Nr 4 3 SÖNDAGEN I ADVENT 1854 (aftonsång)

Jag Herren har kallat dig i rättfärdighet för att öppna de blindas ögon och befria fångar från fångenskapen och från fängelset dem som sitter i mörkret. Jes. 42:6,7.

Så talade Herrens Ande fordom genom profeten Jesaja om Messias eller den utlovade Frälsaren som Herren hade kallat i rättfärdighet för att öppna de blindas ögon och befria fångar från fångenskapen och från fängelset dem som sitter i mörkret. Och denna Jesaja profetia gick i uppfyllelse då vår välsignade Frälsare började predika ett ljuvligt nådens år och frälsning för syndens fångar. Då öppnade han den blindes ögon och de dövas öron varigenom många fick se himlavägen.

Men denna förutsägelse av profeten Jesaja går ännu i uppfyllelse. Då Jesu evangelium förkunnas tydligt och rent, så händer det stora undret ännu, att den andligt blindes ögon öppnas och de dövas öron öppnas, och många syndens och otrons fångar befrias från djävulens bojor. Men liksom många då på Frälsarens tid blev genom evangeliet värre, så händer det även nu, att många förargar sig på honom och blir värre genom hans predikan. För Kristus har blivit satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Men alla dem som tog emot honom, gav han kraften att bli Guds barn.

Profeten Jesaja förutsägelse har gått i uppfyllelse under Frälsarens tid. Och även i dessa tider fullbordas den samma profetiska förutsägelsen. Många blinda stackares ögon blir öppnade genom evangeliepredikan. Många dövas öron öppnas genom denna kristendom. Många har fått känna sin blindhet och uselhet. Många har också blivit frälsta från syndens, dödens och djävulens våld.

Men somliga förargas och förhärdas därigenom. Även detta har skett enligt Bibelns förutsägelse. Och så har det skett från världens början. Och så skall det ske ända till världens ände. Denna kristendom skulle ju inte vara rätt, om världen hade tackat oss och sagt: "Det är en rätt kristendom." Då skulle inte fienden längre vara vid liv, om hans trälar hade sagt: "Det är en rätt kristendom, det är den rätta himlavägen."

Det har alltid varit den rätta kristendomens kännetecken, att djävulens apostlar har hatat och förföljt de kristna. Trösta er med det ordet, ni få Jesu lärjungar som har sett Jesu stora och mäktiga gärningar. Ni som har känt den stora och förunderliga förändring som Jesus har kommit för att genomföra. Då hela världen hatar, försmädar och förföljer er på grund av denna kristendom, så har det skett enligt Guds ord, och enligt forntida kristnas erfarenheter.

Men nu är världen i en förfärlig blindhet och i ett förskräckligt mörker. Guds stränga rättfärdighet har nu kommit från himmelen över alla som gör orätt. Den stora draken, som kallas för djävul och Satan, har utkastats ned på jorden, och han har stor vrede då han vet, att han har endast en kort tid kvar. Nu har vi den förskräckliga tiden. Den förödelsens styggelse som profeten Daniel såg, vilket även vår Herre har förutsagt, att folk reser sig mot folk. Då uppstår krig, farsot, blodsutgjutelse och uppror. För kristendomens sol har blivit svart och månen röd, innan Herrens stora dag kommer, då alla den yttersta tidens tecken utgjuts över jorden.

Men fast Egyptens mörker råder över jorden och mörkret över folket, så skiner likväl solen i landet Gosen där Israels barn bor. Då nu världen är så svart, ful och förskräcklig, så skall ni få Jesu lärjungar be, att Herren av sin stora barmhärtighet måtte ge de fattiga evighetsvandrarna som är på väg till Betlehem en liten stjärna som tecken och vägledning vid himlaranden. För då den stora draken har med sin stjärt dragit tredje delen av himmelens stjärnor ned på jorden, så finns det inte längre många stjärnor som syns på himmelen. Be också, att denna förfärliga tid måtte bli förkortad för de utvaldas skull. För även de kristna måste för kroppens del lida för de ogudaktigas skull av hunger och trångmål. Men den store Krigshjälte, som har lovat hjälpa och skydda dem som ropar honom till hjälp, har även sagt: "Ett brutet rö vill jag inte sönderkrossa och en rykande veke vill jag inte utsläcka." O, du brutna rö! Frukta inte att Herren skall sönderkrossa dig. Och du rykande veke. Inte har Herren ämnat utsläcka dig. Så blås nu, Herre Jesus, på den rykande veken för att den måtte fatta eld och lysa för dem som sitter i det mörka rummet. Så länge som den rykande veken ännu inte har slocknat, har vi det hoppet, att Herren Jesus blåser därpå med sin Helige Ande, så att den fattar eld. Att de få själar som sitter i mörkret och väntar på dagens gryning, måtte få se ljuset. Hör du, Store Korsbärare som har kommit för att öppna de blindas ögon och dövas öron, och för att frälsa fångar, hör de bedrövades, nödställdas och betrycktas suckan, då de suckar till dig med ett ödmjukt och botfärdigt hjärta: Fader vår som är i himlarna o.s.v.

Till uppbyggelse för de själar som inte alls tvivlar på om denna kristendom är den rätta eller inte, men snarare tvivlar på sin egen kristendom och försöker finna vägen till den store Läkaren, skall vi denna stund begrunda, hur de blinda ser, de halta går, de spetälska renas, de döda väcks upp och saliga är de som inte blir förargade på Jesus.

Första betraktelsen utvisar, hur de blinda ser. På detta ställe talar vi inte om den andliga blindhet som fariséer och sadducéer, eller nådetjuvar och verkhelgon har, vilka i denna kristendom inte ser något annat än förvillelse eller vidskepelse. Deras ögon har världens gud stickat ut och vänt om, så att de inte skall se, fast de såg, inte heller höra, fast de hörde. För de tror sig nog se, att denna kristendom är alldeles orätt, därför att det andliga hatet har gett dem klara ögon för att se de kristnas fel. Sådana säger nog: Är också vi blinda? Och somliga säger: Nog ser vi själva i boken, fast fienden har vänt om deras ögon så att de ser andligt högmod och påven i denna kristendom. I deras ögon förvandlas den rätta kristendomen till förvillelse och fruktansvärd vidskepelse.

Den andliga eld som Frälsaren kom och tände på jorden, förvandlas i deras ögon till den onde andens ljustereld. De ser himmelen i helvetet och helvetet i himmelen. Och därför säger de om de kristnas rörelser i kyrkan: "Om sådana vilda andar är i himmelriket, så vill vi inte komma dit." Sådana fariséer och skriftlärda anser fyllhundar och krögare för bästa kristna, och en flygande hora anser de för Kristi brud.

Vi talar inte nu om dem som på det viset, som ovan blivit sagt, ser himmelen i helvetet och helvetet i himmelen, utan vi talar nu om den andliga blindhet som ibland kommer över de väckta, då de börjar tvivla på sin salighet. De har en verklig lust att bli saliga, och de ser även himlavägen, men egenrättfärdighetsdjävulen gör dem så ovärdiga att de inte förmår tro, be eller klappa på himladörren. Till slut kommer i detta otrons tillstånd en sådan blindhet och ett sådant mörker över dem, att de inte längre ser Jesu sår. De ser inte blodsdroppar som i örtagården faller från hans ansikte. De ser inte de blodiga fotspåren (som leder) från örtagården till Golgata kulle. De ser inte järnspikar i händer och fötter, då de står så långt borta från korset. Till slut uppstår en järnspik i hjärtat på dem själva, eller en hemlig antipati mot de kristna. Dessutom börjar de hemligen frukta över dem som enligt deras mening pressar hjärtebölderna alltför häftigt.

En sådan blindhet har dessa otrons fångar. Och nu lyder frågan: Hur skall sådana blinda få sin syn? Lärjungarna på vägen till Emmaus hade en sådan andlig blindhet, att de inte kände Jesus fast han vandrade med dem på vägen. Evangelisten säger, att deras ögon var betäckta. Men var det Guds Ande eller sorgens ande som hade bundit denna svarta duk över deras ögon, för att de inte skulle känna Jesus? Jag tänker att det var otrons ande som betäckte deras ögon. Och vi hör, att de blev genast glada då ögonen öppnades och de fick känna att Jesus, den Korsfäste, var ännu vid liv.

Sådana blinda stackares ögon öppnas inte på något annat sätt än på det viset som Jesus gjorde med de två lärjungarna på vägen till Emmaus. Han förklarade dem Skrifterna om Kristi lidande och bestraffade deras otro: "O, ni galna och senhjärtade till att tro vad Moses och profeterna har skrivit om Kristi lidande." På detta sätt öppnade han deras förstånd för att de måtte förstå Skrifterna. Och till slut fick de känna honom vid brödsbrytelsen. Därav blev deras ögon öppnade. Så skriver evangelisten.

Ni sorgsna lärjungar på vägen till Emmaus. Ni otrons fångar. Jesus har dött i era hjärtan. Ni är dessutom så blinda, att ni inte känner Jesus, fast han vandrar mitt ibland er. Johannes Döparen säger: "Mitt ibland er står den som ni inte känner." Han skall förklara Skrifterna om Kristi lidande för er. Otrons ande har täckt över era ögon, så att ni inte känner den korsfäste och törnekrönte Frälsaren. Stå inte så långt borta från korset, ni tvivlande själar, utan kom närmare för att ni måtte kunna se järnspikarna eller såren av dem i händer och fötter. Kom närmare för att se, hur blodsdropparna från hans heliga kropp faller ned på marken. Stå dock så nära som Johannes och Maria, för att ni måtte se, hur soldaterna sticker spjutet i Jesu bröst, fast han är död i era hjärtan. Ni skulle dock se hur blodet och vattnet rinner ur det såret. Jag vet att de sorgsna lärjungarna inte har det trevligt, då Jesus är död. Jag vet att de gråter och jämrar sig. Jag vet att de har en stor andlig sorg och längtan efter Jesus. Men otron är så stor, att de inte känner Jesus, fast han vandrar mitt ibland dem.

Öppna nu, Herre Jesus, de blinda stackarnas ögon. Förklara dem Skrifterna om ditt lidande och bryt bröd för dem, för att deras ögon må öppnas. Om de ens för ett enda ögonblick måtte få se dig leva, så skulle de bli glada. Och vi hoppas att lärjungarna på vägen till Emmaus skall se den korsfäste och törnekrönte Konungen så snart ögonen öppnas.

Andra betraktelsen utvisar, hur de halta går. De halta är sådana som inte orkar gå rakt och stadigt på livets väg. De är inte sådana som dristigt far till förtappelsen, inte heller sådana som dristigt vandrar på livets väg, utan de haltar åt båda håll, liksom Israels barn under profeten Elias tid stundom tjänade Gud och stundom Baal. De är kristna bland de kristna och hedningar bland hedningarna. Ibland är de gudfruktiga och ibland hedningar. Ibland gör de bot och ibland gör de hor. Sådana är de som tjänar två herrar. De haltar åt båda håll och man vet inte vilken Herre till slut skall betala dem lönen.

Hedningarna har ingen anledning att glädja sig över detta ord, för hedningarna kan inte halta på den vägen där de vandrar. Och det är för alla känt, vilken herre det är som skall betala dem lönen. Fariséerna och de skriftlärda har ingen anledning att glädja sig över detta ord, för fariséerna är de värsta fienderna till Jesu kors, och de är de fromma som inte behöver göra bättring. Men de halta är i behov att göra bättring. Och därför kommer de på bröllopet. Men de går så sakta. Och därför måste vi utmåla deras belägenhet sådan den är.

Men vad skall Jesus göra med dem som haltar så? Han säger i dagens evangelium, att de halta går. Vi måste på detta ställe göra skillnad mellan dem som verkligen haltar och dem som låtsas halta. De som verkligen haltar får så stor plåga av detta haltande, att de till slut måste komma fram till den Läkare som kan hela deras lemmar. Men de som låtsas halta, kommer aldrig till Läkaren, för de har ju så friska ben, att de springer ända till helvetet. Och den onde skrattar bäst åt dem som låtsas halta, för de är sådana narrar som härmar de botfärdiga.

Tredje betraktelsen. De spetälska blir renade. De spetälska är de som plågas så mycket av syndens spetälska, att de står på avstånd och ropar: "Jesus, Davids Son, förbarma dig över oss!" Och alla, som ropar så och ber till Jesus, blir rena, då de går och visar sig för prästen och offrar åt Gud vad Moses har befallit. Men de är inte många som kommer tillbaka för att tacka Jesus. För vi vet att tio har blivit renade. Men hur många är de nu, som har kommit tillbaka för att tacka Jesus? Jag fruktar, att nio av de tio har gått tillbaka i världen. Och därav har den ondes änglar stor glädje. Den ondes änglar säger så: "Vem bad er gå och ropa, Jesus, Davids Son? Vad bättre är ni nu än de som inte har ropat?" Vänta lite, ni djävulens änglar, er glädje skall inte bli så långvarig, men er pina blir inte lindrigare, fast alla kristna gick tillbaka i världen. Ni skall med dess högre röst skrika i helvetet, än vad de spetälska har ropat.

Men alla kristna har ju inte gått i världen ännu. En är kvar som kommer och tackar Gud med stark röst. En är kvar som faller ned på marken vid Jesu fötter. En är kvar som väter hans ben med tårar. Och så länge som det finns en, säger alla fariséer: "Om sådana är i himmelriket, så vill vi inte komma dit." Och det är även sant, att fariséerna inte kan vara där en renad själ tackar Gud med stark röst. Om en enda själ håller ett sådant oväsen i himmelriket, så kan ingen farisé vara där. Inte en enda sorglös, inte en enda obotfärdig kan vara där en renad själ prisar Gud med stark röst. Därför, om sådana är i himmelriket, så måste alla obotfärdiga, alla sorglösa, alla dygdiga och alla nådetjuvar fara till helvetet, där det finns ett roligare liv än i himmelen.

Fjärde betraktelsen utvisar, hur de döda väcks upp. Detta är ett tecken därpå, att han är den som skulle komma och vi har ingen anledning att vänta på någon annan. Att de döda väcks upp innebär, att människor väcks upp ur den andliga döden. På den tiden har det hänt både naturligt och andligt. Men på denna tid har det hänt endast andligt. Somliga människor har väckts upp ur den andliga döden, och dessa uppväckta själar har fått se dagsljuset. Man har redan väckt upp en Lasarus som var redan stinkande, så som hans systrar Marta och Maria berättade. Det är förståeligt att de grät mycket över honom eftersom han som tidigare hade varit en levande människa, dog med en andlig död och började ruttna. Då får de kristna bröderna och systrarna, i synnerhet hans anhöriga, en stor sorg över honom. Men även Jesus gråter tillsammans med dem på Lasarus grav. Fast han har sagt till sina lärjungar, att Lasarus sover, men han måste till slut säga rätt ut att Lasarus är död. Se nu, Lasarus systrar, hur Jesus gråter tillsammans med er på er broders grav. Se nu, Maria, hur Jesus gråter med dig, då din älskade broder ligger död. Se även du, Marta, hur Guds Son gråter med dig, fast du har omsorg om många ting. Men ett är nödvändigt. Du är fullt sysselsatt med världslig hushållning och tror, att det är nog därmed, att du tjänar Jesus för kroppens del. Men Maria tjänar Jesus av hela själen och av hela hjärtat.

Se även ni, judar, hur Guds Son gråter på Lasarus grav. Fast ni har så hårt hjärta, att ni inte kan fälla en enda tår ur era ögon, ni kan inte ömka er över dem som gråter och jämrar sig. Ni kan inte trösta de sörjande. Ni kan inte ledsaga de gråtande till Jesus, men ni smädar blott Jesu och Marias tårar. En gång skall dessa tårar bli brännande för judarna, då de får se Guds Sons stora kraft att väcka upp de döda, till sinnesförbittring för alla judar och fiender till Jesu kors. För ju mer döda Jesus väcker upp, dess förfärligare och grymmare börjar judarna förfölja Jesus.

Det gör så ont på fiendens trälar då Jesus uppväcker de döda till ett andligt liv. För folk börjar genom denna uppväckelse tro på Jesus. Just detta gör det största såret i hjärtat på fariséer och skriftlärda, att det gemene folket börjar genom denna uppväckelse tro på Nasarén som de håller för en falsk profet och vild ande. Men Guds barn får stor glädje därigenom att människorna väcks upp ur den andliga döden. I synnerhet Lasarus systrar får en stor glädje och fröjd däröver, då de nu ser, att deras älskade broder, som var död i synd, äter måltid tillsammans med Jesus i himmelriket, där även Lasarus anhöriga får med glädje och fröjd tjäna dem för evigt.

Femte betraktelsen. Och för de fattiga förkunnas evangelium. Detta är den största nåd som har skett. Och därom torde även Johannes lärjungar bli övertygade och försäkrade, att Jesus är den som skulle komma, och att de inte har anledning att vänta på någon annan. Johannes lärjungar har blivit uppväckta genom Johannes lagpredikningar. Men de har inte förstått, att de måste gå över till Jesu skola där man förkunnar evangelium för de fattiga. Före denna tid har prästerna förkunnat evangelium för de rika till och med i den församlingen där det inte alls har funnits några fattiga. Och även i denna församling har man predikat evangelium endast för de rika. Man har predikat så ljuvligt evangelium för obotfärdiga horor och tjuvar, att dygdiga horor lät sin mjölk rinna och fyllhundar och krögare lät ormtårar falla, då prästen förkunnade evangelium för dem och kallade dem för kära kristna och kära Jesu vänner. Då var det lätt att komma in i himmelriket, eftersom man inte krävde ens bättring av fyllhundar, horor och tjuvar, än mindre sann ånger. Men nu förkunnar man evangelium för fattiga, bedrövade, tvivlande, betryckta och gråtande, som inte har annat än egenrättfärdighetens trasor som fladdrar kring knäna. Man förkunnar nu evangelium för sådana fattiga som har blivit världens dynghög. För sådana som har blivit ärelösa. (För sådana) som inte har tro, hopp eller kärlek, inte heller goda gärningar, men endast synd, otäckhet och orenhet. Evangeliet förkunnas nu för sådana fattiga, vilkas sår till och med hundarna slicker. (Sådana fattiga) som alla djävlar hatar och föraktar, på vilka alla dygdiga horor spottar och på vilka alla fyllhundar förargas, och vilka alla krögare hatar och kallar för vilda andar. Nu förkunnas evangelium för sådana fattiga, som är nära på att svälta och frysa ihjäl, som känner att de måste sjunka ned i helvetet. För sådana fattiga har man inte predikat evangelium förrän denna väckelse kom, för alla var då rika. Fyllhundar och horor var rika. Svärjare och slagskämpar var rika. De som stal från kronan var rika. De mäktade betala böterna och var tappra män att försvara sig på domedagen.

Men nu har många blivit så fattiga, att man inte har pengar till böterna. De vågar inte möta domedagen utan Försvarare. De har ingen annan tillflykt, än Försvararen inför Fadern. Han är deras enda tillflykt. Ni fattiga och sjuka, som genom denna kristendom har blivit fattiga, så som världen säger, ni har blivit fattiga genom denna kristendom. Jag är en obarmhärtig man som har gjort er nakna. Jag har gjort er fattiga. Så säger nu fariséerna och de skriftlärda. Och krögare och smörhandlare klagar på mig, att jag har gjort de väckta fattiga. O, om det var sant, så kunde jag bli rik genom er fattigdom. För nu predikar man evangelium för de fattiga.

De blir nu bjudna på stor egendom som ersättning för det de har förlorat. Nu ger man dem stor grannlåt som ersättning för det prål som de har gått miste om. Nu ger man dessa fattiga röd vin i stället för djävulsträck. Nu ger man dessa fattiga vita kläder i stället för silkesduk, och ett kors på bröstet i stället för kråsnål, och en morgonstjärna i stället för pannsmycke, och guldringar på handen i stället för stenringar, och livets krona i stället för örring. Därför må ni glädjas och fröjdas över er fattigdom, ni fattiga, och tag emot evangeliet med glädje.

Om jag har gjort er fattiga, så skall Jesus göra er rika. Ack, om jag hade kunnat göra er så fattiga, att ni inte hade en enda egenrättfärdighets trasa på er, så kunde jag bli rik genom er fattigdom. Jag kunde kalla alla andliga fyllhundar samman och säga: "Drick nu de fattigas svett och möda. Här är den krögaren som gjorde hustrur och barn till tiggare!" Men salig är den som inte förargas på denna kristendom, där evangeliet förkunnas för de fattiga nu och i evighet, amen.

Kopia / Laestadianasamlingen Bk:1 / Uleåborgs landsarkiv /