Nr 21 FASTLAGSSÖNDAGEN 1853

Helige Paulus skriver, att den na turliga människan inte förstår vad som är av Guds Ande, och på ett annat ställe skriver han: "Om vårt evangelium är fördolt, så är det fördolt för dem som skall bli förtappade."

Härav förstår man alltså, att de andliga tingen är fördolda för den naturliga människan. Även om somliga skriftlärda och bibelkunniga män försökte samla några ställen ur Bibeln i sina skallar, så fattar de likväl inte Guds ord. Om dem skriver Paulus på ett annat ställe, att de ständigt lär sig mer, men aldrig kommer till sanningens kunskap.

Hur okunnig den naturliga människan är för att fatta andliga ting, framgår även av dagens evangelium. Då Frälsaren för sina lärjungar började tala om sitt lidande och sin död, var detta tal fördolt, och de förstod ingenting därav. Lärjungarna hade redan i flera år gått i Jesu skola, men likväl var de så blinda med hänsyn till förståndet, att de inte ännu fattade något om kristendomens huvudstycken.

Likväl säger denna tids fariséer: "Nog ser vi själva i boken." Vad ser ni i boken, ni fariséer?" Jo, det ser ni i boken, att Nasarén är en folkuppviglare och att de kristna är villoandar. Är det det, ni ser i boken? Det finns ingen bok, hur liten den än må vara, som inte dömer de sorglösa till helvetet. Almanackan är en rätt liten bok och den innehåller inte många Guds ord, men även de orden dömer de sorglösa, då en naturlig doktor talar om de kroppens och själens sjukdomar som följer av dryckenskapen. Men den sorglösa människan tror inte, vad de skickligaste läkarna vittnar, utan de säger: "Inte är läkarna några gudar. Inte förstår de bättre än vi, vad som är hälsosamt för kroppen."

Sålunda besannas de Frälsarens ord som han sade till judarna: "Om jag talar om jordiska ting för er, och ni inte tror, så hur skulle ni tro, om jag talade om himmelska ting för er?" Den naturliga människan är med avseende på andliga ting så blind, att hon inte ser längre än till sitt eget finger. Men nog tror hon likväl, att hon ser långt, för fariséerna sade till Frälsaren: "Är vi blinda?" Så säger alla fariséer samt dumma bönder som är liksom nyfödda tjurkalvar. De blygs inte att disputera med dem som har större kunskaper såväl i jordiska som i andliga ting. De har en skolmästare i helvetet, och han ger dem en sådan upplysning, att den rinnande djävulsträcken är hälsosamt både för kroppen och själen. Därigenom blir de visa, rika, glada och saliga. De blir kraftiga, kära och gudfruktiga av djävulsträck. Och när de befinner sig i den ångan som stiger från avgrundens pörte, får de även se nådetecken i synnerhet i ändan på en hora.

Se! Dessa är nu de bästa kristna. De super, svär och slåss under marknaden. Och sedan ser de nådetecken inte endast i djävulens ända som de slicker där, utan även i horändan ser de nådetecken. När sådana män redan här blir fattiga och trasdjävlar, säger de: "Gud gjorde oss fattiga. Gud har inte gett oss större lycka." På så vis blir Gud smädad och förolämpad av världens blinda hop. Inte har de stackare förstånd i den mån att de skulle skaffa jordiskt uppehälle för sig själva, fast de har fått en sund kropp och själ av Gud. Hur skulle de då förstå andliga ting, då de inte har förstånd att sköta om det jordiska i den mån att de skulle klara sig med egna medel?

Vi skall med ledning av evangeliet vidare tala såväl om den jordiska som den andliga blindheten, då vi först har ropat efter Jesus från Nasaret som är på vandring förbi denna ort, att han skulle stanna en stund och öppna ögonen på den blinde stackaren som sitter vid vägen och ropar: "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig, för att jag måtte få min syn!"

Det är nog många blinda stackare som sitter vid vägen och ropar, fast det sorglösa folket befaller dem att tiga. Men flertalet är sådana som inte alls ropar, fast de hör, att Jesus från Nasaret är på väg förbi. Och jag undrar hur länge Jesus från Nasaret ännu är så nära att han hör ropet. Kanske har han redan gått så långt bort, att han inte mer hör den blinde stackarens rop. Somliga blinda stackare hör nog sorlet efter det folk som av nyfikenhet följer Jesus från Nasaret. Men de ropar ändå inte. Och somliga hör nog, att Jesus från Nasaret är på väg förbi, men inte ens de blinda stackare ropar förrän Jesus har gått så långt bort, att han inte längre hör deras ömkliga rop.

Så ropa nu, du blinde stackare, innan Jesus går förbi och far så långt bort, att han inte längre hör ditt rop. Ropa nu, du blinde stackare, då han ännu kan höra, innan han på grund av vår otacksamhet far så långt bort, att den blinde stackarens rop inte längre blir hörd. Jesus, Davids Son, förbarma dig över den blinde stackaren och öppna hans ögon, för att han måtte få sin syn innan en evig blindhet faller över honom. Hör du store Ögondoktor, alla blinda stackares rop. Fader vår o.s.v.

I dagens evangelium har för oss blivit framställd såväl den naturliga som den andliga blindheten. För det första var lärjungarna andligt blinda, då detta tal om Jesu lidande var så fördolt för dem, att de inte fattade något därom. För det andra var den man som satt vid vägen och tiggde, även i naturlig mening blind. Med ledning av detta skall vi denna heliga stund tala om den naturliga och den andliga blindheten. Första betraktelsen: Vad är upphovet till den naturliga blindheten, och vem kan bota den? Andra betraktelsen: Vad är upphovet till den andliga blindheten, och vem kan bota den? Må Herren Jesus som nu är på väg förbi, hjälpa alla blinda stackare, för att de måtte få sin syn innan ett evigt mörker kommer över dem. Amen.

Första betraktelsen. Vad är upphovet till den naturliga blindheten? Somliga blinda stackare anklagar Gud och menar, att det är hans fel, att somliga blir blindfödda. Men lärjungarna trodde att den naturliga blindheten är syndens straff, fast de diskuterade med varandra, vem det var som hade gjort en sådan förskräcklig synd, om det var den blinde stackarens föräldrar eller den blindfödde mannen. Men Frälsaren visade för dem, att denna naturliga blindhet hade kommit till för att Guds ära skulle bli uppenbarad. Frälsaren har dock inte nekat, att blindheten har sitt upphov av synden och djävulen, men han gav blott den upplysningen, att varken föräldrarna eller denne man själv hade gjort någon särskild synd, som skulle ha gett upphov till denna blindhet.

Men vi talar nu om den naturliga blindhet som finns i förnuftet på den naturliga människan, då hon måste vara så blind, att hon inte inser vad som är grunden till fattigdomen och sjukligheten. Då Gud har gett människan en sund kropp och fullt förstånd, så inser även det naturliga förnuftet som inte har blivit helt blint, att alla människor som av skapelsen fått fullt förstånd och en sund kropp, borde klara sig med sina egna medel, om de hade rätt använt kroppens och själens krafter ända från barndomen. Men synden och djävulen, eller köttets begärelser och lustar, som den naturliga människan följer, har så förvirrat den naturliga människans förnuft, att hon inte inser, hur hon skulle reda sig i detta jordiska liv.

Somliga tror att kungen och överheten rår för den fattigdom som nu råder överallt i världen. Andra åter förmodar, att det är prästen som bär skulden till den fattigdom som råder i denna församling. Somliga åter säger, att denna väckelse har gett upphov till denna fattigdom, då de väckta började resa så mycket för kristendomens skull och inte stannar hemma och arbetar. Men på djävulen vågar inte många lägga skulden, att det är han som har gett upphov till denna fattigdom, eftersom somliga fattiga säger, att Gud gjorde dem fattiga. Och andra tar skulden på sig själva. Men det är inge många som nänns klaga på djävulen.

Men jag tror och även vet, att djävulen har gjort somliga så blinda, att det naturliga förnuftet blev förvirrat genom köttets begärelser och lustar som djävulen har uppväckt och verkat. Och de som har följt dessa djävulens lockelser har blivit fattiga, somliga genom dryckenskap, somliga genom hordom, somliga genom högmod. Somliga har äredjävulen gjort blinda, då de i yngre år av äregirighet överansträngt sin kropp och förstört sin hälsa. De blir sjukliga i medelåldern och säger sedan, att Gud tog bort deras hälsa. Gud är ju lämplig att bära allas synder, och för allt vad djävulen har gjort, måste Gud bära skulden.

Klaga nu på Gud, alla trasdjävlar, och säg: "Gud gjorde oss fattiga." Varför säger ni inte: "Gud gjorde oss till fyllhundar, Gud gjorde oss till horor, Gud gjorde oss till tjuvar, Gud gjorde oss till krymplingar, Gud gjorde oss blinda, så att vi inte insåg, att av dryckenskapen måste följa fattigdom och sjuklighet. Vi insåg inte att av hordom måste följa fattigdom." Klaga nu på Gud, alla trasdjävlar och säg: "Gud är skyldig till all den fattigdom som har kommit över oss. Men djävulen är oskyldig."

Världsherrarna säger så: "Inte är det djävulens fel, men det är denna förvillelse som har gjort landsändan galen. Och denne folkuppviglare som har avklätt landsändan grannlåten." Jag tror, att om denna väckelse inte hade kommit till, så skulle hela landsändan snart ha sjunkit ned i brännvinstunnan. Men vem skall nu öppna den blinde stackarens ögon, då djävulen genom synden har gjort somliga så blinda, att de ännu inte inser, vad som har gett upphov till fattigdomen och sjukligheten?

Den som har blivit blind har inget annat råd än att han måste tigga. Men om den blinde stackaren fick sin syn, så kunde han kanske arbeta så att han skulle reda sig med sina egna medel. Har inte Frälsaren sagt: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta jordiska bli er givet." Men hordomsdjävulen och världskärleken har gjort många blinda på nytt, så att de borde ropa: "Jesus, Davids Son, förbarma dig över oss." Det är inte blott hedningarna som följer köttets begärelser som först leder dem till hordom och sedan tvingar dem att gifta sig på intet, varav följer fattigdom. Och barnen får lida av svält och nakenhet på grund av föräldrarnas hordom, såsom Herren säger genom Moses, att barnen måste lida på grund av föräldrarnas hordom, men även de väckta och kanske till och med de kristna började härma hedningarnas exempel i den punkten, där de borde undvika hordomens begärelser. Och därigenom blir nu Kristi namn smädad bland hedningarna.

Är det inte hordomsdjävulen som på nytt har gjort dem blinda och skitit på deras samveten? Ingalunda har svalorna skitit på deras ögon, liksom de sket på Tobias´ ögon, vilket gjorde honom blind. Men det är själva djävulen som har skitit i deras ögon. Och därigenom blev de blinda. Ropa, ni blinda stackare, innan Jesus från Nasaret går förbi, för att ni måtte få er syn innan en evig blindhet kommer över er.

Andra betraktelsen. Vad är upphovet till den andliga blindheten? Och vem kan bota den? Evangeliet har för oss visat hur blinda lärjungarna var, då de var helt okunniga om Jesu lidande, så att de inte alls kunde inse, att Jesu försoningsdöd var nödvändig, vilket nu är huvudsaken i vår kristendom. Men denna andliga blindhet hade fått sitt upphov av djävulen som genom världskärleken hade så förblindat deras förstånd, att de inte kunde tro det vara möjligt, att Jesus måste lida och dö för sina ogudaktiga barn.

Och även om alla profeter har skrivit, att Kristus måste lida allt detta och därefter ingå i sin härlighet, så trodde lärjungarna likväl inte det, förrän först efteråt, då det hade skett. De fattade likväl inte denna försoning förrän han efter sin uppståndelse öppnade deras förstånd till att förstå Skrifterna. Här har alla sorglösa nu ett exempel på, hur blind den naturliga människan är, då det blir fråga om viktiga kristendomens huvudstycken. De sorglösa säger nog, att de vet denna sak bättre än lärjungarna. Men Jesu försoningsdöd är förborgad för alla som i sina hjärtan inte har känt denna stora hemlighet som även änglarna åstundar att se. Denna sak är förborgad för alla som inte själva har känt, hur människan blir rättfärdiggjord genom Jesu försoningsdöd.

Hur kan den blinde stackaren se himlavägen? Om denna sak var förborgad för lärjungarna som likväl såg Jesus inför sina ögon varje dag, hur mycket mer är den förborgad för dem som varken har sett honom i Getsemane eller på Golgata kulle? Men de sorglösa säger ändå: " Nog ser vi själva i boken." Vad är det ni ser (där)? Några brokiga streck, och det är allt. För övrigt ser ni den Helige Ande i brännvinsflaskan, och nådetecken i horändan. Ve er, ni blinda stackare! Vad ser ni? När den onde utmålar bilder för era ögon, så ser ni djävulen i himmelen och Gud ser ni i helvetet. Då den onde har förvänt den blinde stackarens syn, så ser han gud i den nedersta himmelen, och den guden låter honom supa, svära, slåss, bedriva hor och stjäla. Och om hedersdjävulen har bevarat somliga fariséer för uppenbar hordom och tjuveri, så säger han: "Jag tackar dig Gud, för att jag inte är som andra människor, rövare, orättfärdig, horkarl eller sådan som denne publikan."

Och när den gud som bor i den nedersta himmelen vänder den blinde stackarens ögon upp och ned, då anser han kristendomen för falsk. De kristna förvandlas i hedningens ögon till villoandar, men fyllhundar, horor, spritsäljare och svärjare förvandlas till älskade kristna. På detta sätt har den onde vänt fariséernas, de skriftlärdas och översteprästernas ögon upp och ned, så att de inte skall se i kristendomen något annat än förvillelse. De säger även, att den senare förvillelsen blir värre än den första, om Kristus står upp från den döda trons grav.

Men nog är Jesu lärjungar ännu blinda därvid, att de alltid tror sig få vara med Jesus. De tror, att fariséerna, de skriftlärda och översteprästerna inte gör så med Jesus, som dagens evangelium förutsäger. Jesu lärjungar tror inte, att djävulens hop dräper deras Frälsare, utan de tror, att de alltid får njuta av Jesu nådiga närvaro på jorden. Därför är talet om Jesu död och förföljelse så förtäckt, att de inte fattar något därom. Men om Jesu lärjungar inte hade så stor världskärlek, som gör dem blinda, så skulle de vara tvungna att tro, att översteprästerna och fariséerna dräper och korsfäster Jesus och hans lärjungar, för så har djävulens sekt förr gjort med profeterna. Och ingalunda har drakens natur blivit annorlunda än förr, fast han har ombytt sitt skinn.

Såsom avgrundsfursten förr har upphetsat sina hundar att hata och förfölja profeterna, så upphetsar han ännu sina hundar att hata och förfölja Jesus och hans lärjungar. Men Jesu lärjungar är så blinda, att de inte tror det, utan de inbillar sig, att de alltid skall även med hänsyn till kroppen få njuta av Jesu nådiga beskydd. Men tänk er inte, ni Jesu lärjungar, att ni får vara så i frid på jorden, utan tro, att djävulens hundar skall göra med Jesus så som han i dagens evangelium har förutsagt. Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer, smädas, förolämpas och spottas. Och då de har piskat honom, skall de dräpa honom.

Är ni så blinda, ni få själar, som har blivit utvalda av Jesus för att utbreda Guds rike, är ni så blinda, att ni inte förstår Jesu tal? Det skulle vara nyttigt för er, ni Jesu lärjungar, om ni nu skulle tro det vara sant, vad Jesus har sagt till er. Om ni trodde det, så skulle ni ha lättare att lösgöra er från världen. Ni skulle då bättre se världens fåfänglighet, djävulens kraft och himmelens glädje. Ni skulle bättre kunna bereda er för döden. Ni skulle bättre kunna prisa Guds Son som av kärlek till er har dött. Han skall ge er en sådan kraft, att även ni kan med glädje och fröjd dö för Jesu namns skull.

Men fast ni nu är så blinda, att ni inte kan fatta detta, måste ni likväl tro, då ni ser det. Och då skall era hjärtan uppfyllas med bedrövelse. Likväl skall den korsfäste Herren Jesus ge er den kraften, att ni förmår ge ert liv för Jesu skull. Och då skall ni sjunga den nya psalmen på Sions berg. Amen Halleluja! Må Guds Lamm vara prisad och ärad nu och i evighet. Amen.

Original. /Aunos samling / FKHS / Nationalarkivet Helsingfors