Nr 71 JOHANNES DÖPARENS DAG 1856

Rösten säger: "Predika", och han sade: "Vad skall jag predika?" Allt kött är gräs och dess godhet såsom blomster på åkern. Gräset förtorkas och blomstret förvissnar, ty Herrens ande blåste därpå. Folket är visserligen gräs. Gräset förtorkas och blomstret förvissnar men vår Guds ord består för evigt. Jesaja 40: 6 – 8.

Vad profeten Jesaja i dagens epistel talar om gräset och blommorna hör så väl till det andliga som till det jordiska. Det är inte blott människans kropp och yttre skönhet som är liksom gräset som snart förtorkas, utan även hennes godhet är såsom åkerns blomma som förvissnar. Om profeten med godhet åsyftar det jordiska goda, så försvinner det och förvissnar som en blomma på åkern. Om profeten på detta ställe menar det andliga goda, så borde det bestå en längre tid om sommaren inte vore så kort i Norden. Men fienden vill beröva även det, om människan inte vakar över denna godhet. Fienden förmår henne att slösa bort det, om den förlorade sonen far till främmande land. Men det är troligt att man med människans godhet åsyftar det jordiska goda, så som mat, dryck, hälsa, kroppskrafter och dylikt. Alla dessa liknelser är i sig tydliga och de behöver inte så mycket förklaring, ty den dagliga erfarenheten bevisar, att människans godhet är så som åkerns blomster som snart försvinner.

Om nu alla människor i sin ungdomstid skulle betänka, att deras godhet är så som en blomma på åkern som vid midsommartid är i sin skönaste blomning, men har förvissnat redan i augusti, så skulle de vid midsommartiden söka evighetens blomster som inte skiftar sin färg. Se hur ett litet barn blir förtjust när det betraktar de första vårblommorna. Det gör kronor och kransar av dem, men en fullvuxen människa skiter på dessa blomster och bryr sig inte alls om dem, ty hennes hjärta är fast vid världen. Hon ser på den grannlåt som världens konstmästare har framställt på tyger . Hon förstår inte längre något om den grannlåt som Gud har målat på den grönskande ängen. Se på blomstren på åkern, hur härligt de blomstrar. De väver inte, och inte spinner de, likväl kunde inte Salomo, denne store herre, i all sin härlighet liknas vid dem. Men blomstret förvissnar. Dess skönhet och prakt försvinner snart. Människans skönhet och prakt är snart borta. Inom några årtionden har ungdomens skönhet och styrka försvunnit.

Om de troende inte hade ett bättre liv att vänta än detta korta och besvärliga liv, så skulle det vara bäst att säga med Job: "Människan är skapad till olycka som fågeln till att flyga." Eller som Paulus betygar: "Om vi endast i detta liv hade i Kristus vårt hopp, så skulle vi vara de mest ömkansvärda av alla skapade." Ty ingalunda har de kristna det trevligt på denna jord, vilka ständigt måste strida och kämpa mot djävulen, världen och köttet. Men Gud ske lov! De kristna har det hoppet och den förtröstan till Gud, att evighetsblomster skall växa på deras gravar, om de flitigt plockar dem och planterar dem på evighetens sköna strand, om de som små barn gör kronor och kransar av evighetsblomster.

Jordiska blomster vissnar. Människans skönhet och styrka försvinner, men blomstren som växer på evighetens sköna strand faller inte, och skiftar inte heller sin färg. Sök, sök, ni barn, sök evighetens blomster. När ni kommer hem, får ni göra kronor av dem och ställa dem under det höga taket på Johannes födelsedag. Johannes blommor och Petrus blommor växer ännu i Norden, och röda törnrosor syns här och där vid älvstränderna där det är torrt. Törnekronan har gjort otaliga, blödande sår på Jesu huvud. Därav kommer de röda rosor som heter törnrosor.

Och då nu vid midsommartid alla blomster håller på att slå ut, fast kylan vill hindra dem att växa, borde vi be att Herren måtte låta sin nådefulla sol skina över dem och ge dagg från himlen för att Johannes blommor måtte växa och törnrosorna breda ut röda rosor, och att evighetsblomstren som inte förändras, skall bli planterade på våra gravar, då alla jordiska blomster vissnar. Hör du törnekrönte Konung, de bedrövades, botfärdigas och betrycktas bön. Fader vår o.s.v.

Evangelium Lukas 1: 57 - 80

Vi hörde av vårt heliga Evangelium, hur Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande och förutsade, för vilket ändamål Johannes hade blivit född i världen, nämligen för att bereda vägen för Herren och ge folket salighetens kännedom till förlåtelse för deras synder och för att upplysa dem som sitter i mörkret och dödsskuggan. Med följd av detta bör vi denna nådestund betänka och betrakta 1. hur Johannes bereder väg för Frälsaren, 2. hur han ger salighetens kännedom genom syndernas förlåtelse, 3. hur han har kommit för att upplysa dem som sitter i mörkret och dödsskuggan. Må Herren ge kraft och styrka åt den som bereder vägen, ger salighetens kännedom och förskingrar mörkrets skugga.

Första betraktelsen. Hur Johannes bereder väg för Frälsaren. Profeterna hade förr under Gamla Testamentet berett väg för Frälsaren, men världens snöyra och storm hade utplånat denna väg, så att väggrunden var förstörd. Vid tiden för Johannes födelse fanns det inte många själar som följde efter denna väggrund. Evighetsvandrarna hade gått vilse och vandrade endast på orätta vägar. Några få själar, så som till exempel gamle Simeon och profetissan Hanna, Josef och Maria kände med sina fötter efter denna gamla grund, men deras vandring och resa gick långsamt. Nu kom Johannes för att bereda denna väg. Men tungsint måste han bereda denna väg, ty den onde hade vältrat stora stenar, stubbar, stockar och ruskor på vägen. Berg och höjder på ömse sidor om vägen, från vilka allt slags skräp, smuts och gyttja hade runnit in i dalarna. Därtill även gyttjiga myrar där människan sjunker in i den bottenlösa gyttjan. För att fylla ut allt detta krävs många hundra lass av stenar innan vägen börjar bära. Här har vägberedaren arbete och möda. Han får knappast två alnar om dagen färdigt.

Först måste Johannes predika lag till samvetets väckelse. Och dem som genom hans predikan blev väckta, döpte han i floden Jordan, och de bekände sina synder. Men bergen och höjderna började ge svar. Översteprästerna, de skriftlärda och fariséerna frågade Johannes: "Vem är du? Är du Kristus? Världsherrarna började genast klandra på Johannes stränga predikningar, eftersom han fördömde dem, och skällde på dem genom att kalla dem för huggormarnas avkomma. De sade, att Johannes hade djävulen och att han var i andligt högmod. Men genom att förkunna lagen beredde han dock väg för Herren Jesus. Och för dem som blev väckta genom lagen, visade han Guds Lamm som borttager världens synder. Men tror ni att de var många som då blev väckta? Bland den folkmängden borde det ha funnits många tusen väckta, men vi hör, att det inte fanns flera än fem hundra som fick se Frälsaren efter hans uppståndelse. Och dessa fem hundra hade utan tvivel följt Jesus från Galiléen. Vi vet inte om alla av dem har blivit väckta genom Johannes lagpredikningar, men det ser vi av alla omständigheter, att de som verkligen är väckta inte har kunnat gå till någon annan än Jesus. En del hade redan återvänt och gett upp att följa Jesus, då han sade några strängare ord till dem.

Och så verkar det ännu ske, att många som har börjat efterfölja Jesus, vänder sin rygg åt honom då svårare frestelser möter dem. De kan inte försaka världen. De orkar inte kämpa. De har inte rätt vaksamhet. De förnekar inte sig själva. De har inte kamp och strid. För dem blir vandringen i världens öken långsam och besvärlig. Så snart hordomsdjävulen börjar röra sig i köttet överger de sin himmelske Brudgum och de fastnar vid världen. Sålunda är det inte många själar som kommer fram till himmelsfärdsberget.

Se efter, ni få själar som ännu följer Jesus och hans lärjungar, hur ni skulle först komma fram till uppståndelsens kulle, där Jesus är korsfäst, och därefter till himmelsfärdsberget, där änglarnas löfte har givits dem, som ser upp mot himlen. Ni galileiska män! Varför ser ni upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, skall återkomma på samma sätt som ni såg honom fara bort. Ni galileiska män som nu har blivit skiljda från Jesu synbara närvaro, har änglarna sagt er, att det ni inte får se upp mot himlen? Har änglarna sagt er, att ni måste se ned mot jorden? Inte har änglarna sagt er, att ni inte skall se uppåt mot himlen, utan de har frågat: "Varför ser ni upp mot himlen?" Änglarna har lovat att Jesus skall komma åter därifrån så som ni har sett honom fara bort. Tro, ni galileiska män, att han skall återkomma därifrån, och han kommer snart och hämtar bort de sina. Återvänd med glädje från himmelsfärdsberget till Jerusalem och predika evangelium medan ni varje dag, varje stund, väntar på att Jesus skall komma för att döma levande och döda.

Andra betraktelsen. Johannes har kommit för att ge folket salighetens kännedom genom syndernas förlåtelse. Då Johannes genom sträng lagpredikan hade berett vägen för härlighetens Herre i människornas hjärtan, av vilka somliga har blivit väckta från syndasömnen och blivit bekymrade för sina själar, så har även synderna börjat betunga deras samveten. Och av dessa synder blir de väckta tryckta ned till helvetet, om de inte får löfte om syndernas förlåtelse. De väckta får inte del av salighetens kännedom om de inte får sina synder förlåtna. Men vem skall nu förlåta dem synderna, då översteprästerna, de skriftlärda och fariséerna inte förlåter de väckta deras synder, men åt de sorglösa och nådetjuvarna förlåter de nog synderna. Om Människosonen på jorden förkunnar syndernas förlåtelse åt botfärdiga, bedrövade och tvivlande, om Människosonen säger till den lame: "Dina synder är dig förlåtna," så säger prästerna, de skriftlärda och fariséerna: "Han hädar Gud." Vem skall då förlåta synderna åt den lame om inte Människosonen, som har kommit för att frälsa och saliggöra syndare? Johannes har inte kommit för att kasta syndare till helvetet, men han har kommit för att ge sitt folk salighetens kännedom till syndernas förlåtelse. Så snart som synderna börjar bekymra och betunga samvetet, pekar Johannes med sitt finger på Guds Lamm som borttager världens synder. Och de Johannes lärjungar som efter detta pekande börjar följa Jesus, skall få sina synder förlåtna och bli delaktiga av salighetens kännedom. Men de olyckliga själar som inte följer Jesus, utan går med de nio spetälska tillbaka till världen, skall inte få sina synder förlåtna oavsett om de trodde som judarna, att Gud är deras Fader. På denna tid är det många som tror att Gud är deras Fader, fast de inte har fått del av salighetens kännedom genom syndernas förlåtelse. Och många som en gång har fått sina synder förlåtna, har återigen tagit syndabördan på sig och själva börjat bära den. Och många har också börjat synda på Guds nåd. Deras synder är inte förlåtna, utan bundna.

De förstnämnda är nådetjuvar som aldrig har fått sina synder förlåtna, fast de tror så. De tycker inte alls om Johannes lagpredikningar, ty de säger att Johannes har djävulen. De skiljer sig från lärjungarnas sällskap. De följer inte Johannes. De följer inte heller Kristus. De är bäst överens med världen och disputerar med Kristus och säger: "Vi har en Fader, nämligen Gud." Men Kristus säger till dem: "Ni är av fadern djävulen!"

Men den andra hopen som har tagit syndabördan på sig för att bära den, utgörs av otrons fångar som sitter i dödsskuggan. De vill inte se på Guds Lamm som borttager världens synder. Däremot ser de på egenrättfärdigheten som lägger stenar på bördan och tränger de botfärdiga själarna in i skogen, så att de inte alls vågar se på trons upphovsman och fullkomnare. Därför utmattar egenrättfärdigheten dem så att de inte längre orkar bära Jesu kors. Dessa otrons fångar sitter visserligen i dödsskuggan, och de ser inte de levandes land. Men om någon Människoson säger till sådana lama: "Dina synder är dig förlåtna," så tror de inte. Johannes Döparen har inte kommit för att skälla på dem, utan han har kommit för att ge dem salighetens kännedom till syndernas förlåtelse. Och vi hoppas att de slutligen börjar följa Jesus och se på den Korsfäste, eller på Guds Lamm som borttager världens synder. Honom har Johannes Döparen visat åt de bedrövade, botfärdiga, tvivlande, och dem som bär en tung syndabörda.

Se på Guds Lamm som borttager världens synder, ni tvivlande, otroende, med egenrättfärdigheten kämpande, ni under syndabördan nedtryckta. Guds Lamm tar bort världens synder. Bär era bördor till foten av Jesu kors men inte till foten av drakens kors. De som är renade i drakens blod har burit sina bördor till foten av drakens kors. Men de har inte fått del av salighetens kännedom, och kommer inte heller att få del därav vare sig i denna eller i den kommande världen.

Tredje betraktelsen. Johannes har kommit för att upplysa dem som sitter i dödsskuggan. Stort mörker rådde på jorden då Johannes kom och predikade bättring. Inte blott fel nådens ordning som framställdes av prästerna för folket, varigenom folket hade blivit lärt att lita på sin egen helighet, så att inga andra ansågs för syndare än horor och publikaner som visserligen hade ett grovt och ogudaktigt leverne, men ogudaktigheten var inte så tygellös som kan ses på många håll här. Horor och publikaner har inte varit drinkare, inte heller sabbatsförbrytare som folket här, ty här spelar man kort och slår boll på söndagen. Du skall inte finna sådana fåfänga ting nämnda i Bibeln. Den syndiga handeln som drevs kring templet var mot lagen. Därför tog Frälsaren en piska och drev ut två och fyrbenta kreatur ur templet. Samvetena var också förskräckligt blinda, då ingen hade ett väckt samvete. Alla präster predikade om den egna skenheligheten, men inte ett ord om ångern. Om Kristus eller den kommande Frälsaren predikade man sällan, och även då på så vis, att han skulle bli en jordisk Frälsare som tar makten i alla riken. Visserligen väntade då alla på den kommande Frälsarens tillkommelse, men de trodde att han skulle befria judarna från romarnas välde, men inte från djävulens välde. Ty de insåg inte, att hela mänskligheten hade hamnat under djävulens välde.

Då nu Johannes genom lagpredikan började väcka folk ur syndasömnen, så lät hans stränga lagpredikningar som hundskall. Det var så okänd röst, att prästerna började fråga Johannes: "Vem är du? Är du Kristus, eller är du Elias?" Och slutligen sade de: "Johannes har djävulen:" Han är i andligt högmod. Det är förståeligt, att Johannes inte kunde upplysa hela folket på en gång. Men de få själar som vaknade genom Johannes lagpredikningar fick upplysning. De själar som satte i andligt mörker, fick en sådan upplysning, att de började bekänna sina synder. Mörkrets gärningar togs fram i ljuset. De började göra bättring. Och åt dem som låg i dödskuggan, nämligen de tvivlande själarna eller otrons fångar, pekade han med sitt finger på Guds Lamm som borttager världens synder.

Men inte vill alla otrons fångar och i dödsskuggan sittande se på honom, utan de ser hellre på sina många synder och på sin egen uselhet än på Guds Lamm, vars blodådror de med syndens vassa kniv har öppnat. De bryr sig inte om att ta tillvara Guds Lamms blod i ett orent kärl, men om kärlet vore rent så skulle de kunna ta tillvara detta blod. Det är många som även på dessa tider tänker, att det torde vara synd, om man låter kreaturets blod rinna ned på marken, men de inser inte, hur stor synd det blir, att Guds Lamms blod fåfängt rinner ned på marken. Det finns även här sådana som sitter i dödsskuggan, som inte har någon tillflykt i himlen eller i världen, vilka inte vill ta Guds Lamms blod i ett orent kärl, men i ett rent kärl skulle de kunna tänka sig att ta det. Ni i dödsskuggan sittande och tvivlande själar, hur länge vill ni sitta i dödsskuggan som otrons fångar, där ni inte får se nådasolens ljus? Har inte Johannes med sitt finger pekat för er på Guds Lamm som borttager världens synder? Hur länge vill ni sitta i dödsskuggan, ni som är långt borta från Guds Lamms slaktplats? Nu droppar de sista dropparna ur hans blodådror. Snart lämnar blodet honom. Snart dör Jesus i de kristnas hjärtan. Om de inte tar Guds Lamms blod tillvara innan han dör, så blir de utan försoningsblod. Tvätta era händer i Lammets blod, ni brudtärnor som är kallade till Lammets bröllop.

Ingen människa har så rena händer som de som tvättar sina händer i blod. Tvätta era händer i Lammets blod, ni brudtärnor. Snart börjar Lammets bröllop. Snart kommer gästerna från himlen. Låt era fötter bli tvättade, ni lärjungar, ty rena måste deras fötter vara, som är värdiga att dansa på himlens rena golv. Ni har vadat i världens gyttjepöl. Svarta fötter duger inte alls åt dem som är kallade till bröllopet. De svärtar ned himlens rena golv, om de kommer med svarta fötter. Låt därför era fötter bli tvättade, innan ni träder in på Lammets bröllop. Och ta bröllopskläderna på er, och tillred era lampor. Se efter, om ni har olja i lampan.

Nu under midsommartiden, när ljuset ännu är kvar i världen, borde alla som reser till evigheten vandra och plocka evighetsblomster som växer på evighetens sköna strand, och röda törnrosor som växer på Sions berg, ty många av dem som nu ser detta ljus som på midsommartiden lyser för dem som sitter i mörkret och dödsskuggan skall då redan vara övertäckta med mull innan dagen för Johannes åminnelse nästa gång firas. Be till Sions Konung, för vilken Johannes kom för att bereda väg, att han måtte bevara de få själar som ännu efterföljer Kristus, så att de måtte orka bereda vägen för Herren Jesus och att Sions Konung må kunna vandra uppifrån nedåt, för att någon själ skulle bli räddad ur denna sorgedal och se Johannes glädja sig i himmelriket nu och i evighet, amen.

1. Original (delvis förkommet) / Aunos samling / Nationalarkivet / Helsingfors/ 2. Kopia / Raittilas samling / Uleåborgs landsarkiv /

UP / P 1350 / SW 504 / B 346 Denna predikan avviker något från Uusi Postilla beroende på olika handskriftsversioner. Det är dock tydligt att Boreman har tagit med endast inledningen i sin översättning.