Nr 12 1 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1853

Ha Gud för ögonen och i hjärtat alla dina livsdagar, och se till, att du inte samtycker till någon synd och gör emot Guds bud. Tob. 4: 6

Så förmanade gamle Tobias sin son. Men då de kristna knappast kan ha Gud för ögonen, så kan en sorglös människa ännu mindre ha Gud för ögonen, fast somliga av den döda trons bekännare menar, att de kan ha Gud för ögonen och även i hjärtat. Men det är den onde, som så bedrar nådetjuven.

Av dagens evangelium ser man, att inte ens Jesu föräldrar kunde så ha Jesus för ögonen, att de inte skulle ha borttappat honom. Hur kan då en sorglös människa och nådetjuv ha Jesus för ögonen så som han här uppmanas till? Detta är alldeles omöjligt, då inte ens en kristen kan vaka så, att han alltid skulle ha Gud för ögonen. Men vi vet, att en sorglös människa alltid har världen för sina ögon. Gud lär inte ofta vara i deras tankar, och i hjärtat är Gud aldrig, så länge människan lever i sorglöshet. Hur kan Gud komma in i ett sådant människohjärta, som är fullt av onda andar. Om en sorglös människa sökte Jesus i Herrens tempel, så skulle hon söka honom bland bekanta och fränder, nämligen i ett sådant sällskap som Gud är fjärran ifrån. Fyllhunden söker frälsaren i krögarens hus, och horan söker frälsaren i den rike mannens hus, men inte alls i kyrkan. Därför kommer sådana sällan för att höra Guds ord. De föraktar gudstjänsten och Herrens nattvard. De säger: "Nog har vi Guds ords böcker hemma. Om vi lever därefter, behöver vi inte tvivla på vår salighet." Dessa är gamle Adams hinder, varigenom han underlättar sitt besvär, för att inte behöva spilla sin tid för kyrkoresan. I synnerhet då man blir utskälld i kyrkan och hemma prisad, tar gamle Adam sin tillflykt till boken och tänker, att det finns ett bättre Guds ord i böckerna än i kyrkan. Och på denna sin tro tar gamle Adam bekräftelse från Bibeln. Då Frälsaren nämligen sade till den samaritiska kvinnan, att de inte skall be på Samaria berg, där det fanns en kyrka, inte heller i Jerusalem, där det fanns en annan kyrka, utan överallt, där två eller tre är samlade i Jesu namn, där är Jesus närvarande. Därav tar nu gamle Adam åt sig tron, att han inte behöver be till Gud i kyrkan, då han har bättre Guds ord hemma. Men David nöjde sig inte därmed, att han hade Bibeln hemma, utan han skyndade till Herrens gårdar så som svalan till sitt bo och till sina ungar, och han säger, att fågeln har funnit en boning och svalan sitt näste, när han fick komma till altaret. David hade det så skönt i Herrens hus, att han ville vara dörrvaktare där. David var Israels konung, och ändå ansåg han det inte för en dålig tjänst att vara dörrvakt i Herrens hus, men nu vill inte många vara dörrvakt i Herrens hus. Då människorna inte vill sitta stilla i kyrkan, måste de rusa ut.

Somliga sitter på heta kol, som den svarte smeden lägger under ändan på dem. Somliga måste gå ut, då Guds ord börjar bränna deras samvete. Somliga hedningar rusar ut ur Herrens hus därför, att de inte kan sitta stilla då den onde kittlar och viskar i deras kött. Och andra åter måste gå ut ur kyrkan för att smörja sina tarmar med flytande djävulsträck . I en kyrka, varifrån fienden driver ut sina trälar innan predikan är slut, är dörrvaktaren under hård press, då han måste öppna kyrkodörren för alla som den onde driver ut innan gudstjänsten är avslutad. Utan vidare fruktar fienden, att de blir ångerfulla, om de sitter stilla i kyrkan och lyssnar till predikan. Därför driver han ut sina tjänare. Men de åter, vilka fienden inte alls släpper in i kyrkan, läser hemma i en rund bok, varvid den svarte magistern förklarar Bibeln för dem så, att dryckenskap blir lovlig, hordom blir lovlig, brännvinshandel blir lovlig, att svära och slåss blir lovligt. Luther har skrivit, att fienden kan nog predika evangelium bättre än någon präst. Och i den kyrka, där den onde predikar, sitter alla dygdiga horor stilla, alla ärliga tjuvar gråter av kärlek, ormtårar rinner ur de barmhärtiga krögarnas ögon, nyktra fyllhundar blir så fromma, att de faller på knä inför krögaren så snart de kommer ut ur kyrkan, och sticker ut tungan som den ondes dragoxe och säger: "En droppe, en droppe, kära Jesu vän! En droppe!" Krögaren är för drinkaren en kär Jesu vän, men en nykterhetspredikant är för drinkare och krögare en djävulens vän, som hindrar Guds barn att njuta av brännvinet som är en Guds gåva.

Då nu den onde har mycket att göra i Herren hus, då han skickar ut somliga som har kommit in, och inte alls släpper in somliga, så är det klart, att han skulle vilja bränna upp alla kyrkor, där Guds ord så förkunnas, att ordets hörare får ont samvete. Eller om somliga får andlig glädje och fröjd, börjar den onde av avund fälla ormtårar. Även de botfärdigas tårar bränner hans samvete, och i synnerhet, om nådevalparna börjar gnälla, hoppar den onde genast upp ur bänken och rusar ilande ut ur kyrkan, och alla hans tjänare följer med honom, ty nådevalparna stör honom så att han inte hör vad prästen predikar. Eljest lyssnar den onde noga, om man skäller på honom i kyrkan och kallar honom för hora och tjuv, så att han sedan kunde fråga efter sin ära. Men inte ids han höra, när nådevalparna börjar gnälla. Därför är det bäst, att alla den onde andens tjänare går ut ur kyrkan tills en annan präst kommer, som predikar så vackert och ljuvligt, att alla dygdiga horor brister i gråt och alla fyllhundar brister i skratt och alla hederliga krögare fylls av glädje. Då får även alla fräcka och obotfärdiga horor komma in i himmelriket, men de botfärdiga, bedrövade, de betryckta korsbärarna, de i andlig fattigdom suckande, döms till helvetet.

Skynda alltså, såsom David säger i 84:e psalmen, alla mesar och svalor, snösparvar och näktergalar, skynda, sträva, längta, ila till trygga boet. Fly, ni nådevalpar till Herrens gårdar. Kom innan en sådan nådens utdelare kommer, som ger smörgås åt hundarna och fiskben åt barnen. Vi hoppas och ber, att "som fågeln fri och snar, till kända nästet far, att där i frid få vara, för oro, våld och fara, ja deras lärare med hjärtats hugnad se, att Herrens bud bli lydda och de med seger prydda, när ondskans välde stäckes och trones liv uppväckes." Så skall dörrvaktaren slutligen, när Herrens stora dag kommer, släppa in dem som med sörjande och förkrossade hjärtan klappar på kyrkodörren. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Lukas 2: 42 - 52.

I dagens evangelium berättar evangelisten Lukas, att Jesu föräldrar hade kommit till Jerusalem på kyrkobesök, och där miste de Jesus, som de började söka bland bekanta och fränder och slutligen fann honom i kyrkan. Med ledning av dessa ord skall vi denna stund betänka: var föräldrarna skall finna Jesus, när de har förlorat honom. Må Gud låta det ske, att de föräldrar, som sörjande söker Jesus, måtte finna honom i Herrens tempel, då de förgäves söker honom i världen bland bekanta och fränder.

Kära föräldrar! Ni har i sorglöshetens tillstånd förlorat Jesus. Låt se, var ni finner honom, då ni i väckt tillstånd saknar honom. Ni har förlorat honom under kyrkoresan, då ni i sorglöshetens tillstånd kom till kyrkan efter högtidsdagens sed. I sorglöshetens tillstånd har ni kommit till kyrkan endast av högtidsdagens sed, inte för att i Herrens hus få upplysning för er själ, utan därför, att ni enligt gammal sed skulle få uppbyggelse för er mage. I sorglöshetens tillstånd har ni kommit till kyrkan för att roa era ögon med grannlåt och världens fåfänglighet och för att visa era avgudar för världen: ståtliga hästar, gödda med spannmål, målade slädar, kläder av kläde, silkesdukar på huvudet, silverpipa i munnen, ur i fickan och brännvinsflaska under armen. Denna ståt och grannlåt har följt med er till kyrkan såsom högtidsdagens sed är, att världen skulle se, hur rika och fina ni är. Om en fattig vandringsman hade mött er på kyrkovägen och inte känt igen, vad för herrskapsfolk ni är, då ni kom körande med bjällror och med piskan i hand ropande: "Ur vägen, satan!" Så skulle han ha tänkt: "Vad är detta för herrskapsfolk som kör med sådan brådska. De är höga världsherrar allihopa. Jag måste ta av mössan och buga för dem." Om en rå bonde kom från Sverige och mötte så mycket herrar på kyrkovägen, skulle han tänka: "Här finns det mycket herrar, som kommer med vacker välsignelse till kyrkan, de svär även på kyrkovägen och bereder sina hjärtan med djävulsträck, för att kunna tjäna sina gudar med stor andäktighet." Innan amen blivit sagt i kyrkan, springer de ut ur kyrkan. De får så stor hunger efter världsgudens nåd, att de inte kan vänta på Herrens välsignelse, utan måste under predikan gå ut och ta sig en kyrkosup, som bättre släcker deras törst efter nåd än Guds ord och det välsignade vinet.

Genom ett sådant leverne har sorglösa föräldrar förlorat Jesus särskilt under kyrkoresan, då de först kommer till kyrkan endast av högtidsdagens sed, och sedan under resan tjänar den gud som bor i ändtarmen , men inte den Gud, för vilkens skull de har kommit till kyrkan . Helgdagen görs till supdag, förbannelsedag, slagsmålsdag, gyckeldag, dansdag, sprithandelsdag. Så har man levt även här alldeles intill kyrkan, så som i det djupaste helvetet. Och så lever man ännu, att förbannelser och fylleri och förtappelsens dån hörs på en kvarts mils avstånd. Är det då något att undra över, att sorglösa föräldrar förlorar Jesus med ett sådant leverne? Få se, var de skall finna honom, när de slutligen börjar sakna honom. När de sorglösa föräldrarna vaknar upp ur syndasömnen, finner de, att de har förlorat Jesus, och då börjar de med sorg söka honom. Men inte förstår de genast, var de skall söka Jesus. De tror att han finns bland bekanta och fränder. Men kan ni, sörjande föräldrar, förstå, var ni skall söka Jesus, då ni har förlorat honom? I sorglöshetens tillstånd har ni inte saknat Jesus, ty er frälsare var då i världen: i brännvinsflaskan, kistan, ändtarmen . Men när samvetet vaknade, då först började ni sakna Jesus. Och nu söker ni honom bland bekanta och fränder. Men förgäves söker ni honom bland sådana bekanta, som inte har sett honom. Och förstår ni äntligen, var ni skall finna Jesus? I sorglöshetens tillstånd sökte ni inte honom i Herrens tempel, utan i krögarens hus. Då hade ni bråttom att springa ut ur kyrkan till krögarens hus. Ni hade inte tid att vänta på Herrens välsignelse. Ni hade bråttom att höra djävulens välsignelse på krogen. Försök äntligen söka Jesus i Herrens tempel, kanske han finns där ni inte tror. David skriver om sig själv, att fågeln har funnit sitt hus och svalan sitt bo i Herrens hus.

Jag har sett att kråkor och skator ibland bygger sitt bo i klockstapeln, men jag har även sett, att svalorna bygger sina bon i kyrkan, och mesarna bygger sina bon i det levande vinträdets sprickor.

Om ni, bedrövade föräldrar, söker Jesus, så sök honom inte bland sådana bekanta och fränder, som inte har sett honom, utan försök äntligen att söka honom i templet. Kanske han har stannat kvar i kyrkan, då ni gick ut i världen. Ni får nog förvånas, om ni finner honom där ni inte ens hoppades. Men klandra därför inte på honom, att han har orsakat er mycket besvär, ty det är er egen försumlighet, då ni inte alltid har haft Jesus för ögonen. När ni hade bråttom att gå ut ur kyrkan till världen, blev Jesus kvar i kyrkan, och det är ert eget fel, att ni har förlorat Jesus. Men ni skyller på Jesus, att ni har förlorat honom. Ve! Ve! Hur blinda ni är, ni bedrövade föräldrar. Varför höll ni inte alltid Jesus för ögonen? Nu söker ni Jesus överallt, bland bekanta och fränder. Nu saknar ni Jesus, när samvetet har vaknat. Nu tänker ni, att Jesus gjorde mycket besvär för er, då ni själva genom er vårdslöshet har förlorat honom. Av otålighet förebrår ni Jesus, att han har gjort detta besvär för er, att ni redan så och så länge med bedrövelse har sökt honom. Men ni är så oförståndiga och okunniga i andliga saker, att ni inte förstod, att Jesus måste vara i dem som tillhör hans himmelske Fader.

Hör nu, ni sörjande föräldrar, som har förlorat Jesus och sörjande söker honom. Vet ni, var ni skall finna honom? Ni har förlorat honom under kyrkoresan i sorglöshetens tillstånd. Nu måste ni i väckt tillstånd återvända till Guds tempel och söka Jesus där. Ni bedrövade och tvivlande, som har börjat sakna Jesus! Var skall ni söka honom? Ni botfärdiga och betungade, var skall ni finna Jesus? Ni olyckliga föräldrar, som genom er egen vårdslöshet har förlorat Jesus, var skall ni möta honom? Ve, ve, olyckliga själar, som har förlorat Jesus och med ett bedrövat och blödande hjärta söker honom. Var skall ni finna honom? Ni söker honom bland bekanta och fränder, men de har inte sett honom. Det finns inget annat råd, än att ni återvänder till Guds tempel och möter honom där. Där skall ni finna honom. Men om ni ännu en gång skulle finna honom, så ta honom med er hem och se till att ni inte åter igen tappar bort honom från er syn.

Återvänd därför, ni sörjande föräldrar, då Jesus har försvunnit för er. Vänd åter till Herrens gårdar såsom David, när han var bedrövad och flydde till Herrens altare. Där sjunger han, att fågeln har funnit ett hus och svalan sitt bo, när han tar sin tillflykt till Herrens hus. Vänd sålunda åter till Herrens hus, ni bedrövade själar som saknar Jesus. Vänd åter, ni små fåglar, ni svalor, snösparvar, näktergalar och sädesärlor! Skynda, sträva, längta, ila till ert bo, när åskan dundrar på Sinai berg. Göm er i det levande vinträdets sprickor, när höken jagar er. Om en mes skriker i hökens klor, så jagar alla mesar höken. De ville nog rädda den olyckliga själen som skriker i hökens klor, men de kan inte, ty höken är stor och mesarna är små fåglar. De ömkar sig dock över den olyckliga stackaren, som skriker i hökens klor, såsom konung David sjunger i den 84:e psalmen: "Som fågeln fri och snar till kända nästet far att där i frid få vara för oro, våld och fara, så själen till dig längtar och till ditt altar trängtar." Hur passar denna Davids syn för de sorglösa som skyndar sig efter världen. Somliga skyndar sig till krögaren och finner där sin bästa glädje. Somliga skyndar sig till horan och finner där sin bästa glädje. Ingalunda har de någon glädje i kyrkan, i synnerhet när de små fåglarna, om vilka David säger, att de finner sina bon i Herrens hus, börjar sjunga och kvittra prisande den store Guden för den första solstrålen som väcker dem i deras bo. Har ni inte hört, hur svalorna kvittrar i sina bon, när solen går upp? Men ni sitter döva och stumma i Herrens hus. Ni kanske förebrår Jesus, att han gjorde er mycket besvär, då ni måste söka honom i templet. Men de sorglösa finner inte Frälsaren i templet, utan i världen tror de sig finna Frälsaren. Men de botfärdiga, bedrövade, tvivlande, som i sanning söker Jesus, när de känner, att han har försvunnit, och benådade själar, då de genom ovaksamhet har förlorat Jesus, kan finna honom i templet, där han gärna bor och lyssnar till, hur svalorna, mesarna och näktergalarna kvittrar med sina röster. De sjunger lov till den store Skaparen för den första solstrålen som väckte dem ur sömnen. När nådens sol går upp vid himlaranden, då sjunger de, och tackar för detta ljus som har kommit och säger: "Amen! Halleluja! Tack, ära och lov vare den store Skaparen och Lammet, som var död, och se, han lever i de troendes hjärtan." Amen

Originalmanuskript / Aunos samling / Helsingfors universitetsbibliotek KP 67 / P 203 / SW 101 / B 58