Nr 60 20 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850

Herren Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och iklädde dem. 1. Mos. 3: 21

Av dessa ord hör vi, att människan inte kunde göra kläder åt sig själv, då hon genom synden blivit naken, utan Gud måste göra kläder av skinn åt Adam och Eva. Även om dessa skinnkläder inte är så fina som kläder av kläde och siden, vilka världens horor numera bär på sig, men de skylde likväl de skamliga ställena och utgjorde skydd åt människan under frosten. Men vi har sett, att sådana skinnkläder som Gud då gjorde åt de nakna människorna inte längre duger åt världens nakna horor, utan de måste ha sådana kläder som solen genomlyser, för att alla världens bockar skulle få roa sina ögon genom att betrakta en naken hora. Då nämligen en naken hora vill leva riktigt dygdigt, tar hon av säckvävströjan och tar på sig en kambriktröja som genomlyses av månen och solen. Därtill klär hon på sig en florkjol , och prydd på detta sätt går hon och dansar med horkarlarna, för att dessa skulle se hennes skönhet. Båda brösten lämnar hon blottade för ögonens förnöjelse åt alla som har lust att se på henne. Men månen och solen genomlyser hennes kläder, och när hon kommer framför solen eller ljuset är alla skamliga ställen synliga, fast hon har skylt de skamliga ställena dygdigt med grannlåt. Men den dygdiga horan tror inte, att människorna ser hennes nakenhet. Hon tror, att andra människor inte ser någonting, då hon själv inte ser. Hon förstår inte, att ljuset lyser igenom hennes kläder och att dessa dygdens kläder, som hon bär på sig, är genomskinliga.

Om hon vore så vis, att hon skulle gå iklädd med skinnkläderna som Gud gjorde åt Eva, så skulle de skamliga ställena bli bättre skylda. Världens horor vill inte längre ha dessa kläder som Gud gjorde åt deras moder Eva, utan numera måste de ha sådana kläder som solen och månen lyser igenom, för att alla människor skulle få se, inte blott hennes bröst som knappast är skylda med tunt och genomskinligt flor, utan även andra skamliga ställen, vilka hon tror sig ha skylt med dygdens kambriktröja och genomskinliga florkjol.

Vad gagnar det, att hon går i bastun och tvättar sig ren på fram och baksidan, innan hon går och visar sig för världen? Hon kan ändå inte bli så ren därigenom, att de svarta ställena inte skulle synas. Hon har nämligen sådana svarta fläckar på sin kropp, vilka inte blir rena med naturligt vatten. Därför säger Gud till den gamla horan Israel: "Fast du skulle ta mycket tvål och tvätta dig med lut, så syns ändå din skam för mig."

Då nu de människor, som har ögonen öppna, inte kan vända ryggen åt en världshora, inte heller vet vart de kan vända sina blickar, då en sådan genomlyst hora kommer och visar sitt pass varmed hon får fri passage genom helvetets tull in i hordomens rike, då måste de människor, som inte blivit fullkomligt fräcka, säga till den fräcka världshoran: "O, du oförskämda! Att du inte skäms att visa alla skamliga ställen för världen!" Då säger hon: "Såg ni någonting annat än vad Gud har skapat?" Men vi vet säkert, att de svarta fläckar som solen lyser på, inte har funnits till vid skapelsen, inte heller i oskuldens tillstånd, utan de har vuxit efteråt, då hordomsbegärelsen började bli kännbar. Och de svarta fläckarna blir inte skylda med dygdens kambriktröja, eller med florkjolen. Inte blir de svarta fläckarna heller vita, fast hon går i mörkrets bastu och tvättar sig på fram och baksidan. Därför säger även Herren till den dygdiga horan Israel: "Om du tog mycket tvål och tvättade dig med lut, så syns din skam ändå för mig."

Om gamle Adams döttrar hade tagit på sig skinnkläderna som Gud gjorde åt deras stamföräldrar, skulle de bättre ha kunnat skyla de skamliga ställena. Men inte duger skinnkläderna längre, utan numera måste de skaffa sig dygdens kambriktröjor och vita florkjolar, som månen och solen lyser igenom. Men genom dessa kläder syns även de skamliga ställena, då de träder fram inför solen eller ljuset. De skamliga ställena har inte varit synliga förut, då mörkret rådde över jorden och töcken skylde folket. Då lyfte världens dygdiga horor sina tröjor för de berusade, och somliga till och med tog av sin tröja, när horkarlarna kom i närheten. Men dåförtiden var världen helt i mörkret. Ingen såg deras orenhet.

Men nu har ljuset kommit i världen. Nu har man ställt ljuset på bordet. Nu ser alla som är i rummet, att ett sådant leverne är odugligt som man förr hade under mörkrets tid. Inte heller världens horor vågar träda nakna in i bröllopssalen, såsom det skedde en gång under Luthers tid, när påven firade bröllop. Då trädde femtio nakna horor samtidigt in i bröllopssalen och dansade, och alla överstepräster och världsherrar var glada, då dessa nakna horor dansade. Men nu vill sådana horor inte dansa helt nakna i bröllopssalen för skammens skull, utan de skyler nu de skamliga fläckarna med flor och tror, att människorna inte ser någonting. Och ändå syns deras skam, då de under dansen kommer framför ljuset. Men om skinnkläderna som Gud gjorde åt Adam och Eva, dög åt dem, så skulle deras skam vara bättre skyld.

Då nu dessa nakna stackare, som känner sin nakenhet, är så okunniga, att de inte kan göra kläder åt sig själva, varmed de skulle klara sig mot kylan under frosten, och inte kan skyla sin skam trots att de försöker dölja de skamliga ställena med löv från fikonträdet, så skulle det vara det bästa rådet åt dem, att de skulle ta på sig skinnkläderna som den himmelske Föräldern har gjort för stamföräldrarna för att dessa skulle klara sig mot kylan under frosten, då världens kalla snöyra och oväder får dem att bäva så att tänderna darrar, i synnerhet på evighetens strand av det skälet att den eld som Frälsaren kom för att upptända inte på riktigt har börjat brinna.

Ta på er skinnkläderna, alla ni som vandrar mot evigheten, för att ni skulle klara er mot kylan på fjällen och på världens böljande hav, när världens vind, snöyra och oväder börjar dåna högt under frosten. Ingalunda skiner solen alltid för de fattiga vandringsmännen. Och den heliga eld som Frälsaren kom för att tända på jorden, brinner inte alltid. Därför måste en fattig vandringsman vara utrustad med goda skinnkläder, för att han skulle klara sig mot kylan under frosten, om mörkret upphinner honom på fjällen.

Världens nakna horor klarar sig nog bra mot kylan så länge de ligger i djävulens famn. Men när de får hett om skinnet i den brasan som den gamla gubben djävulen har upptänt av de förtorkade träden, då får de ropa som de här har ropat: "Då blir det ju varmt om ändan ."

Må nu alla nakna stackare, som gråter på denna världens kalla golv, be att den himmelske Föräldern, som fött dem genom stor smärta och blodsutgjutelse, måtte av sin stora kärlek ta dem i sin famn och linda dem i rena linnekläder och låta dem dia från hans nådeflytande bröst. Hör, käre himmelske Fader, de nakna stackarnas gråtande röst. Fader vår som är i himlen, o. s. v.

Evangelium: Matt. 22: 1 - 14

Vår Frälsare talar i dagens evangelium om kristendomen genom en liknelse, som visar, att världskärleken förhindrar somliga att bli kristna. Andra åter hatar och förföljer Herrens tjänare som befrämjar den sanna kristendomen. Somliga kommer in i kristendomen eller tar gärna emot Guds nådegåvor, men bland dem finns en hycklare eller en munkristen som har inträtt i bröllopshuset utan bröllopskläder. Låt oss därför genom Guds nåd betrakta, hurudana människor de är som inte kommer till det himmelska bröllopet, och för det andra, hurudana gäster de är, som kommer till bröllopet, och för det tredje, vem är gästen som kommer utan bröllopskläder.

Må den himmelske Konungen, som har berett bröllop åt sin Son, ge sin nåd, att de få själar som kommer till bröllopet, skulle ta på sig bröllopskläderna, och att de skulle kunna svara när Konungen frågar vilken trosgrund de har.

Första betraktelsen. Hurudana människor är de som inte kommer till bröllopet? Vi hör av dagens evangelium att de högt uppskattade gästerna redan tidigare hade blivit inbjudna. De hade redan tidigare hört, att Konungen beredde bröllop åt sin Son, men de var så högdragna att de inte ville komma på bröllopet, fast Konungen flera gånger sände sina tjänare att inbjuda dem. Men de ville inte komma utan gick bort. En till sin åker, en till sina affärer. Och somliga gjorde angrepp mot Konungens tjänare, gjorde spe av dem och dödade dem. Vilka är nu de förnäma gäster som gör spe av Konungens tjänare och dödar dem? Bibelförklararna tror, att de är judarna, som inte alls vill bli kristna. Judarna har nämligen den gamla mosaiska tron som de litar på. Därför säger Frälsaren: "Jag dömer er inte, ty det finns en som dömer er, nämligen Moses som ni förlitar er på." Men judarna tror inte att Moses dömer dem, utan de tror, att Gud är deras fader. Och de blir mycket arga då Jesus säger till dem: "Ni är av fadern djävulen."

När kristendomen kom till, började judarna hata och förfölja de kristna. Judarna har nämligen den tron, att Frälsaren är en folkuppviglare och de kristna är villoandar och falska profeter. Judarna tror att de kristna är besatta av onda andar och därför biter de samman sina tänder och tillsluter sina öron, när en kristen, Stefanus, ropar att han ser Guds Son sitta på Guds högra sida. Därav förtörnas judarna stort, att de kristna förebrår dem och säger: "Ni står alltid emot den Helige Ande, såsom era fäder, så även ni." Judarna tror inte att de kristna är Konungens tjänare som inbjuder dem till det himmelska bröllopet. Däremot tror judarna, att de kristna är djävulens tjänare.

Frälsaren säger vidare i dagens evangelium, att de gick bort, den ene till sin åker och den andre till sin affär. Judarna är även berömda affärsmän och listiga att lura folk. Och de judar, som bor i vårt land, är därtill ordentliga krögare. Och de som gick till sin åker kallas för kornjudar. De inköper massor av korn under de goda åren, då spannmål är billigt. Och när ett dåligt år kommer, tar de dubbelt pris av de fattiga.

Eljest lever judarna dygdigt till det yttre, fast Frälsaren säger, att de silar mygg och sväljer kameler. Det innebär, att de ser mycket fel i Frälsarens och de kristnas leverne, men sina egna missgärningar ser de inte. Sådana är nu de gäster, som inte vill komma på bröllopet eller till den rätta kristendomen. De gör spe av Konungens tjänare och dräper dem. Inte har dessa judar, som bor här, ännu dräpt någon, men om de hade makten så skulle de snart göra korv av de kristnas blod. Men ännu ser de inte att göra korv av de kristnas blod förrän de hämtar eld från helvetet.

Andra betraktelsen. Vilka är de gäster som kommer på det kungliga bröllopet? Frälsaren säger, att Konungen befallde sina tjänare att gå till vägskälen och kalla alla som de finner. Men vi vet, att de människor som står vid vägskälet och i gränderna, i första hand är horor, tjuvar och fyllhundar samt även rövare. Dessa står vid vägskälet och i gränderna och spanar om någon människa skulle gå förbi, så att de skulle komma i tillfälle att tjäna något. I större städer står horor i gränderna och visar sin skönhet för de passerande samt sjunger horvisor. Därför kallas de av dygdiga mamseller för grändskator . Även fyllhundar brukar stå vid vägskälen och i gränderna i större städer, och där sjunger de supvisor. Även tjuvar står i gränderna och vaktar tills människorna går och lägger sig, så att de skulle få tillfälle att stjäla. Sådana måste Konungens tjänare inbjuda till bröllopet, eftersom detta bröllop inte behagade herrarna. Sålunda kom horor, tjuvar och fyllhundar till det kungliga bröllopet. Och världsherrar samt hederliga bönder som inte ville komma till bröllopet förtörnas ytterligare då de hör, att skökor och publikaner går före dem in i himmelriket, och rikets barn, det är, de förnämsta männen i församlingen blir kastade i det yttre mörkret. Men det beror därpå, att skökor och publikaner har orsak att ångra sina synder, men hederliga och dygdiga människor har ingen orsak att ångra sina synder. Skökor och publikaner, med andra ord, horor, tjuvar och fyllhundar som står vid vägskälen och i gränderna blir botfärdiga, då de kristna skäller på dem. De blir även delaktiga av Guds nåd då hjärtat blivit förkrossat.

Men världsherrar som har stora åkrar och brännvinsaffärer har ingen tid att göra bättring. Därför blir de inte delaktiga av kristendomen. Men just de är de yppersta att smäda och hata de kristna. Därför förtörnas Konungen på dem och förgör dessa mördare och bränner upp deras stad. Men horor, det är, grändskator, fyllhundar som ropar i gränderna och tjuvar som står vid vägskälen, blir av Konungens tjänare inbjudna till bröllopet och de kommer gärna. Ty sådana fräcka och grova syndare måste göra bot och bättring, då de kristna inte ger dem samvetsfrid. De måste tigga om nåd, eftersom de inte har något annat val än förtappelsen, om Konungen inte förbarmar sig över dem.

Tredje betraktelsen. Vem var människan som kom utan bröllopskläder? Vi hör i evangeliet, att Konungens tjänare samlade alla som de fann, både goda och onda. Och vi hör ofta även sägas, att några är uppriktiga men inte alla. Och de, som menar att alla inte är uppriktiga, får nu komma och betrakta gästerna, om de kan tala om, vilka som är rätta kristna och vilka som inte är det. Om de tror att de känner dem, så må de nu komma och säga vilka som är goda och vilka som är onda. Men jag tror, att de som säger att alla inte är uppriktiga, är oförmögna att rannsaka dem. Vi hör visst i evangeliet, att alla inte är goda som blir kristna, men det är ovisst om de goda är bättre bröllopsgäster än de onda. Fast världens barn tror att de kristna låtsas vara goda då de förebrår och skäller på världsträlen. Men de kristna är ju riktigt onda, som inte längre duger till supkamrater åt världen, och likväl kommer de till det himmelska bröllopet.

Men vem är den stumma gästen som inte svarade något, när Konungen frågade: "Min vän! Varför kom du hit fast du inte har bröllopskläder?" Han blev förstummad, då man frågade, hur han hade blivit kristen. Han torde ha varit en nådetjuv som aldrig har avklätt sig naken.

Men det är i första hand viktigt, att vi rätt förstår hur bröllopskläderna blir givna åt de gäster som klär av sig nakna. I Gamla Testamentet hade man sedvänjan, att när en konung höll bröllop, gav han även bröllopskläderna åt gästerna. Sålunda gav till exempel Josef högtidskläder åt sina bröder. Och Fadern gav den förlorade sonen de bästa högtidskläderna, och en ring på handen. Men innan dessa högtidskläder kläddes på, måste bröllopsgästen klä av sina egna trasor. Men denna bröllopsgäst som nu omtalas i dagens evangelium brydde sig inte om att avkläda sig naken och byta om till högtidskläder. Han hade så stor heder, att han inte tordes klä av sig naken för skammens skull och därför blev han stum, när Konungen frågade: "Min vän! Varför kom du hit fast du inte har bröllopskläder?" Han kunde inte svara, varför han inte hade tagit på sig de bröllopskläder som Konungen hade erbjudit honom. Och detta skall vara ett kännetecken för er, att var och en som inte kan säga, varför han kommit in i bröllopshuset utan bröllopskläder, bär sina egna trasor på sig. Han har så stor heder, att han inte vill klä av sig naken. Egenrättfärdigheten hos honom är ännu så stor, att han inte behöver Kristi rättfärdighet, som utgör de rätta bröllopskläderna. Men han anser sig vara en rättskaffens gäst, fast han kommit i sina egna svarta, smutsiga och orena kläder. Han tror sig vara en sann kristen, fast hedern är så stor och tjock, att han förstummas då man frågar honom, hur han blivit kristen, fast han inte har tagit Kristi rättfärdighet på sig, som blivit bjuden åt honom. Men han trodde sig duga till bröllopsgäst genom egen bättring.

Ta nu ett exempel åt er själva, alla stumma gäster, och tänk noga efter, varför denna bröllopsgäst blev förstummad, då man ställde frågan om den rätta kristendomen, och hur det slutligen gick med honom. Och ni nakna horor, som förut har tagit av skjortan för att bättre duga till hora åt den ondes träl, klä nu av er alla era egna kläder och ta på er nya bröllopskläder. Klä av er den gamla, smutsiga tröjan och ta emot en ny kambriktröja som har tvättats i floden Jordan. Denna tröja har den himmelske Brudgummen köpt åt den fattiga bruden. Förr har ni klätt av er skjorta i mörkret, där människorna inte har sett er skam. Men nu måste ni klä av er nakna inför hela världen, inför änglar och djävlar. Annars får ni inte nya bröllopskläder på er. Fast djävlarna skrattar, smädar och grimaserar åt en naken hora och därtill spottar på henne och säger: "Fy, djävulens hora, hur ful hon är." Och världens dygdiga horor spottar på en naken hora och säger: "Är en sådan nu Frälsarens brud? En gammal, skorvig och stinkande djävulens hora som inte har ett friskt område någonstans på sin hud. Från topp till tå har hon inget friskt område, utan endast sår, svullnader och etterbölder som inte blivit utpressade . Så beskrivs Frälsarens brud i första kapitlet hos profeten Jesaja, och i ett annat ställe förebrår Herren henne : "Du har bedrivit hor med många avgudar, och Israel har låtit Egyptens horkarlar krama sina bröst." Kan en sådan vara Frälsarens brud, frågar världens dygdiga horor? De tror inte, att en gammal, skorvig och stinkande hora kan vara Frälsarens brud.

Men klä av dig naken och visa din gestalt för Frälsaren. Kanhända förbarmar han sig över dig och tar dig till sin brud, fast du är en skorvig hora. Han helar dina sår och ger dig nya, vita kläder. Han klär dig till brud och lägger den gyllene martyrkronan med tolv stjärnor på ditt huvud och sätter förlovningsringen på fingret och ett kors på bröstet. Han leder dig inför sin Fader och alla heliga änglar och säger: "Här är den fattiga bruden som jag återlöst från jorden med mitt eget blod och slitit lös från djävulens famn. Gläd och fröjda er ni himlar, ty den himmelske Konungen har berett bröllop åt sin Son och hans fattiga brud. Och bröllopshuset är fullt med gäster som gläds och fröjdar sig i evighet. Amen!

Originalmanuskript / FKHS Aunos samling / Helsingfors universitetsbibliotek /

KP 437 / P 1170 / Eftersom dagens predikan i 1956 års Evangeliepostilla inte finns tillgänglig som handskrift ersätts den med denna originalpredikan /