Nr 41 1 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1853

Saliga är de fattiga i anden, ty himmelriket hör dem till. Matt. 5: 3.

Dessa Frälsarens ord där evangelium predikas för de fattiga är tagna ur hans bergspredikan. De vittnar om, att det inte gäller naturlig fattigdom. I världen finns det många, som är fattiga i naturlig mening, men i anden fattiga finns det inte många. Vi har lagt märke till att världens fattiga ofta är så sorglösa, att andlig fattigdom inte får rum i deras hjärtan. De har nästan den tron, att de kristna är skyldiga att hjälpa dem. Och om de kristna inte kan fylla deras ändtarm , så säger de: "Vad är det för en kristen som inte hjälper de fattiga?" Fast Jesus har sagt till judarna: "Ni har alltid de fattiga, och ni får göra dem väl när helst ni vill, men jag är inte alltid hos er." Av dessa ord hör man, att Jesus inte alltid är närvarande, men fattiga finns det överallt.

Jesus har inte sagt, att man inte behöver hjälpa de fattiga, men han har sagt: "Fattiga har ni alltid, men mig har ni inte alltid hos er." När vi tänker efter, varför så många blivit fattiga, så finner vi, att Gud inte har gjort somliga fattiga och andra rika. Men fienden, som med köttsliga begärelser förvirrar förnuftet hos människor, har gjort människor fattiga. Och det finns inte många, som kan säga: "Gud gjorde mig fattig." Gud har gett en sund kropp och en sund själ. Det är mycket få människor som av naturen blivit vanföra. Och om det inte fanns andra fattiga än de, som av naturen är vanföra, så skulle det inte finnas många fattiga på jorden. Men de flesta fattiga har blivit fattiga genom sitt eget ogudaktiga leverne: somliga genom dryckenskap, somliga genom hordom , somliga genom högmod. De har i yngre år förlorat sin hälsa och så blivit vanföra. Därför har vi alltid fattiga bland oss som Jesus har sagt. Men Jesus har vi inte alltid.

Om nu världens fattiga blev fattiga i anden, så vore det en glädje för de kristna att hjälpa dem, om de har råd att hjälpa. Men inte vill alla världens fattiga bli fattiga i anden som Lasarus, som låg framför den rike mannens dörr. Lasarus hade säkert lärt av naturlig fattigdom, vilken fattigdom Gud har behag till. Lasarus hade genom naturlig fattigdom blivit en andlig tiggare. Och fast nu många fattiga tar åt sig en falsk tröst av den fattige Lasarus, nämligen sådana fattiga, för vilka fattigdomen duger till salighetsgrund, har dock inte Lasarus genom sin naturliga fattigdom kommit i Abrahams sköte, utan genom andlig fattigdom, som gjorde en andlig tiggare av honom.

Har nu alla fattiga blivit fattiga i anden? Är nu alla fattiga ödmjuka inför Gud? Har timlig fattigdom kunnat ödmjuka och tukta dem? Nej, ännu har inte alla fattiga blivit sådana som Lasarus. Alltid vill de sorglösa fattiga vara högmodiga och mäta kristendomen med sin egen ändtarms måttstock . Men Jesus har sagt: "Fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid." Detta skall vara ett tecken för er, ni fattiga i anden, att Jesus inte alltid är hos er. Och när ni ibland får njuta av hans nådiga närvaro, så skall ni låta bli att störa den kvinnan som har en flaska ofördärvad och dyrbar nardusolja. Låt henne slösa bort den, så länge hon utgjuter den över Jesus, ty Jesus är inte alltid hos er.

Och ni världens fattiga, som menar, att de kristna är skyldiga att försörja er, tror ni, att den kvinna gjorde orätt, som göt dyrbar nardusolja på Jesu huvud och inte gav er pengarna? Tror ni, att Judas är den bäste fattigvårdaren, han som knorrar och förebrår kvinnan för utgjutandet av oljan? Nog ömkar sig Judas över de fattiga och förbarmar sig över dem för sin egen penningpungs skull. Men han förbarmar sig inte över Jesus, och han tror inte alls, att kvinnan som utgjuter sin kärlek på Jesu huvud, har gjort rätt, utan Judas räknar så, att det skulle ha varit bättre, om man hade gett priset av denna olja åt de fattiga. Men de fattiga har ni alltid hos er, och när helst ni vill, får ni ge dem. Men Jesus är inte alltid hos er. Ack om de fattiga, som liksom Lasarus, är fattiga i anden, nu skulle ligga framför den rike mannens dörr, nämligen den rike mannens, som inte är så obarmhärtig som den rike man, som inte ens lade plåster på den fattiges sår. Till och med hundarna hade mer medlidande än han, ty de slickade den fattiges sår! Vi har sett, att hundarna alltid måste slicka såren på de fattiga, som ligger framför den rike mannens dörr och har svulster över hela kroppen. Vi har sett, att hundarna inte kan låta bli att slicka såren på sådana fattiga, som ligger framför den rike mannens dörr, nämligen den bottenrike mannens, som inte är så obarmhärtig som den rike man som inte förbarmade sig över den fattige Lasarus, inte heller lade plåster på denne fattige mans sår. Men den rike mannen i himlen lägger utan tvivel plåster på den fattige Lasarus sår och bär hans själ till Abrahams sköte, där den fattige Lasarus skall få tröst. Hör du store och alla ägodelars Herre, de fattigas, bedrövades och eländigas bön! Fader vår som är i himlen o.s.v.

Evangelium: Luk. 16: 19 - 31

Med ledning av vårt heliga evangelium skall vi denna nådens stund betrakta: varför den rike mannen måste hamna i helvetet, och för det andra, varför den fattige Lasarus fördes till Abrahams sköte. Första betraktelsen: Den rike mannen har inte samlat sin egendom med tjuvnad eller orättvisa, och ändå måste han hamna i pinorummet. Andra betraktelsen: Den fattige Lasarus har inte gjort något gott mot någon, men han har blivit till besvär och börda för den rike mannen, och ändå fördes han av änglarna till Abrahams sköte. Här har vi nu två män som är varandras fullständiga motsatser. Den ene hölls i stor ära i världen, den andre låg sjuk och utlämnad att trampas framför den rike mannens dörr. Till den ene kom världsherrar för att äta och dricka, dansa och roa sig, den andre bryr sig ingen att se på. Den ene bär purpur och dyrbara linnekläder, den andre har inte ens klädtrasor på sin blottade hud . Den ene har en präktig gård, ståtliga hästar, målade slädar och vagnar, men den andre har inte tak över huvudet. Den ene kan nog äta läckerheter, dricka välsmakande drycker och bära granna kläder, den andre har ingenting att stoppa i munnen . Skulle det nu gå efter världens omdöme och tycke, borde den rike mannen säkert bli salig, men Lasarus skulle passa bäst för pinorummet.

Första betraktelsen. Den rike mannen har inte samlat sin egendom genom orättrådighet, tjuvnad eller bedrägeri. Han har kunnat ärva den stora egendomen. Varför måste han hamna i pinorummet, då han inte har varit någon förbrytare? Det kan den rike mannens bröder fråga. Varför måste denne dygdige, fromme och ärlige man hamna på ett så olyckligt ställe? Av ingen annan orsak än att han hade fått ut sitt goda i världen. Så sade Abraham: "Min son, kom ihåg, att du fick ut ditt goda medan du levde." Du har inte heller sökt annat gott i världen än blott detta jordiska goda, nämligen gods, ära, grannlåt, skönhet, läckerheter och goda dagar. Detta glada liv har du fått njuta i världen, var nu nöjd därmed. Hade den rike mannen i rätt tid upphört med sitt onyttiga och fåfänga liv, sålt hela sin egendom och gett åt de fattiga, såsom Jesus sade till den rike ynglingen som kom och frågade honom: "Vad skall jag göra för att få evigt liv?" Om den rike mannen hade trott Moses och profeterna, vad de skriver om ånger och bättring, så skulle han utan tvivel ha börjat sörja för sin odödliga själ. Han skulle ha börjat i tid söka oförgängliga skatter, som varken rost eller mal kan förstöra och tjuvar inte kan stjäla. Men hans hjärta hade så fastnat i världen och de ting som är i världen, att han inte brydde sig om annat än det goda som världen ger. Detta var den verkliga orsaken, varför han måste gå till förtappelsen.

Nog säger några av den rike mannens bröder, att den rike mannen inte var hård och obarmhärtig mot de fattiga. Men inte skulle Lasarus ha legat framför hans dörr, om han hade fått hjälp av honom. Det framgår av alla omständigheter, att hundarna hade mera medlidande än den rike mannen, ty hundarna slickade Lasarus sår av barmhärtighet, men den rike mannen lade inte en plåsterbit på hans sår. Men låt vara, som den rike mannens bröder menar, att han var barmhärtig mot de fattiga. Vad hade han då vunnit med denna barmhärtighet? Många rika män är i denna tid barmhärtiga mot de fattiga. De skänker endast litet åt de närmaste fattiga, men gör i stället många fattiga genom brännvinshandel, och alla den rike mannens bröder säger efter hans död: "Denne man blev säkert och utan tvivel salig." Varav vet ni, att han blev salig? "Jo, därav vet vi det, att han var så hjälpsam mot de fattiga." Men besinna först, hur många han gjorde fattiga genom brännvinshandel och dyrt pris, som han satte på sin vara. Lägg till också hans hat mot kristendomen och säg mig, när han har gjort ånger och bättring för världslig fåfänglighet, grannlåt och vällust, och säg sedan: "Denne man blev salig."

Skulle det inte krävas mera för saligheten än blott hjälpsamhet mot de fattiga som man nu finner hos många rika män, så skulle alla rika män få lova sig goda dagar i himmelriket. Men alla rika män borde börja tro på Moses och profeterna , vad de skriver om ånger och bättring.

De stackarna borde börja tro, att utan sann omvändelse blir ingen människa salig, ty rika män kan inte tro, vad Moses och profeterna har skrivit om ånger och bättring. Denna världens rika vill inte tro, att ett helvete finns för de obotfärdiga och en himmel för de botfärdiga och troende. De vill först höra färska budskap från helvetet, innan de tror att ett helvete finns. Och även om alla fattiga uppstod från de döda och började predika bättring för den rike mannens bröder, skulle de inte tro. De skulle inte göra bättring. Om Gud själv kom från himlen, skulle de ändå inte tro och göra bättring, ty den rike mannens bröder gör ingalunda bättring förrän det blir hett om skinnet. Den rike mannens bröder vredgas på alla bättringspredikanter. De må komma från himlen eller helvetet, från höjden eller djupet, det gör dem detsamma. Bättringspredikanten må vara levande eller död, det kvittar dem lika. Alla bättringspredikanter är för den rike mannens bröder till förargelse och styggelse. Inte vill den rike mannens bröder se sådana som predikar om ånger och bättring.

Andra betraktelsen. Varför förde änglarna den fattige Lasarus till Abrahams sköte, fast han inte hade gjort gott åt någon? Om det för världen är svårt att säga, varför den rike mannen hamnade i pinorummet, fast han inte hade gjort något ont mot någon, så är det nog ännu mer ofattbart för världen, varför den fattige Lasarus av änglar skulle föras till Abrahams sköte. Så mycket förstår vi, att Lasarus inte blev salig för sin naturliga fattigdoms skull, inte heller för sina sårs och sin sjukdoms skull, fast många fattiga hoppas på bättre lycka efter detta olyckliga liv, då de har blivit korsbärare. Men jag undrar, vem som har lagt detta kors på korsbäraren som genom ogudaktigt leverne har blivit fattig, eländig och vanför. Jag tror att den onde har lagt sitt kors på många som burit det världsliga korset, vilka inte har förstått att skilja Jesu kors från världens kors.

Men vi måste tänka så att Lasarus inte har för sin egen vårdslöshets skull blivit fattig och eländig. Han har inte blivit fattig genom dryckenskap, hordom, lättja och högmod, utan det är någon annan olycklig omständighet vargenom han kommit i så eländig belägenhet med hänsyn till kroppen. Och detta världens kors har för honom förvandlats till Jesu kors, då han av denna världens förgänglighet och fåfänglighet har lärt sig känna sin fattigdom i anden eller den andliga fattigdomen som hade kommit över den förlorade sonen, då han nödgades valla svin. Ingalunda har Lasarus genom den naturliga fattigdomen förtjänat något, liksom den förlorade sonen inte heller genom den andliga fattigdomen förtjänat något. Men nöden som kom av den andliga fattigdomen, tvingade Lasarus att söka bättre lycka och välsignelse i det land och den himmel, som är bortom denna jord. Och där låg Lasarus förtjänst, att han blev så fattig, att han inte mer hade tro, hopp, kärlek eller goda gärningar. Han hade inte längre någonting varmed han kunde skyla sin nakenhet och släcka sin hunger efter rättfärdighet. Han hade ingenting varmed han kunde hela sina sår. Därför började även hundarna av medlidande slicka hans sår.

Tror ni, Lasarus bröder och systrar, tror ni, att hundarna med sitt slickande kan lindra era plågor? Tror ni att hundarna har ett sådant hjärta, att de kan förbarma och ömka sig över er, då de ser samvetssåren blöda och stinka. Jag tror att hundarna har ett sådant hjärta, att de ömkar och förbarmar sig över er, och slickar era sår. Och detta hundslickande betyder, att era synder är förlåtna, er orättfärdighet är utstruken. Då ni har en sådan tro, att Gud har gjort er fattiga och så eländiga, att ni måste ligga vid den rike mannens dörr nakna, blottade, med svulster och blödande sår över hela kroppen, vilka även hundarna slickar av medlidande och förbarmande, så har säkert även den store Skaparen velat ge er en bättre jord och himmel, där alla fattiga är rika, alla tiggare är givmilda, alla sårade är friska, alla sörjande är glada, alla betryckta är upphöjda.

Den i anden fattiges själ är inte alls tung för Guds änglar att bära till Abrahams sköte. Lasarus själ är inte så tung att bära som den rike mannens själ som av sin egen tyngd sjunker ned i avgrunden. Den i anden fattige Lasarus själ är så lätt för Guds änglar att bära till Abrahams sköte, att de gör det med glädje. Men den rike mannens själ är så tung, att den av sig själv sjunker ner i botten.

Nu tröstas Lasarus själ. Nu sitter han till bords med Abraham, Isak och Jakob i Guds rike. Om han här har varit hungrig, så skall han mättas. Om han här har varit törstig, så skall han släcka sin törst där. Om han här har varit naken, så skall han där vara iklädd med Kristi rättfärdighet. Om han här har gråtit, så skall han där vara glad. Om han har haft sår här, så skall han vara frisk där. Om han här har burit svarta kläder, så skall han där få vita kläder. Om han här har varit föraktad, så är han nu upphöjd. Om den rike mannen har förtrampat honom, så måste den rike mannen nu be honom.

Var nu vid god tröst, du fattige Lasarus. Sitt nu till bords med Abraham. Sitt nu ned för att äta och dricka himlens bröd. Du är nu i Abrahams sköte, som är de troendes fader. Ingen gör spe av dina tårar. Gläd dig och fröjda dig. Du har druckit ur sorgens kalk, men nu får du dricka ur livets kalk, som är i Guds paradis. Amen!

KP 301 (= källan) / P 855 / SW 367 / B 200 /