävulen som anklagar Guds barn natt och dag. Och de botfärdiga anklagar han ständigt genom att säga: "Du behöver inte tro, att Guds Son tar emot dig, så länge du är sådan." Och han låtsas vara så sannfärdig, att de botfärdiga inte kan tänka annat än att det är samvetet som fördömer dem. Egenrättfärdighetsdjävulen fordrar ett rent hjärta innan han släpper de botfärdiga till Jesus. Varifrån skall nu de botfärdiga få ett rent hjärta om inte av Jesus, som är den enda som kan rena deras hjärtan? Plåga inte mer Jesus, ni otroende, utan kom nu sådana som ni är, och tro, att Gud inte har sänt sin Son i världen för att döma er, som redan utan honom var dömda. Om ni ännu plågar Jesus med er otro, skall Jesus dö av sorg, och ni måste dö för evigt. Hör, du trons upphovsman och fullkomnare, de bedrövades, botfärdigas och tvivlandes suckan. Fader vår som är i himlen, o.s.v.

Evangelium Joh. 3: 16

I den första delen av dagens evangelium står idel ljuvliga nådelöften, och i den andra delen står domen. Vi bör nu genom Guds nåd betrakta, vem som kan tillägna sig de nådelöften som finns upptecknade i detta evangelium. Första betraktelsen: kan Nikodemus tillägna sig dessa nådelöften? Andra betraktelsen: kan nådetjuvarna tillägna sig dessa löften? Tredje betraktelsen: kan de botfärdiga tillägna sig dessa nådelöften?

Vi vet, att med världen förstås människor, som finns i världen, alltså turkar och hedningar, judar, skriftlärda och fariséer, publikaner och syndare samt allehanda människor, som bor på jorden. Om nu alla dessa tillägnade sig dessa nådelöften, skulle de alla utan tvivel bli saliga. Men Bibeln visar, att dessa nådelöften tillhör inte alla, även om alla tillägnade sig dem, det beror inte enbart på tillägnandet, utan det beror på i vilket själstillstånd de människor är, vilka tillägnar sig dessa nådelöften.

Första betraktelsen. Kan Nikodemus tillägna sig dessa nådelöften: "Gud har inte sänt sin Son i världen, för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom." Vi vet inte, hur Nikodemus uppfattar dessa Frälsarens ord, men jag tänker att Nikodemus och hans trosbröder tillägnar sig dessa ljuvliga nådelöften, såsom de skulle vara talade särskilt för dem. Ty Nikodemus är inte så arg på Jesus som de skriftlärda och fariséerna. Nikodemus har kommit till Jesus om natten, för att fråga honom, hur han skulle bli salig. Nikodemus bekänner sin tro, fast han visserligen inte tror att Jesus är Messias eller Guds Son, men han tror dock, att Jesus är en andlig lärare, eller att Gud har utsänt honom som lärare. Men dessvärre har Nikodemus inte så mycket synder, att han skulle behöva ångra sig. Inte känner Nikodemus, att han är under djävulens makt. Inte känner han, att pånyttfödelsen är för honom nödvändig, och därför är Nikodemus fjärran från salighetens kännedom. Men nog tillägnar han sig dessa nådelöften, att Gud inte har sänt sin Son i världen för att döma världen, ty Nikodemus har levt så dygdigt, att inte ens djävulen kan döma honom, utan att tala om Guds Son, som är så nådig mot horor och tjuvar, publikaner och syndare, att han inte ens dömer dem. Hur skulle då Guds Son kunna döma dygdiga människor, han som inte ens har dömt den hora som fariséerna förde till honom. Så tillägnar sig alla Nikodemus trosbröder och alla dygdiga människor dessa ljuvliga nådelöften, fast de inte tillhör andra än enbart de botfärdiga.

Andra betraktelsen. Kan nådetjuvarna tillägna sig dessa nådelöften? Javisst, ty nådetjuvarna är sådana människor, som utan bot och bättring tillägnar sig Guds nåd och syndernas förlåtelse såsom judarna, som trodde på Jesus, sade: "Vi har en Fader, Gud, vi är inga oäktingar." När sådana oäktingar, som den gamla människan har dödat strax efter födelsen, hör av Frälsarens egen mun, att Gud inte har sänt sin Son i världen för att döma världen, säger de: "Hör nu, ni stränga domare, att Guds Son inte har kommit för att döma världen. Varför kommer då ni med dom över oss?" Om de kristna därtill sade till nådetjuvarna: "Den som inte tror är redan dömd," så svarar nådetjuvarna: "Vi tror på Jesus, vi ligger varje dag vid foten av Jesu kors." Jaså? Ni ligger varje dag vid foten av Jesu kors. Om ert samvete blev väckt, skulle ni upptäcka, vid vems kors fot ni ligger. Men hur kan nådetjuvarna tillägna sig dessa nådelöften, då de hatar Jesus och hans lärjungar? Det sker på det sättet, att den onde har förvänt deras syn, så att de anser de kristna för falska profeter och villoandar, som inte ger nådetjuvarna samvetsfrid. Nådetjuvarna är av samma sort som det sorglösa folket som följde Jesus och trodde på honom så länge som han predikade om nåden, men när han kastade något hårdare ord, vände de sin rygg och lämnade honom och sade: "Detta är ett hårt tal, vem kan höra det?" Och när en blind stackare började ropa: "Jesus Davids Son, förbarma dig över mig!" Då förmanade det sorglösa folket honom att tiga. Sådana är nådetjuvarna. De tål inte, att någon ropar med högre röst efter Jesus. Det ropet gör ont på nådetjuvarna, och ändå säger de: "Vi har en Fader, Gud, vi är inte oäktingar." Men de borde tillägna sig dessa Frälsarens ord: "Ni är av fadern djävulen och ni gör er faders gärningar." Nog är det lätt för nådetjuvarna att tillägna sig dessa nådelöften, men jag undrar, hur lätt det är att tillägna sig nåd, när samvetet vaknar? Vi säger rakt ut, om nådetjuvarna tillägnar sig dessa nådelöften, innan samvetet blir väckt, innan den rätta ångern äger rum, innan djävulen och världen börjar anklaga dem, om, säger jag, om nådetjuvarna börjar tillägna sig dessa nådelöften, innan de har ropat i samvetsnöd, så tillägnar de sig dessa ord orätt och går till helvetet hur stark tro de än skulle ha. Nikodemus och hans trosbröder tillägnar sig dessa nådelöften, därför att de har levt dygdigt. Då egenrättfärdigheten utgör deras salighetsgrund, tänker de så: "Inte har Guds Son kommit för att döma oss, utan han har kommit för att frälsa oss." Från vilken nöd har han kommit att frälsa er? Har ni en andlig nöd, har fienden plågat er? Likaså tillägnar sig nådetjuvarna dessa nådelöften och säger: "Inte har Guds Son kommit för att döma oss, utan för att hjälpa oss." Från vilken nöd har han kommit för att hjälpa er? Har ni någon nöd? Plågar den onde er? Har ni samvetskval? Har ni tvivel och brist på tro? Fruktar ni för döden och förtappelsen. Inget sådant har ännu hörts från en nådetjuvs mun, utom blott detta, att han har tro och kärlek samt goda gärningar. Och sådana behöver ingen Frälsare, ty varken djävulen eller världen anklagar dem, att de är falska profeter och villoandar. Men det är de kristna som är falska profeter, de är villoandar, de är ett förbannat pack, som varken djävulen eller världen kan tåla. På dem har den onde och världen vredgats. Dem har visst Guds Son kommit för att döma, men inte sorglösa, dygdiga eller nådetjuvar. Varför sade Frälsaren till judarna: "Jag dömer er inte, men det finns en som dömer er, nämligen Moses som ni förlitar er på!" Moses hade frambringat Guds lag för alla judar och nådetjuvar, och Moses lag måste döma dem därför, att de sorglösa och nådetjuvarna trampar Guds lag under sina fötter. De tror och bedriver hor, de tror och stjäl, de tror och super, de tror och hatar de kristna. Och djävulen själv förlåter sådana deras synder samt styrker deras tro, att de skall bli saliga utan ånger, utan bättring, utan möda, utan hjärtats ängslan. Men nog skall de en gång få se, på vem de har trott.

Tredje betraktelsen. Kan de botfärdiga tillägna sig dessa nådelöften: "Ty Gud har inte sänt sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom." Dessa nådelöften hör säkert till de botfärdiga, men de botfärdiga kan inte alltid tillägna sig dem, ty egenrättfärdighetsdjävulen har vredgats så mycket på de botfärdiga, att han kommer och anklagar dem, att de är uteslutna från Guds nåd.

Egenrättfärdighetsdjävulen dömer dem och säger: "Guds Son tar inte emot sådana som är så stora syndare. De måste ha ett rent hjärta, vilka Guds Son kan uppta i sin nåd. Sådana, som har så ont hjärta och så mycket onda begärelser och lustar, duger inte åt Guds Son."

Egenrättfärdighetsdjävulen väcker först upp andra djävlar, såsom hordomsdjävulen, vredesdjävulen och girighetsdjävulen, för att fresta de botfärdiga. Och sedan kommer han själv som ljusets ängel och predikar för de botfärdiga: "Du är inte bättre än den onde, Guds Son måste döma dig." Så predikar egenrättfärdigheten till de botfärdiga, och därför kan de inte tillägna sig dessa dyrbara nådelöften: "Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle frälsas genom honom. Ordet världen är ett besynnerligt ord, vilket de, som är av världen, bättre kan tillägna sig än de som inte är av världen. Om Frälsaren hade sagt till Nikodemus: "Inte har Gud sänt sin Son för att döma botfärdiga och tvivlande själar," så hade de bedrövade, botfärdiga och tvivlande själarna bättre kunnat tillägna sig dessa nådelöften. Men "världen", detta ord tillägnar de sig, som är av världen. De säger: "Inte är världen dömd. Varför har Frälsaren sagt så till Nikodemus: "Inte har Gud sänt sin Son i världen för att döma världen?" Men de tvivlande kan inte tillägna sig detta nådelöfte, fast världen gör det.

Obotfärdiga horor, obotfärdiga tjuvar, obotfärdiga krögare och obotfärdiga fyllhundar orkar nog tillägna sig dessa nådelöften. Men botfärdiga, bedrövade och betungade själar kan inte alltid tillägna sig dessa nådelöften, därför att egenrättfärdighetsdjävulen är så grym att anklaga och döma de botfärdiga, att de sjunker ned i misströstan, fast hela Bibeln visar, att med "världen" i detta ställe menas just sådana själar, som är i bedrövelse, ångest, kval och i stort trångmål, vilka inte ser annat än döden, domen och avgrunden framför sig. För dem är i sanning dessa nådelöften skrivna: "Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom." Men i följande vers står strax domen skriven för de tvivlande: "Den som inte tror han är redan dömd." Nu känner nog de botfärdiga och tvivlande själarna denna dom, som tillhör de otroende. De känner hur olyckligt tillstånd de har, då de tvivlar om Guds nåd. De känner sig vara såsom i helvetet, men trots det betrycker egenrättfärdighetsdjävulen dem så hårt, att de ibland ger upp allt hopp, all förtröstan, all strävan, allt ropande och allt klappande på nådens dörr. Somliga blir alldeles kraftlösa både till kropp och själ.

Men hör nu, ni tvivlande och i otron nedtryckta själar. Jesus har sagt: "Så har Gud älskat världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv." Ni är nu den värld, för vilken han utgivit sin enfödde Son. Inte har Gud sänt sin Son i världen för att döma världen. Ni tvivlande är den värld som Guds Son har kommit för att frälsa från synden, döden och djävulens makt. Ni är de enda själar i världen, vilka Guds Son kan förbarma sig över och ta emot. Ni är de enda själar i världen, vilka känner er olycksalighet, er nöd, er nakenhet. Ni är de enda själar i världen, för vilkas skull Guds Son har stigit ned från himlen. Ni var dödens fångar, som Guds Son har kommit för att återlösa. Ta nu emot Guds Son, då han kommit för att tillbjuda sig själv åt er! Han har måst gå i fängelse för att ni skulle bli befriade från dödens och djävulens bojor. Han har givit sig själv till döden för att ni skulle få leva. Han har nedstigit i helvetet för att ni skulle komma upp därifrån. Han har varit i bojor för att ni skulle bli befriade. Ta nu emot Guds Son och plåga honom inte mer med er otro. Gör honom inte mer bedrövad genom er otro. Se, nu dör Guds Son av sorg, om ni inte kommer till honom sådana som ni är, nakna, lemmalytta, djävlalika. Låt inte hans blod rinna förgäves för er skull, utan ta vara på Guds Lamms blod, hur svart och orent ert hjärtas kärl än må vara! Nu håller måhända de sista dropparna på att rinna ur hans sår. Ta snart vara på Guds Lamms blod, ni bedrövade, botfärdiga, tvivlande och nedtrycka själar innan blodet tar slut i hans kropp, innan Josef och Nikodemus lägger hans kropp i den döda trons grav. Följ hans blodiga steg från örtagården till Golgata kulle och stå vid korset och skåda hans plågor tills ni får känna hans blods kraft i era hjärtan. Ropa, ni fattiga: "Jesus Davids Son, förbarma dig över oss." Ropa, ni blinda, innan Jesus från Nasaret går förbi, och tro, att det är för er skull Guds Son har kommit i världen, och för er skull har han varit i den stora våndan och pinan. Tro, att ni är den värld, som Gud har älskat så, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en, som tror på honom, inte skall förgås utan ha evigt liv.

Ni botfärdiga själar, ni bedrövade och tvivlande! Ni är den värld, som Guds Son inte har kommit för att döma. Och ni benådade själar, vilka den stora nåden har kommit till del, att ni har orkat tro på Guds enfödde Son, ni hör och förstår, att Guds Son inte har kommit för att döma världen, utan för att världen genom honom skulle bli frälst. Ni är den värld, som Guds Son har kommit för att befria från synden, döden och djävulens makt. Ni är den värld, som Guds Son inte kan döma. Bed för alla tvivlande, som suckar under dödens skugga, att alla otrons fångar måtte befrias, att alla otroende måtte börja tro, att alla bedrövade måtte bli glada, att alla nakna stackare måtte få bröllopskläder, att alla botfärdiga måtte bli delaktiga av nåden, att alla, som har börjat följa Jesus, måtte tillsammans med er nå Fäderneslandet.

Vi hoppas, att Gud, som har älskat världen så, att han utgav sin enfödde Son, att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha ett evigt liv. Vi tror, att han hör de botfärdigas, bedrövades och nedtrycktas suckar. Vi tror, att de skall se Guds Son förklarad på Sions berg. De skall se den store Korsbäraren och törnekrönte Konungen i blodröda kläder trampa vinpressen och pressa röda vinbär, för att han skulle få smaka av det söta vin som har vuxit i Norden. Och då firas Lammets bröllop på Sions berg, och brudtärnorna skall dansa på himlens rena golv, och sjunga för evigt och oupphörligt tack och lov åt Gud och Lammet för den stora och oändliga kärlek, varmed han har älskat oss. Amen!

KP 282 (=källan) / P 831 / SW 347 / B 187 /