Nr 42 2 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1855

Somliga inbjudna gäster sade till konungens tjänare: Jag har köpt fem par oxar och därför kan jag inte komma. Lukas 14: 19

Vi hör av dessa ord, vilka hinder somliga sorglösa har, varför de inte vill göra sann bot, så att de skulle bli delaktiga av Guds nåd. De sitter så hårt fast i världen, att Guds Ande inte förmår slita deras hjärtan lösa från världen. För dem är oxar kärare än Gud. Och fast de sorglösa säger: "Vi håller inte oxar för Gud," så framgår det dock av alla omständigheter att de avgudadyrkar dessa jordiska ting, då de älskar dem så mycket att de för deras skull inte kan göra sann bot och bättring. De sorglösa tror och fruktar, att det jordiska arbetet blir försummat, om de gick oftare i kyrkan och skolan. Inte tänker en sorglös människa, att hon spiller mer tid på dans, kortspel, dryckenskap och andra fåfänga tidsfördriv än på kyrkan och skolan. Inte besinnar hon, att hon offrar mer på grannlåt och prål än vad de väckta ger till skolan.

Om en Guds tjänare kallar en sorglös tillbaka från förtappelsens väg och förmanar honom att övergå till ett bättre själatillstånd och leverne, för att han skulle bli delaktig av Guds nåd och den salighet som Gud har lovat de troende , så säger han: "Jag har köpt fem par oxar, och kan därför inte komma." Och en annan säger: "Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag inte komma." Här har Frälsaren ställt de sorglösas hinder framför ögonen på dem. Somliga tror sig bli fattiga genom kristendomen, och somliga fruktar, att de inte får någon hustru, om de börjar svamla alltför mycket . Så fruktar också sorglösa flickor, att de inte får en man, om de gör bot. Då måste de avstå från grannlåt och hordom, om de verkligen började göra bot och bättring. Just för denna sak har många avbrutit sin ånger och avfallit från nåden. På grund av hordom och grannlåt har många slutat att följa Jesu bedrövade lärjungar, och därigenom har Kristi namn blivit smädat bland hedningarna.

Visserligen har budet nu kommit till alla, att den himmelska nattvarden är tillredd, men de inbjudna har så många hinder, de har så mycket att uträtta i världen, att de inte har tid. Somliga tänker på oxar och hästar, somliga på giftermål och somliga på grannlåt som har erövrat deras hjärtan. Därför uppskjuter de sin bot från år till år och från dag till dag. Slutligen kommer döden och ansätter deras hjärtan , och då först öppnas deras ögon till att å ena sidan se världens fåfänglighet som de har älskat, och å andra sidan evigheten som öppnas för deras ögon. Då skulle de önska att få tillbaka de dyrbara nådestunder som de förspillt i denna världen, i världens fåfänglighet, dryckenskap, skörlevnad och vällust. Men dessa nådestunder kommer inte mer tillbaka, och då börjar de döma sig själva. De börjar ropa till bergen: "Fall över oss!" och till höjderna: "Övertäck oss."

Alla människor i denna församling vet, hur olycklig död har drabbat dem, som har föraktat den himmelska rösten, som har förkunnat bättring för de förhärdade. Alla döende har måst erkänna, att kristendomen som de förut i sin blindhet har dömt som falsk, är rätt. Inte en enda av de döende, som under de senaste åren har lämnat världen, har kunnat betyga, att denna kristendom är falsk, men de är många, som har måst döma sig själva, därför att de inte tidigare insett, hur farligt deras tillstånd har varit, hur blinda de har varit, som har kämpat emot denna kristendom. Ta nu vara på bättringsropet, ni blinda, halta och lemmalytta, ni döva och stumma. Hur länge månne denna nådatid varar? Snart torde den tiden komma, att alla motståndare, alla fiender till Jesu kors, får ropa och ingen svarar, de får klappa och ingen öppnar, de får tjuta, och avgrundens väggar ger svar. Men må den store Nattvardsvärden som har bjudit många, fast endast få kommer till den stora nattvarden, öppna de blindas ögon och de dövas öron, leda de halta, bära de lemmalytta och föda de fattiga, för att även de skulle komma fram till den stora nattvarden innan dörrarna stängs. Hör du store Nattvardsvärd de haltas, blindas och lemmalyttas suckan. Fader vår, o.s.v.

Evangelium: Luk. 14: 16

Med ledning av det heliga evangeliet skall vi genom Guds nåd betrakta, varför de inbjudna gästerna inte vill komma till bröllopet. Första betraktelsen: Varför vill inte de män som köper åkrar komma till bröllopet? Andra betraktelsen: Varför vill inte de män, som köper oxar komma till bröllopet? Tredje betraktelsen: Varför vill inte de män, som gifter sig, komma till bröllopet? Vi hoppas, att fast de förnäma gästerna inte vill komma, skall de fattiga, halta, blinda och lemmalytta ändå komma, hur långsamt de än går.

Första betraktelsen: Varför vill inte de män, som köper åkrar, komma till bröllopet? Den förste säger: "Jag har köpt en åker, jag ber dig, ta emot min ursäkt?" I denna liknelse har Frälsaren visat, att hindren för den sorglösa människan består av alla de jordiska sysslor varigenom hon syndar, och alla de ting som hon har fäst sitt hjärta vid. Åkerbruk är i sig lovligt, men det blir skadligt för hennes själ, då hon för åkerbrukets skull inte arbetar på Guds åker. Den jordiska åkern besår hon, men den himmelska åkern lämnar hon osådd. Så händer det ofta i det land, där åkern är människornas högsta goda. Kornjudarna samlar spannmål för nödår såsom de säger, men höjer priset på spannmål så högt, att en fattig inte förmår att köpa det. Hur skulle sådana bruka den himmelska åkern som binder både kropp och själ vid det jordiska levebrödet och inte orkar höja sina tankar eller upplyfta sina hjärtan till något högre? De gräver i jorden med sina naglar och tror sig finna en skattgömma där, men när den kommer upp i dagen, så är den inget annat än en kolgömma. Om de blott brukade jorden, men de fördärvar jorden. De förstör Guds gåvor, så att de inte duger till föda ens åt svinen. Lapar hundarna brännvin? Äter svinen djävulsträck ? Inget kreatur är så orent och snuskigt som människan, som från början är skapad till Guds avbild. Hon har nu förvandlats till ett andligt svin och är snarare lik djävulen än Gud. Hennes skepnad har blivit ful och stygg som Kains skepnad. Och med en sådan skepnad vill hon nu komma inför Guds och änglarnas ansikte, men alla obotfärdiga och oomvända skall kastas ut. När man i nådatiden kallar dem till sann ånger och bättring, säger de vilka hinder de har: "Jag har köpt en åker och går för att se på den."

Andra betraktelsen: Den andre säger: "Jag har köpt fem par oxar och jag skall pröva dem." Här hör nu alla obotfärdiga, varför de föraktar Guds nådiga kallelse till bättring. De säger: "Jag har köpt fem par oxar." Fast de sorglösa säger: "Inte är de i hjärtat. Vi håller inte oxarna för Gud." Men vi hör nu av Frälsarens egen mun, att oxar och hästar duger till gud åt världens trälar, som hedningarna i Egypten hade en oxe som sin gud och dyrkade denna, och Israels barn gjorde efter denna förebild en guldkalv i öknen. Nog var flickorna redo att ge sina ringar åt Aron, nog var de redo att riva bort öronringarna från sina öron, då de hörde, att därav skulle bli en gud. Men då de borde ge en tolvskilling till skolan eller de fattiga, då är det brist på allting. Inte blott oxar och hästar är de sorglösas gudar, utan även granna kläder, präktiga gårdar, målade slädar och vad helst som kan vara kärt och dyrbart för dem. Luther säger, att det som människan mest älskar och anser för sitt högsta goda, är hennes gud. Den rike älskar sina ägodelar och den fattige sina trasor. Det är förfärligt och beklagansvärt, att djävulen har så fängslat och bundit sina trälar i sina garn, att det inte på något sätt är möjligt att slita sig lös från dem. När Guds barn uppmanar de sorglösa till bot, svarar de: "Jag har inte tid. Jag har inte möjlighet. Jag måste leva i världen. Jag måste odla jord. Jag har köpt en åker. Jag har köpt fem par oxar. Jag har tagit mig en hustru, och därför kan jag inte komma. Är dessa de sorglösas förhinder så nödvändiga, att de därför inte kan komma till bröllopet? Jo, för den sorglöse är de så nödvändiga och viktiga, att världsträlen inte kan slita sig lös från dem. Han kan inte slippa lös från dem, hur han än skulle försöka. Fast han vet, att oxar inte kan hjälpa i evigheten, ändå hänger han fast vid dem, och måste för deras skull gå till förtappelsen. Det må gå för själen hur som helst, men kroppen måste leva. Jord och mull måste grävas, världens ägodelar måste samlas, granna kläder måste skaffas, oxar och hästar måste köpas. Och detta är ett så stort hinder för den sorglöse, att han därför inte kan sörja för sin själ. Därför blir Guds ord föraktat och gudstjänsten bortglömd. Allt som hör till själens bättring och uppbyggelse försummas för dessa jordiska ting och sysslor. Och först sedan, när döden kommer, saknar man de oförgängliga skatterna som behövs i evigheten. Detta den sorglöses liv är så styggt och förskräckligt inför Gud, att Guds Son började bäva och förfäras för detta ogudaktiga liv . Men den blinde stackarn ser inte, att han är så förfärlig, utan han tror, att inte heller andra är bättre än han.

Tredje betraktelsen. Varför kan inte de män som gifter sig bli botfärdiga? Om åkerköpare inte har lust att bli saliga och om oxköparna har ett sådant hinder, att de inte kan bli ångerfulla, så har de giftaslystna ännu större hinder. De förstnämnda har så stor girighet och världskärlek, att de inte kan slita sig lösa från världen. Men för den giftaslystne är skörlevnaden och vällusten så starka, att de ingalunda kan göra bot. Detta är de ungas största hinder. Först gör de sig granna och vackra för världen, slutligen börjar de bedriva hor , såsom man på Noas tid gifte sig, tog sig hustrur och hustrur gavs åt män, likaså på Människosonens tid. Och om de gifte sig som folk, men de flesta börjar i galen ända. De parar sig som kreaturen under brunsten, och sedan kommer andra djävlar att fira bröllop. Somliga gifter sig inte, utan bedriver hor. Och sådana vackra djur finns nu i världen som kallar sig för kristna och bedriver hor .

Förr i världen har de dygdiga hedningarna förebrått dem som bedriver hor, men nu förebrår dem inga andra än de väckta och kristna. Och för detta förebrående blir de hatade och förföljda. Nu lever man i kristenheten som turkar och hedningar efter den tro och lära vari de har undervisats och uppfostrats. Men de, som blivit döpta till Kristus, lever ingalunda efter den lära vari de blivit undervisade, utan de lever alldeles emot Guds ord. De är gudfruktiga i kyrkan och ogudaktiga bakom kyrkan. De är dygdiga i kyrkan och bedriver hor bakom kyrkan. De välsignar i kyrkan och svär bakom kyrkan. De dricker samma dag ur Herrens kalk och djävulens kalk, och detta gör de år efter år och dag efter dag. Och när döden kommer och ögonen öppnas, då ser de på vilken väg de är. Då blir det nöd. Då låter de hämta prästen för att kunna bikta sig. Då önskar de nog, att de kristna som de smädat och hatat skulle komma och tala med dem. Då börjar de fåvitska jungfrurna be de visa och säga: "Ge oss av er olja, ty våra lampor slocknar," men de har intet att ge, eftersom de sover tillsammans. Då börjar de sorglösa be de väckta, att dessa skulle förlåta dem deras okunnighet, och nådetjuvarna anhåller om de kristnas förböner. Men nådetiden löper ut, nådens sol går ned, livstråden går av. Snart flyr livet, och då har man inte längre tid att ångra sig, utan då måste man fara till evigheten. Och där får de ångra sig i evighet.

Nu hörde ni, vilka de sorglösas största hinder är. De är åkrar , oxar och kvinnor. Åkerbrukarna nänns inte lämna sina åkrar och komma till det himmelska bröllopet. Oxköparna nänns inte lämna sina oxar och komma till bröllopet, ty oxar är för dem kärare än himmelriket. De giftaslystna kommer inte till bröllopet, ty de måste först bedriva hor, innan de går till förtappelsen, så att de inte skall gå miste om någon glädje och vällust. Sålunda kommer inga andra till det himmelska bröllopet än fattiga, halta, blinda och lemmalytta. Vad dåliga bröllopsgäster har inte himlens Konung! Till en sådan skara vill ingen hederlig bonde komma, än mindre någon världsherre . Därför blir även himlens Konung smädad för det dåliga och föraktade bröllopsfolket. Helt annorlunda är det med denna världens furste, som har oändligt mycket bröllopsfolk , nämligen de bästa åkerbrukarna som finns i världen, de bästa oxköparna, som finns i världen, och de bästa giftasmän som finns i världen, nämligen granna och präktiga. Män och kvinnor i klädedräkt, i sidendukar, med ringar och armringar av guld, med guldhjärtan. Där dricker de, där svär de, där dansar de, där skrattar de och gör spe av Guds fattiga bröllopsgäster som är halta, blinda och lemmalytta, döva och stumma, fattiga och vanföra. Och dessa blinda, halta och lemmalytta, som är så föraktade, får sitta på den himmelske Konungens bröllop och äta manna. De får vin och mjölk utan penningar och för intet , och brudtärnorna hoppar på guldgolvet som hjortar och sjunger för Konungen en ny psalm. Amen! Halleluja!

KP 307 (=källan) / P 862 / SW 372 / B 206