Nr 36 6 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1851

Aposteln Johannes säger i uppenbarelseboken: "Förundra er inte, mina bröder, om världen hatar er. Vi vet, att vi är förflyttade från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Inte som Kain, som var av det onda och dräpte sin broder. Och varför dräpte han honom? Därför att hans gärningar var onda och hans broders gärningar rättfärdiga. 1. Joh. 3: 12 – 14

Detta har aposteln Johannes skrivit till de första kristna, när världen redan började förfölja dem. Han tog Kain som exempel på en brodermördare. Han säger, att Kain dräpte sin broder därför, att Kains gärningar var onda men hans broders rättfärdiga. Och detta andliga hat har varit Kains köttsliga bröders kännetecken så länge världen har stått. Kains hat har ännu inte upphört. Kains köttsliga bröder och kusiner bär alltid andligt hat i hjärtat. Aposteln Paulus vittnar också, att Abraham hade två söner, den ene av tjänstekvinnan och den andre av den fria. Men liksom då den, som var född efter köttet, förföljde den, som var född efter anden, så sker det ännu. Inte heller Kain vredgades på sin broder av annan orsak än för kristendomens skull. Så betygar aposteln Johannes i ovannämnda ord, att Kains gärningar var onda, men hans broders rättfärdiga. Detta vill inte Kains köttsliga kusiner höra, att deras gärningar är onda, utan de vill visa, att de kristna själva är skyldiga till att de hatas . Judarna sade nämligen till Pilatus: "Vore han inte en förbrytare, så skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." Men inte fann de hos honom annat fel än att han förför folket, och lär i hela Judeen, med början från Galileen och ända hit, och säger sig vara Guds Son. Men djävulens träl är sådan, att när han anklagar de kristna inför överheten, så talar han inte ett halvt ord sanning, utan ljuger på de kristna så mycket, att överheten vredgas på denne folkuppviglare, som världens barn anklagar. Så ljög till exempel judarna, att han förför folket. Men de sade inte genast på vilket sätt han förför folket. Den kallas för förförare, som far kring landsändan och förtalar överheten och skäller på överheten inför folket och klagar, att regeringen är orättvis, att en alltför tung skatt är lagd på allmogen, och annat dylikt. Sådana folkförförare finns nu på många håll och de upphetsar det blinda folket till uppror mot överheten. Men varken Frälsaren eller någon kristen har uppmanat folket till uppror, utan fastmer har de uppmanat folket till lydnad mot överheten. Judarna beskyllde även Jesus för att han skulle ha förbjudit folket att betala skatt till kejsaren. Självklart trodde de, att landshövdingen nu skulle vredgas på Jesus, då de framförde sådana saker, som stred mot kejsarens bud. Men landshövdingen blev inte vred, ty han visste, att översteprästerna av avund hade överlämnat Jesus åt honom. De anklagade även Jesus för att han sagt sig vara konung Kristus. Men det var lögn alltsammans vad de sade, ty då Jesus hade bekänt sig vara Guds Son och Kristus, så ville han ändå inte bli en jordisk konung. Så ljuger djävulens barn ännu på de kristna för att överheten skulle börja förfölja dem. Men judarna talade inte om för Pilatus, varför de var så arga på Jesus. Inte nämnde de ens det åt Pilatus, att Jesus hade skällt på dem och kallat dem för ett horiskt släkte och huggormars avföda. Judarna nitälskade endast för Gud och sanningen, men nutida judar är så dumma, att de anklagar de kristna därför, att de kristna så hemskt skäller på hederliga människor och kallar dem för horor och tjuvar. Fast judarna på den tiden nu hade vredgats på Jesus delvis av det skälet, att han hade skällt på dem och kallat dem för ett horiskt släkte och huggormars avföda och dessutom sagt till dem: "Ni är av den fadern djävulen." Sådant skällande gör mycket ont på dygdiga och hederliga människor, som från barndomen vant sig att tro, att Gud är deras Fader. Detta skällande, säger jag, gör mycket ont på den sorglösa människans galla och mjälte, då man säger att hon är av den fadern djävulen. Men de dåtida judarna yppade inte detta för landshövdingen, att Frälsaren så hade skällt på dem, utan de framförde blott sådana lögner, som gällde överhetens ämbete.

Fast judarnas hat satt i gallan, yppade de inte detta för överheten utan låtsades ivra för överheten och även för Gud, då de slutligen framförde sådana förnuftiga skäl, att Jesus hade smädat Gud och sagt sig vara Guds Son. Det kan djävulens trälar inte tåla, att de kristna bekänner sig vara Guds barn, ty hedningarna unnar inte att andra vore i ett bättre tillstånd än de själva. Men då hade Pilatus bättre insikt än judarna, ty han fruktade ännu mer, då han hörde detta tal. Fast Pilatus var hedning och inte kände till Skriften, hade han likväl så pass förstånd, att han inte ville döma Jesus utan orsak. Nu har samma andliga hat blivit upptänt i världsbarnens hjärtan, som man då hade mot Frälsaren. Kains köttsliga bröder och kusiner har vredgats på sin broder för offrets skull. Och såsom judarna då hade vrede i gallan, så verkar även denna tids judar ha vrede i gallan, då de börjar anklaga de kristna, att de är folkuppviglare, att de förvillar människor med falsk lära, fördömer andra, men sig själva bekänner de som Guds barn. Denna dom kan varken judarna eller de döpta hedningarna tåla, utan de måste anklaga de kristna hos överheten och ljuga om dem, att de är falska profeter och villoandar, som inte ger hederliga människor samvetsfrid. Men Johannes skriver till de kristna som världen alltid hatat: "Förundra er inte om världen hatar er. Ty vi vet, att vi har blivit förflyttade från döden till livet." Om nu de kristna förblev fasta i sin dyrbaraste tro och alltid vore förvissade om sin barnarätt, så skulle de säkert kunna med gott mod bära Jesu kors intill döden och frimodigt bekänna för hela världen, vilken trosgrund de har. Och då alla tidens tecken visar, att djävulen och världen inte torde nu mer än förr skona de få kristna, som bekänner sanningen och förkunnar Jesu namn, så vore det väl det bästa rådet, att de få själar, som håller fast vid sanningen, skulle be den store Korsbäraren, som har burit alla världsbarnens hat, att han skulle med sin nåd styrka alla de sanningsvittnen, som förkunnar hans namn, så att de måtte orka bära hans kors och följa hans blodiga steg ända fram till Golgata, om den nådefulle Herren Jesus hade funnit oss värdiga att lida något för hans namns skull. Hör oss, Fader vår o.s.v.

Evangelium: Joh. 15: 26 - 16: 4

Frälsaren förutsäger enbart hård förföljelse för sina lärjungar. Han säger: "De bannlyser er, och den tiden kommer, då var och en som dräper er tror sig göra Gud en tjänst därigenom." Vi skall med ledning av dessa ord genom Guds nåd begrunda, varför världsmänniskorna är så hätska mot Jesu lärjungar. Vi har hört i kyrkohistorien, att alla Jesu lärjungar har blivit dräpta för kristendomens skull. Endast Johannes dog på sjukbädden. Hedningarna hade kastat honom i en kokande oljekittel, men då den kokande oljan inte skadade honom, förde de honom till en ö mitt i havet. Men han dog inte heller där, utan såg där den uppenbarelse som han skrev till de kristna till tröst och för att styrka dem i deras dyrbaraste tro. Då nu Jesu lärjungar var dräpta, började hedningarna hata och förfölja de kristna. Och denna hårda förföljelse varade trehundra år. Men därefter upphörde förföljelsen. Och varför upphörde den då?

Ingalunda upphörde förföljelsen därför, att alla hedningar skulle ha blivit omvända till kristendomen, utan den upphörde därför, att de kristna inte längre skällde så flitigt på hedningarna. De kristna själva började tröttna och älska världen. Draken drog tredjedelen av himlens stjärnor ned på jorden. Det betyder, att de andliga lärarna blev världsliga. Mellan de kristna uppstod även bitter strid om några tronsartiklar, och de som på de kristnas sammankomster dömdes som falska, stöttes bort från deras sällskap som ansåg sig ha den rätta trosläran. Vad fienden inte har vunnit genom den yttre förföljelsen, det vann han genom de kristnas inbördes strider. Han fick därigenom tillfälle att skingra Jesu får. Och då han genom inre strider hade söndrat församlingen, började han äta upp dem. När fienden nämligen såg, att han inte kunde utrota de kristna genom förföljelsen, unnade han dem den kroppsliga freden. Nu började ledarna strida inbördes, vem av dem som var den främste, och som resultat av striden uppkom slutligen påven. Han dömde alla till helvetet som motsade hans lära, och han predikade evangelium med eld och svärd.

Men på Luthers tid fick påveväldet ett stort sår, då många riken övergav den påviska tron och gick över till den lutherska tron. Därtill dömde påven Luther till helvetet, men Luther for inte till helvetet utan han tog och brände upp påvens domsbrev. Men efter Luthers död började påven storligen förfölja dem som var i den lutherska tron, och många tusen dräptes då för sin tro. Påven predikade, att alla som är i den lutherska tron är falska profeter och villoandar. Och såsom judarna förut trodde sig göra Gud en tjänst därigenom, att de dräpte Jesu lärjungar, så trodde även påven, att han gjorde Gud en tjänst, då han dräpte Luthers trosbröder. Fienden hade förvänt judarnas, hedningarnas och de påviskas syn. De hade fått den vanföreställningen, att de kristna är falska profeter och villoandar. Och det andliga hatet förvandlades så i deras samveten, att det blev för dem ett samvetskrav att dräpa de kristna. Då nu den lutherska tron har förvandlats till en död tro och Luthers lära på många ställen har fördärvats genom de världsvisa, så har fienden åter förvänt deras syn, som med munnen bekänner, att Luthers lära är rätt, fast de av hjärtat är hedningar. Och så snart som den döda trons bekännare får från helvetet den upplysningen, att denna kristendom är falsk, börjar de resonera så, att alla som är i denna tro är falska profeter och villoandar, som måste förtryckas med den världsliga lagens makt. Men ännu ser de inte att stoppa korv , förrän de hämtar eld från helvetet. Och vad är det för en eld som de hämtar från helvetet? Det är det andliga hatet som förvandlas till samvetskrav. Då den onde inte får vara i fred i sin håla, börjar han brumma och ryta som en björn. Slutligen kommer han ut med hull och hår, och då får jägarna akta sitt skinn. Ty den andliga vargen har redan på Jobs tid visat sin natur, då han sade till Gud: "Hud för hud, och allt vad en människa har, ger hon för sitt liv."

Fast drakens avföda nu skulle vilja börja suga de kristnas blod, har en högre makt än så länge hindrat dem, så att de ännu inte har gripit sig an på skinnet, såsom de har velat. Men hur länge skonar månne fienden Jesu lärjungar? Han har redan då börjat grina och visa sina tänder, när Petrus och Johannes förebråddes i kyrkorådet och förbjöds att predika i Jesu namn. Men de sade redan då till världsherrarna, att de måste lyda Gud mer än människor. Men världsherrarna och djävulens apostlar är inte nöjda endast därmed, att de bannlyser Jesu lärjungar och anser dem för falska profeter och villoandar, utan de vill dräpa dem. Jesus säger i dagens evangelium: "Den tiden kommer, då var och en som dräper er, tror sig göra Gud en tjänst därigenom." Där består världens blindhet, att världsherrarna och översteprästerna tror sig göra Gud en tjänst, då de dräper Jesu lärjungar. Och varför har de en sådan tro? Jo, därför, säger Jesus, att de känner varken Fadern eller mig. De känner inte Fadern i hans rättfärdighet. De känner inte Jesus i hans kärlek. Om de nämligen kände Faderns stränga rättfärdighet skulle de vara tvungna att sluta förfölja och dräpa Jesu lärjungar. Men djävulen har förvänt deras syn. De anser, att kristendomen är en besynnerlig vidskepelse och villosjuka. Den onde målar för deras ögon sådana bilder, varigenom kristendomen blir en förskräcklig och fasansfull verkan av den onde anden. Därav sluter de, att de kristna är villoandar och en förbannad hop, som måste utrotas ur riket. Och när det andliga hatet förvandlas till nitälskan, börjar världens trälar kämpa för sin gud. Och då världsfursten har inbillat dem, att de har den rätta kristendomen, börjar de med eld och svärd beskydda den rätta kristna tron som de kristna, enligt deras mening, håller på att utrota. Då säger djävulen till dem: "Hud för hud," det är, "flå de

kristnas hud, så slutar de svamla. Ställ dem inför rätten, så slutar de skälla. För dem i häktet, så slutar de tjuta." Se, där har vi början till förföljelsen. Då världens trälar varken känner Fadern eller Sonen, så tror de sig göra Gud en tjänst därigenom, att de dräper Jesu lärjungar. - - - Amen.

Slutet förkommet.

Originalmanuskript / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors /

III P / PS 320 / P 595 / SW 320 / B 177